Någon har hackat min e-post?

Så glad! Kollade just supporten kring Hotmail och fick veta att min mail inte hade blivit hackad.

Att du har fått e-post från dig själv behöver inte betyda att ditt konto är hackat utan det kan komma från en annan avsändare som maskerar sin adress.

För att ta reda på avsändaren om du får mail från dig själv kan du högerklicka på meddelanden i din inkorg och välja "Visa meddelandekälla" där kan du se den verkliga adressen som mailet är skickat från under smtp.mailfrom=



Utkast: Mar. 24, 2017

Patti Smith skriver att en bön är mer som att lyssna än att prata.

Kierkegaard så att hjälpa är att tjäna, inte att härska.

Häromdagen kom jag och en kompis på att det är oerhört stor skillnad på att ta plats och att dela med sig.

Brideshead (en förlorad värld) - Filmen

Nu är det jul

det märks på mina vardagar. tittar mycket film, äter mycket gott och umgås mycket med familjen.

idag har jag läst lite i "Flatland" som handlar om en 2-dimensionell värld, klart läsvärld!

sen började jag skissa på en tavla till min lillasyster i julklapp, ska bli intressant då jag inte kan varken teckna eller måla. (hoppas hon inte läser)

sedan gjorde jag lyxiga smörgåsar till mina föräldrar: skagenröra, äggmackor, briemackor, korvmackor, leverpastejsmackor och vanliga ostmackor. det tog lite emot att göra köttmackorna då jag är mitt uppe i konverteringen till vegetarian, går ganska bra får jag nog säga.

sist så tittade jag på en dålig Wallander-film som efterföljdes av "Brideshead - En Förlorad Värld", filmen. vilken var en ganska stor, men mindre oväntad besvikelse, då denna versionen var på 2 timmar och från 2008. extremt mycket sämre skådespelare, mindre snygga kläder, mindre subtilitet vad gällde allt.

nu ska jag somna till SR-vaken.


sammanträffandena tar inte slut.

lite rädd och lite glad.

ett av sammanträffandena som tog mig hårdast för några veckor sedan var det som handlade min extrakurs i litterärt skapande. även denna koincidens har i hög grad att göra med min extra kurs.

det hela började igår när jag som vanligt satt och slösurfade på facebook efter en härlig dag som innehållit "American Splendor" på film, en lång brunch samt en löptur i S:t Lars parken.
det var då jag råkade trilla in på en väns facebooksida var hon lagt upp en länk som handlade om "Flatland": http://legolas.mdh.se/~mas95jed/dim/index.htm.

"Flatland" handlar om ett tvådimensionellt samhälle. en väldigt intressant illustration hur vi skulle kunna tänkas uppfatta den fjärde dimensionen. jag blev väldigt fascinerad av detta och satt uppe länge och försökte föreställa mig hur något fyrdimensionellt skulle se ut. jag kom att tänka på en film jag sett för länge sedan som heter "Hypercube", en fortsättning på en av min ungdoms favoritfilmer som heter "Cube" och är en skräck/äventyrsfilm om några människor som vaknar i ett kvadratiskt rum med dörrar i väggar, golv och tak. "Hypercube" är istället en fyrdimensionell kub, tesserakt med ett annat ord. jag halkade även in på Carl Sagan:

sammanträffandet som jag tänkte komma till handlar om att detta skedde igår och att jag aldrig tidigare hört talas om "Flatland" och då har jag ändå surfat ganska mycket vad gäller dimensioner. (för den intresserade kan även sökning på "explaining the 10th dimension" göras").
men som sagt. idag så fick jag ett mail från min lärare om att en ny uppgift var upplagd på hemsidan; "Oväntade perspektiv". så klart handlade hennes exempel om "Flatland" med en lång utläggning om dess satiriska innebörd  och hur en ypperlig bild den ger av just oväntade perspektiv.

som tidigare nämnt så har jag alltid försökt fjärna mig från sammanträffanden och dylikt men nu börjar jag  fundera över min situation. är det måhända någon som kan bidra med tolkningshjälp eller helt enkelt bara säga åt mig att detta är slumpen bara och inget mer?

GE MIG KRAFT

Jostein Gaarder och Oslos gator.

Nam

Ack så tacksamt det är att läsa fantastiska norska författare när man är i Norge alltså. Läste ut Fakta Om Finland i veckan samt Jostein Gaarders Cirkusdirektörens Dotter i lördags sittande med en kopp kaffe i Oslo. Båda böckerna utspelar sig i just Norges huvudstad och som jag nämnt innan så älskar jag verkligen att springa omkring på gator och platser som nämns i böcker. Att kunna vara på samma plats både i fantasin och i verkligheten är något extra.

