Det har varit några intressanta ögonblick senaste dagarna..

Lite känslor hit eller dit har väl aldrig någon dött av..

Det började igårkväll när jag skulle sova, jag hade gått och lagt mig relativt tidigt eftersom jag skulle upp och jobba i morse vid sextiden på äldreboendet, jag tänkte de klassiska tankarna om hur svårt det verkligen är att uppskatta nuet för dess egentliga värde. Med rädsla och glädje såg jag framåt i mina tankar på när jag själv skulle sitta på ett hem och se tillbaka på saker som är omöjliga att nå, förgängligheten är bra skrämmande tycker jag, jag blev verkligen snyftfärdig och ledsen. Aldrig kommer vi kunna hälsa på oss i dåtiden, och även om vi hade kunnat så hade jag nog inte velat göra det, av flera orsaker, dels för att inte förstöra den ideala illusionen men även för att det inte är meningen.

Sen idag så började dagen på ett ganska dålig sätt, eller inte direkt började men vid frukostkvisten vi halv-elva-tiden på jobbet så fick min kollega ett dödsbud och fick åka hem, det tog lite extra hårt för vi hade suttit och skojat i fikarummet om att eftersom hon väntade ett nytt barnbarn så dröjde det så lång tid vid telefonen för att hon var besviken över att ha fått ännu ett barnbarn, eftersom de bara innebär jobb. Så när hon inte kom tillbaka och vi fick beskedet av vår chef att hennes far hade fått en hjärtinfarkt mådde jag riktigt dåligt.

För att återgå till positiva känslor så var det en dam på mitt jobb, som är väldigt dement och förlorad, som fyllde år idag. Hon väntade många gäster men på grund av snökaoset så kunde de inte komma så endast hennes bror och hans fru kunde komma. De hade köpt många fina blommor, prinsesstårta och bakat diverse suveräna kakor såsom Tosca och Vetelängd. En äldre, en man på cirka åttiofem vårar såg helt salig ut när han kom framrullandes i sin rullstol till bordet. När bordet var dukat och vi hade börjat ta för oss av kakorna reste sig hennes svägerska upp och sjöng, och vi sjöng med. Efter att vi hurrat så lade hennes bror sin hand på hennes huvud och önskade henne välgång och att Gud skulle vara med henne, det religiösa är verkligen något speciellt även om man inte är så extremt troende, det ögonblicket kändes verkligen högtidligt och särskilt när "födelsedagsbarnet" tittade upp på sin bror och tackade så väldigt uppriktigt att det kändes som att hon kom tillbaka igen. Stort.

SVARTAREGNDROPPAR

Kommentarer
Postat av: rebecka

fint

2007-03-08 @ 15:38:33

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0