I svarta bandage klev han ur dimman upp på landsvägen.

Då vaknade jag till för en stund i varje fall.

Efter en trevlig helg som dock innehöll lite för lite sömn för min egen skull begav jag mig upp tidigt igår morse och arbetade. Jag kom på min själv med allt för högfrekventa gäspningar tills jag fick i mig några koppar kaffe. Dagen gick och jag begav mig iväg och tränade för att efter det vid halv elva tiden på kvällen åka hem till en gammal kompis som jag inte träffat på läng, vägen dit var hemsk, man fick köra efter mittlinjen eller framförvarande bil som ledarhund och ändock kände man sig ganska utelämnad, hon bor uppe på Hallandsåsen på väg mot Båstad och där är det mycket upp och ner så i dessa dalar kunde det även vara lite småhalt.

Jag serverades en tekaka med dansk hemskt illaluktande ost och en kopp varmt indiskt the som piggade upp mig. Efter bara någon minut så började vi prata gamla minnen, jag blev gång på gång beskylld för att vara teatralisk i mine känsloyttringar, antingen så hade hon bara glömt hur jag var eller så var jag kanske lite överdriven igår, vilket jag inte tror. Vi diskuterade högskoleprovet lite grann vilket ledde till att vi gick till datorn för att göra några Ordprov, jag blev ganska lättad när min kompis inte var så särskilt bra, för annars är hon nämligen den smartaste tjejen jag känner. Det var dock väldigt suspekta ord som det frågades om, gamla oanvändbara ord som: baggböla, ärna, stridor och inhösta. Vanligtvis är jag väldigt intresserad och kunnig när det gäller ord, men dessa arkaiska ord är inte min styrka. Efter att ha diskuterat om hur många ord av detta slad som kan dyka upp på högskoleprovet så började vi spela Mastermind i stället, ni vet spelat med de färggranna plupparna. Första rundan blev det lika, rätt efter fem rader, andra rundan gick det sämre för mig, jag använde mig av sex rader och fick se mig slagen av en rätt gissning efter fem rader igen.


Klockan var ungefär två när jag satte mig i bilen och körde hem, på P3-vaken diskuterades manlighet, velourpappor och mjukismän. Jag hade ungefär en halvtimme hem och jag kände mig ganska pigg fram till Ängelholm och jag hade en kvart kvar, sen började min farliga färd hemåt. Mina ögon sade upp sin samarbetsvillighet och jag ville hemskt gärna köra in och parkera, eftersom jag har sagt till mig själv att aldrig köra trött, i en ficka och sova en liten stund, med historier om sönderslagna bilar på nattparkeringar och diverse varulvar och huldror bestämde jag mig för att fortsätta köra. Det blev värre och värre jag kunde inte köra mer än hundra meter i stöten utan att jag kom på mig själv med att vakna av vibrerandet i bilen eller den höga volymen på radion. Jag öppnade fönsterrutan men inte ens kylan och det vrålande vinddraget kunde hålla mig riktigt vaken. Dimman låg fortfarande tät precis om någon hällt utan flytande kväve över hela marken som nu dunstade. Jag svängde upp på landsvägen, då hade jag ungefär sex-sju minuter hem, medan jag accelererade upp i de tillåtna 90km/h så slumrade jag till lite och vaknade igen efter en tiondel av att se en person iklädd svarta bandage som stegade ut ur dimman rakt upp på vägen, jag panikbromsade och skrek förmodligen också till eftersom jag blev helt alert. Det var ingen på vägen men personen i fråga var galet verklig och jag fick genast en puls på två hundra och en ångest över att man var en idiot så den resterande vägen hem var inte längre någon historia om kampen mot sömnen.
Dimma

SVARTAREGNDROPPAR


Kommentarer
Postat av: Sara

haha fy på dig, du vet väl att det är lika illa att köra sådär trött som att köra onykter va? :P

2007-02-27 @ 19:35:37
URL: http://saraelenor.blogg.se

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0