För övrigt 1, måste jag säga att Gaarders bok var en riktigt sträckläsare, första tre fjärdedelarna var verkligen riktigt härliga att läsa, lite Coelhoklyschiga men ack så medryckande. Hela tanken med boken samt sättet som norrmannen skriver på är läckra. Sen är jag ju svag för Gaarders fantasistinna böcker sedan tidigare, böcker som verkligen bågnar av barnslig påhittighet. Jag måste dock såga slutet vilket var hemskt tråkigt att behöva göra då jag verkligen förälskat mig.

För öfvrigt 2, var Oslo fint, som vanligt. Återbesökte några guldkorn sedan förra sommaren, Akers festning och Solveiens vackra hus och utsikter, samt tittade vi även in på Kon-Tikimuséet som jag missade sist. Extrakul med Kon-Tiki då det inte var särskilt längesen som jag läste Expedition L av mannen som jag nämnt så ofta senaste månaderna: Erlend Loe. 101 dagar på en balsaflotte bara för att bevisa sin tes, bah så kaxigt! Heyerdahl alltså, inte Loe.

Lånade förresten Marquis de Sades bok om Sodom i veckan, ska bli intressant att läsa.

mötet med Erlend och Emil. Jensen och Loe. "Så kunde du fått mig ändå"

24

24 timmar är det alltså på ett dygn, eller kanske inte just i natt då dygnsrytmen korrigeras men i vart fall.

de senaste 24 timmarna har varit märkliga vill jag påstå!

det började med att jag slutade skolan klockan fyra efter en lång skoldag i fredags. jag begav mig till Lilla Teatern var Erlend Loe skulle dyka upp och berätta lite om sig själv och sitt skrivande. allt detta under Litteralunds flagg, en bokfestival för unga och barn.

jag sprang på eventet av slump då de varit ytterst sparsmakade när det gäller att saluföra faktumet att kultkillen Erlend ska hälsa på i Lund. jag surfade nätet i veckan och försökte hitta Erlend Loes mail av lite olika anledningar. efter två timmars misslyckande så dök plötsligt en bruten länk upp i googlesökningen, konstiga bokstäver och tecken, det enda jag kunde utläsa var Loe i Lund. efter lite klickande så fann jag till min glädje att han samt Emil Jensen skulle skulle visa sig blott två dagar senare i Lund, dock med lika mycket besvikelse som glädjen som uppvisats precis fann jag att det var fullbokat, alltihop. men, efter ett flörtigt, fjäskigt och lätt barnsligt mail så kände någon ömkan och bokade mig plats på en föreläsning mer Erlend, en workshop med Emil Jensen samt en konsert med den sistnämnde. Jag fick alltså så klart till slut en plats, på alltihop.

Alltså hamnade jag till slut i samma lokal som Erlend Loe och fick med en fin kompis som också är ett stort fan. Efter tre kvart med norrmannen och lite redogörelser för hans skrivande och mycket uppläsning av hans böcker, jag var inte helt nöjd, så fick jag hans autograf och fick småsnackat lite med honom. bland annat berättade jag för honom om att jag läst om en grabb vars högsta dröm är att vara Erlend Loe, en grabb som ibland när han inte tittat sig i spegeln på tillräckligt lång tid tror att folk ska komma fram och be honom om hans autograf. Erlend tyckte inte det var lika spännande som jag tyckte, han var heller inte varken lika ung eller lika galen som jag tänkt mig. Efter detta så kom en Emil Jensen och besatta scenen, dock på ett helt annat vis. Denna gång så hade stolar satts i en ring med Emil i mitten. Han talade också lite om sitt skrivande, gav oss en övning och lätt vissa läsa upp sina alster samt. Vi hade också en reciprok frågestund var Emil förefoll extremt mysig, jordnära och riktigt cool. Han berättade bland annat att han spelat musik sedan barnsben och att hans skrivande blott varit sekundärt, oväntat. När "workshopen", som han raljerade över tog slut så fick jag en skiva av honom och fick snackat lite om "att vinka som Silvia". Efter detta gick jag hem och åt middag och drack öl och tog sedermera med två vänner för att titta på konserten. EN FULLKOMLIGT sinnesblåsande uppvisning i scenmanér, galghumor och musikalitet. Jag for likt kvicksilvret på en svenskt termometer, från apgarv till tårögdhet. Han var agnostisk gospelpräst samt försäkringskassankverulant, allt i en fin stämning. Kort och gott en gryym konsert! Han var också väldigt tillmötesgående och social vid mötet efteråt. Jag är så glad att jag introducerats för Emil Jensen en gång. För övrigt ser han verkligen inte ut att vara trettiofem. För övrigt nummer två så är Emil Jensens favortifärg turkos.

