Novell - Den spruckna smilgropen

Den spruckna smilgropen.

Pojken, på golvet, i hallen, vid den stora porten, på framsidan av slottet, i den mörka skogen, långt ifrån stadens liv, under månen, med tårar på kinderna likt smutsig dagg, fuktig av blod på ryggen och i själen, ligger han där, bredvid sin stående far med den arktiska kylan i sin blick, på ett underlag av terrakottafärgat tegel, upplyst av den bleka månens sken, som letar sig in genom portgluggen, en skugga kastad av en despotiske far, rädd, besviken på sig själv, sviken av sin tillit, konsumerad av sin sårbarhet, iklädd en trasig filt, mer medveten om sin entitet än nånsin, skönjer slutet, längtar efter det svala mörkret, bävande inför att detta till trots inte är den sista dagen.



SVARTAREGNDROPPAR

Kommentarer
Postat av: Stina

Jag blev lika tagen som du- grät som ett barn under Anna T-låten. Det var ett magiskt samtal. Skriver lite om det på min gästblogg på unt.se
Har aldrig bloggat förr- det var givande att hälsa på hos dej! Tack från hjärtat.
Stina Wollter

2007-02-02 @ 13:35:39
Postat av: Gisan

Fantastiskt. Jag blev andfådd bara av att läsa den...

2007-02-03 @ 10:13:33
URL: http://gisan.blogg.se

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0