Vidare spenderades kvarlåten av de 24 timmarna, alltså lördagen, på det nya IKEA på Svågertorp spelandes teater och skrattandes. Kom dit vettja och titta på när vi borstar tänder och har improvisationsteater.

koincidencer. punkt.

Senaste veckan

Jag vill helst inte erkänna mig till den skaran av människor som tillskriver sammanträffande någon större vikt. Men. Just denna vecka har innehållit tre sammanträffanden som är lite för stora för att bara se förbi, eller i varje fall ett eller kanske två av dem.

Det första var när jag var och fikade på egen hand och läste min bok "Kollektivt Självmord" av Arto Paasoliina.

Bredvid mig sitter två tjejer. Efter ungefär tjugo minuter så reser de sig upp. Den ene påpekar att väggen är fylld med inramade aforismer och citat. Hon läser dem högt. Jag har redan läst dem åtskilliga gånger så jag fortsätter läsa. Tills hon säger: "Nämen titta, mitt favoritcitat" och läser högt Karin Boyes citat från "Den Mätta Dagen" eller vad den heter. Hon läser meningen om att ibland är det inte målet som gör mödan värd utan ibland är det vägen som är meningen med vår färd. Jag tittar upp på henne och fortsätter sen läsa. Och på exakt den raden jag är till att börja på finner jag exakt samma ord om meningen med vår färd. Jag blir lite perplex och tittar upp på henne igen och undrar om tanken med sammanträffandet kanske var att jag skulle fika med dem i stället eller helt enkelt bara säga hej och påpeka vad som skett. Jag rationaliserar istället bort sammanträffandet och fortsätter läsa.

Nästa sammanträffande har att göra med en extrakurs jag läser i litterärt skapande. Vi skulle skriva en novell med miljöbeskrivning som huvudfokus som första uppgift. När de var uppladdade på vår portal skulle vi skriva  responser. Jag fick inga instruktioner om tillvägagångssätt så jag valde helt enkelt en människa på listan och läste hennes text. Det fanns ca femtio stycken att välja mellan. När jag sen skickar in min respons till min lärare så får jag till svar en fråga om varför jag blott skrivit respons på en av författarna jag blivit tilldelad. Alltså har jag av slump valt att skriva respons till en av dem jag redan blivit tilldelad. Återigen funderar jag kring vad den "gudomliga" tanken kan ha varit. Jag söker på hennes namn på internet ett tag men ger sedan upp.

Sista sammanträffande vet jag inte riktigt hur det ska rankas av de tre. Det var idag på en föreläsning då en kille framför mig hade en t-shirt på sig utanpå en långärmad t-shirt av annan färg. Jag erinrade mig genast en tröja som jag köpte när jag var sjutton. En dyrgrip som jag aldrig använde av märket RARE:. Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom hem vid sex-tiden och slog på Scrubs på tv. Då dyker plötsligt J.D upp i EXAKT samma tröja i samma gröna färg. Ja jag säger då det. Återigen, hur fan ska det tolkas? Ska jag måhända leta upp den gamla tröjan och ha den på mig resten av året?

ge mig kraft.


Miranda July (Me and You and Everyone We Know).

Anagram

Fast ändå inte ett anagram. Det slog mig nämligen idag att om man tar bort  bokstäver i Miranda July's namn så blir det fonetiskt: "Mi and Ju", undrar om det var meningen.

Dagen idag innehöll en märkligt magisk minnesstämning höll jag på att skriva i mitt allitterativa skrivkaos men jag menade märkligt magisk sinnesstämning. Jag gick i skolan till fyra och var ganska trött så jag bestämde mig för att inte plugga. Jag satte mig i solen och läste ett par noveller i min bok. Sen reste jag mig och började gå hemåt, allting var plötsligt vackert, ljuset, tegelbyggnaderna och till och med människorna. När jag gått cirka tre hundra meter var jag tvungen att sätta mig och läsa igen. Efter två sidor kom en kråka och satte sig tre meter framför mig och började klucka som en blandning av vågor och en höna. Jag undrade varför den pratade så och varför så tystlåtet, jag såg inga andra kråkor i närheten och då den pratade så tyst verkade den inte kommunicera med någon utan bara småprata högt.

Jag läste klart en novell om en 70-årig man som aldrig varit kär och som var intresserad av unga tjejer med nya bröst vars arbetskollega sa att han borde träffa hans syster. Mannen som hade en förkärlek för yngre tjejer lyckades ända få upp hoppet för kärleken trots att systern förmodligen var mindre ung. Efter att inte ha lyckats träffa henne på sin stammisbar var det var tänkt att de skulle springa på varandra av "en slump" så började han bli kär i tanken på henne. Efter att ha gott på moln i fem veckor så bestämde arbetskollegan att han skulle styra en middag hos sig och bjuda sin syster och få till stånd en träff. Efter att ha tagit ecstasy så berättar kollegan att det inte finns någon syster och föreslår att de ska ta av sig byxorna istället.

Miranda skriver absurda men väldigt mysiga berättelser vilket exemplet kanske inte ger intryck men i varje fall.

Dagen fortsatte med sitt gräddlila skimmer och uppvisade en vacker trasig himmel och träd i grönt och guld.

två finfina fynd på second-hand: en kulpåse och ett fotoalbum.

dagen idag

dagen började relativt bra. jag vaknade klockan åtta, extremt trött men ändå med den ovanliga impulsen om att resa mig upp direkt. då min lärare insjuknat i svininfluensa var nämligen dagens föreläsningar inställda.

jag spelade gitarr i en halvtimme innan jag bestämde mig för att gå och köpa frukost samt se efter om biblioteket var öppet så jag kunde låna en skolbok samt Erlend Loes "Expedition L" som jag läst tre fjärdedelar av men som jag vart tvungen att återlämna på Höganäs bibliotek för att det är så långt dit från Lund. Det visade sig att de öppnar klockan tio; lättjefulla bibliotekarier tänkte jag. stackars arbetslösa och passionerat pensionerade läsare som gärna varit där redan åtta. på väg på mot ICA passerade jag ett torg där löst folk har små stånd med upphittade/stulna/köpta saker. jag köpte ett par lackskor för 80 kronor varpå kvinnan tackade ödmjukt och sa att då hade hon i varje fall fått ihop pengar till torgplatsen. när jag sedan stod vid ståndet bredvid hörde jag henne använda samma argument till varför en skål kostade 65 kronor.

därefter köpte jag filmjölk, müslig och bröd och gick hem och åt frukost. sedan gick jag återigen och lånade böckerna och lade mig sedan i botaniska trädgården i bar överkropp och läste i fyra timmar, varvat "psykiatriska diagnoser" och Loe. fin dag so far.

sedan mötte jag en vän på Erikshjälpen som är en second hand. jag provade en grå dubbelknäppt ullkostym som var väldigt snygg men för liten. efter det fann min vän en kulpåse av läder samt en fotoalbum med bilder på Spice-Girls-brudarna, inte bara idolbilder utan också bilder som såg ut att vara privata. kändes som ett perfekt köp. jag har bestämt mig för att skriva små autentiska dagboksliknande rader på baksidorna av bilderna och sedan återlämna albumet i butiken.

det var förresten både klassiska och moderna kulor i påsen: spaghettikula (klassisk), blydank (klassisk), glaskulor och stenkulor (klassiska), en fotbollskula (modern) samt några porslinkulor och några räkkulor (klassiska). inga spegelkulor återfanns.

efter inköpet begav vi oss till en lekplats och spelade kula. först gjorde vi gropar och knuffade kulorna med hjälp av ett pekfinger böjt som en ostbåge. jag vann. sedan begav vi oss utan för lådan. inte bara sandlådan utan även den bildliga. vi kastade kula på asfalt, sjukt svårt. jag vann igen. sen kastade vi pyramid; då placerar den ena spelaren kulorna som en pyramid och den andra kastar för att omkullvälta. pyramidägaren vinner de missade kulorna och kastaren vinner pyramiden, vid omkullvältning. efter dessa pyramidala utsvävningar såg vi ett äventyr uppenbara sig: en rutschkana. vi gjorde ånyo en grop och klättrade sedan upp och lätt våra kulor rulla nedför den metallbeklädda nedförsbacken. det var cool. efter att ha lyckats pricka rätt med en av cirka två hundra begav vi oss iväg för att gunga samt slicka våra sår. då klättrade en liten flicka upp för att göra om vår lek. fast hon lyfter spelidén till en helt ny nivå, hon rullar inte kulorna i själva rutschkanan utan rullar dem längs den tre decimeter höga kanten som endast är en centimeter bred; hon satte kulan på första försöket, hon var max fem år gammal. så vi gick hem.

nu dricks det kaffe och lyssnas på Ebba Grön. det är för att E kommer efter D och jag lyssnade på precis till Dungens toner, han är fet och har gjort en liten version på Idas sommarvisa. förresten så såg jag och min kulspelande kompis på Thåström i Malmö förra torsdagen, det var totalt makalöst, kanske har jag nämnt detta tidigare men han spelade faktiskt "Die Mauer" och kom in och gjorde två extra nummer; han sjöng som i trans hela kvällen och unnande även oss att beskåda den klassiska och omtalade Joakim Thåström-handen som ser ut att ha ett eget liv.

natt.

sista veckan på sommarlovet är som en lång söndag.

och så varde det ljus.

det blir ungefär tio dagar hemma när jag åker ner till Lund på fredag. ganska lagom. idag åsamkade nämligen mitt familjehem mig en gnutta tristess. jag lyckades dock desarmera och överrumpla den på ett antiarketypiskt sätt för att vara mig.

jag sov lite för länge och åt sedan frukost. därefter. efter en liten stund på internet kräktes jag lite på mig själv, inte bokstavligt. jag tog min bok och lade mig i solen. jag började fundera kring varför jag låg i solen och vad som skulle vara poängen med att ligga där; den var inte ens varm och boken orkade jag inte läsa överhuvudtaget. jag tänkte stilla att om jag varit på en utländsk strand så skulle jag inte haft några problem med att fördriva tiden med hjälp och sol och bok men bara för att jag är hemma får jag tristess och antiproduktivitetsångest.

hur jag lyckades lösa knopen av ågren inom mig vet jag inte riktigt just nu, jag trodde att det var det jag skulle skriva om men nu vet jag inte riktigt längre. eller jo, bara för att jag skrev att jag inte visst hur jag gjorde så kom jag på det; förlåt för den plötsligt metafiktionen förresten.

jag kom nämligen på att jag funnit mina gamla skolböcker häromdagen när jag och min bror gick igenom var barn- och ungdom uppe på vinden. där i fann jag:

1. dagböcker
2. teckningar
3. önske-  och tjejlistor
4. barnböcker
5. fotografier

tanken var att jag och min bror skulle rensa ut allt vi inte ville ha och så blev det. jag vet att det låter hårt och okänsligt men jag försökte vara så nykter som möjligt i mitt omdöme så jag kasserde allt utom en pärm och två buntar med dagböcker. fast å andra sidan nu när jag tänker på det så slängde jag mest gamla matteböcker och rättstavningspapper som faktiskt är tråkiga på riktigt.

så idag när jag kände mig snubblande tom så gick jag och hämtade min pärm och pappersbuntarna. jag läste om vad jag i andra klass skrivit om mina mor och farföräldrar, om mitt hus, mina julklappar 1992-1995 med mera. det jag poängterade om mina mor- och farföräldrar var att de hade bott trång som små, och att mormor hade 17 syskon. jag nämnde även att morfar var från island och att mamma brukade krypa upp till honom om morgnarna och att han alltid stank brylkräm.(en sorts hårvax) hade jag lagt till. farfar han brukade göra visselpipor till sina barn och farmor hon hetter Carolina i andranamn. jag hade även ritat porträtt av de fyra med färgkritor, mormor var den enda med svart hår på teckningen. jag kommer ihåg att mamma anmärkte, då när jag var sju, om att mormor faktiskt också var gråhårig.

på nästa sida fanns ett fotografi av mig och min bror. det stod att jag var nio månader och att han var tre år gammal. jag berättade på en sida om hur det gått till när vi tagit fotografit och sen avslutade jag med att fråga: "tycker inte ni att min brors huvud ser ut som en stor boll?" rått.

jag ska berätta mer om mina nyfunna skatter men nu återgår jag till hur dagen begav sig.

efter att erhållit lite nostalgisk energi av min barndom plockade jag åter upp boken. "volvo lastvagnar" av Erlend Loe. jag läste femtio sidor och föll väl inte lika pladask som för Naiv.Super. men föll gjorde jag. sen gick jag och gjorde kaffe och spelade lite gitarr under tiden, en ny sång håller på att växa fram. och så fortgick sedan dagen: läsandes ett tjugo tal sidor, sedan lite gitarr och sedan läsning igen. jag varvade även med en bok som jag lånat på Höganäs bibliotek igår. "Döden i Lund" heter den och handlar om kyrkogårdar och kända döda människor. de berättade om olika gator i Lund och deras namn. Elvira Madigans far är begravd i Lund, Gerda var jätten Finns dotter, Brunius arkitekterade domkyrkan, Lovisastigen är döpt efter Fredrik den åttondes fru och Agardh grundade Botaniska trädgården. bilderna såg ut som tagna ur "Smultronstället". det skall också tilläggas att min ipod rullat hela dagen under läsningen, Emil Jensen alltså - i maj förra året... med mera.

det blev visst ett långt inlägg men kontentan av dagen var att jag har haft en fantastisk dag, fantastisk! jag har mått så bra och lyckats bibehålla de bra ingredienserna som nostalgi och vemod innehåller; om man tar bort det negativa i orden avsked, barndom och minnet av något, så har jag mått så.

godnatt!

glen hasard och marketa irglova

ONCE

såg precis en mysig film ihop med min mamma. vi drack kaffe. jag tyckte att det var en alldeles ypperligt trevlig film med ett fint men sorgligt slut medan mamma fann det något för ohollywoodskt. jag ska åka till Dublin.

sista dagarna på sommarlovet upplevs just nu. idag har det spelats tennis och fotboll. igår bara fotboll. jag har pratat med min terapeut om att det nästan bara är när jag idrottar som jag är totalt barnsligt lycklig, det är lite Naiv.Super. över det också. att slippa tänka alla tankar om huruvida natthimlen skulle vara helt upplyst om det nu fanns oändligt många stjärnor och huruvida livet är till för att levas eller om det bara är ett test.

häromdagen fick jag även lära mig ett nytt uttryck, att vara emotionellt hetero eller homosexuell. att man tydligen kan vara endera på olika sätt. jag fick inte veta vad motsatsen skulle kallas men att det kan vara så att man endast förälskar sig ett kön men tänder på flera.

ska spela lite gittarr nu innan inspirationen från "Once" avtar helt. broken windows.


Bon Iver och Erlend Loe.

naiv super, jag?

jovisst är jag fett naiv men det är inte mig det handlar om nu, eller jo det gör det ju alltid men, ja ni förstår.

för cirka ett år sedan hörde jag om Bon Iver första gången, och för ganska exakt åtta månader sen började jag lyssna. det var i samband med att jag bokade Way Out West-biljetten och kände att det var lika bra att få lite kött på benen. det var även samtidigt som jag gick runt med konstant emotionell och estetisk härdsmälta på grund av Fleet Foxes. jag satte igång spår nummer tre på Bon Ivers skiva som är Skinny Love har jag för mig och blev halvfrälst vid första lyssningen och efter fjärde lyssningen var jag kollapsad. anledningen till att jag påpekar tidpunkten för detta är för att jag vill visa på att jag lyssnat så pass länge att jag faktiskt var ganska coolt tidigt med att lyssna på dem/honom.

i fredags såg jag honom live i Göteborg. det var andäktigt mäktigt. totalt sinnes-explosivt. så nu har jag fått en fet återfödelse när det gäller skivan "For Emma, Forever ago". jag har suttit och läst igenom de väldigt poetiska och tunga texterna som är relativt svåra att uppfatta i hans falsettsång. magi!

de senaste dagarna har bestått av Erlend Loes "Naiv. Super" och Bon Iver. boken är precis sådär som jag vill att böcker ska vara då och då, lättsmälta och fulla av charmigt Aspergianska citat i Safran Foer-anda. även i kontrast till den senaste boken jag läste: "Blecktrumman", som jag för övrigt klumpigt nog förlade i Marseille, känns det skönt att läsa något mindre frodigt och massivt. för den som undrar över varför jag endast skriver med gemener så är det för att de är mer estetiskt tilltalande enligt mig.

nu ska jag läsa ett par rader innan jag somnar. hoppas bultbrädan i mitt huvud som det har slagits på hela dagen ska försvinna. natt.

"Blessed are the forgetful"

"Blessed are the forgetful: for they get the better even of their blunders."

Nietzsche sa en gång detta och visst är det ack så sant?

Men det ligger också något annat i det, överhuvudtaget att komma ihåg saker; det är båd en välsignelse och en förbannelse. Fråga den kände patienten H.M fru till exempel. H.M har 15 sekunders minne p.g.a. en frontallobsskada, och blir varje dag återigen förälskad i henne. Låter vackert men tänk den förbannelse som det är att aldrig bli igenkänd av den man älskar.

Jag jag har många gånger tänkt att det vore skönt att bli av med minnet av somliga människor, att göra ett "Eternal Sunshine of The Spotless Mind"-ingrepp, men har alltid kommit fram till, i enlighet med filmen, att det kanske ändå inte är värt. Jag menar skulle man välja att hellre aldrig ha träffat sin kärlek en att utstå den smärta som faktiskt olycklig och misslyckad kärlek åsamkar en.  Hmm.
    Vissa saker kan ju faktiskt bli helt förstörda av en viss människa, man kanske inte längre kan se på "Annie Hall" längre eller läsa en viss bok, man kanske inte kan lyssna på Tom Waits längre, eller äta popcorn och dricka te, utan att minnet av personen förstör upplevelsen; då kanske en radering vore en bra grej.

Något som jag gillar med Eternal Sunshine är hur den konkretiserar det som man faktiskt gör inuti huvudet när man varit med om något olycklig i kärleksväg. Man försöker aktivt att inte tänka på personen i fråga, man kanske raderar sms, slänger fotografier eller försöker hålla fokus på andra saker så att minnena så småningom skall ebba ut.

Jag läste för längesen att man håller på att utveckla liknande procedurer för att radera minnen, som hjälp för människor med PTSD med mera. Personer som råkat ut för trauman ska med hjälp av en tablett försvaga och radera minnen. Försök på råttor har än så länge varit fruktbara.

"How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd;
Labour and rest, that equal periods keep;
"Obedient slumbers that can wake and weep;"
Desires compos'd, affections ever ev'n,
Tears that delight, and sighs that waft to Heav'n.
Grace shines around her with serenest beams,
And whisp'ring angels prompt her golden dreams.
For her th' unfading rose of Eden blooms,
And wings of seraphs shed divine perfumes,
For her the Spouse prepares the bridal ring,
For her white virgins hymeneals sing,
To sounds of heav'nly harps she dies away,
And melts in visions of eternal day."

                                                                  - Alexander Pope

Andrew Bird, rokoko och stäppvargen.

all the calsified arithmitists were doing the math...

Andrew Bird sjunger så läckra rader till så fantastiska toner alltså. Han spelade för övrigt i Köpenhamn i måndags, det var slutsålt, dock skrev jag upp mig på en väntelista och jag höll min tummar - men ack nej.

Jag har precis talat i telefunken med två fantastiska människor, en hemmavarandes i Malmö som var outsägligt kär, jag kiknade av glädje å hennes vägnar om man nu kan kikna av lycka.
Den andre vännen håller hus i Kanada och är en fantastiskt intressant karaktär, jag har inte en aning om vart jag har henne samtidigt som jag ändå är ganska säker på att jag är en av dem som känner henne bäst.

Idag har varit en fullkomligt fullspäckad dag: skolan 9-16, utdelning av flyers 16-18, teaterrepetition 18-20, fotboll 2020-21 och sen quizkväll på kulturen mellan 2130 och 23.. låter kanske lite väl men det har trots allt varit en bra dag, fullspäckade scheman hindrar trots allt en från att tänka mer än nödvändigt.

Läste ut Stäppvargen i måndags, vilken bok alltså.

I lördags var jag  förresten på en otrolig tillställning. Det var Rokoko-bal på universitetshuset i Lund. Jag hade svart frack, blå knäsammetsbyxor, vit sjal och spetsiga skor. Håret var fylligt bakåtkammat och vitfärgat av bakpulver.
Universitetshusets innanmäte var inlindat i tyll och vita tyger och alla gäster var så otroligt ambitiösa i sina utstyrslar: vitsmink, bombastiska klänningar, skönhetsfläckar, korsetter och yvigt vita frisyrer - magi! Hoppas det blir en tradition.

över och ut!

indian summer

jag har hört att Prince Indian Summer åstadkommer den längst askpelaren av alla cigaretter. jag gillar askpelare, ser lite ut som larver som glöder i en änden.

har tenta imorgon och borde strax gå och lägga mig men jag känner att jag måste utnyttja denna kväll till att mysa med bra musik, facebook och lite skrivande, för det var längesen jag hade en klassisk Fredrik-internet-natt. har varit mycket med skola och teater senaste tiden.

min sommar börjar förresten utkristallisera sig, lite Stockholm, lite kollo, lite Frankrike och lite konserter; känns defintivt helt okej. ska nog på Siesta! i slutet av maj, känns som ett måste då Frida Hyvönen och Placebok ska dit, sen att Anna Ternheim ska dit gör ju klart inte saken sämre heller.

snart är det valborg och då har hon namnsdag.

godnatt.

ett väldigt märkligt sätt att räkna ut pi.

jag är inne i Lunds bästa second-hand Erikshjälpen tre-fyra gånger i veckan, det skall tilläggas att den trots sin höga interna ranking inte är särskilt bra men ändock.

förra veckan inhandlade jag ett par jeans som gjorde om till shorts samt en t-shirt. igår så köpte jag "Edens Lustgård" av min favorit den Ärlige Hemingway, ful pocketutgåva men ändå bra att ha. kommer inte att ha tid att läsa den på ett tag då jag har knappt hundra sidor kvar på "Stäppvargen" plus att jag har spanat in "Blecktrumman" av Günther Grass som står i min hyllan, tydligen är den något av en förelöpare till "extremt högt och otroligt nära". efter den ska jag läsa en bok som heter "Shantaram" som en kompis lämnade på min kudde för några helger sen, och sen innan jag läser Hemingway ska jag också läsa en författare som heter Romain Gary som också har en annan pseudonym: så som det ser ut så har jag min beskärda del att läsa i sommar.

åter till Erikshjälpen.

förutom "Edens Lustgård" fann jag också ett mattebok från 20-talet som var väldigt snygg och färggrann. de diskuterade allt från navigation till siffror på olika språk. på en sida hittade jag något oväntat: ett primitivt sätt att räkna ut talet pi, jag kommer inte ihåg det ordagrannt men ungefär så här:

"du behöver ett golv som utgörs av långa plankor som inte är så breda. du klipper stickor av trä som är exakt lika långa som plankorna är breda. sen släpper du stickorna genom att hålla dem i en ände så att de faller i en cirkel. därefter gångar du antalet stickor med 2 och dividerar det med antalet stickor som nuddar springorna. då får du ett närmevärde på cirka 3,2; desto fler stickor desto mer exakt --> mot oändligheten."

jag kan försöka förklara varför det blir så här om ni vill.

Alexander Supertramp

"He is smiling in the photo, and there is no mistaking the look in his eyes: Chris McCandless was at peace, serene as a monk gone to God".

Läste precis en artikel om Alex Supertramp (tack för länken timetokillistimetospill) eller Christopher McCandless som han egentligen hette. Det är en så makalös historia alltså, makalös. Filmen är enastående precis som fotografit och dess soundtrack. Men mest av allt så tilltalas jag av filosofin. Jag blir så fruktansvärt imponerad och inspirerad av den totala idealismen som Alex uppvisar. Jag läser just nu Stäppvargen och där diskuteras det klassiska dilemmat som den tänkande människan dras med: viljan att leva som absolut asket och spirituell samtidigt som man dras med tanken om att man borde leva ut depraveringen till fullo och ge sig sina sinnen hän.
    Så är det verkligen för mig alltså, ena dagen så är jag helt på det klara med att jag borde bli en renlevnadsmänniska och fly den sociala sfären och dess bihang; för att sedan vakna dagen efter och fråga mig själv varför jag inte bara struntar i allt som har med tanke att göra och istället bara ägnar mig åt hedonismen och dess medhjälpare.
    Kontentan är istället en light-version av Harry Heller: en person som lever typiskt halvdant och inte gör något till fullo; flyr det spirituella med hjälp av människor och vin samtidigt som jag flyr människorna och vinet med hjälp av ensamhet och tankeövningar.. det kommer aldrig sluta väl alltså.

stuff white people like - bloggen som fångat mitt unika jag.

För er som aldrig varit inne på http://stuffwhitepeoplelike.com borde ta en titt. Det tog cirka en vecka innan upphovsmannen fick ett förslag om publikation som var värd över två miljoner svenska kronor.

Det är en smått läskig blogg för den lyckas att pricka in oss svenska studenter (eller allmänt medelklassen) ganska bra imbillar jag mig; till och med jag själv som är så extremt unik lyckades hitta över tjugo punkter som var mig på pricken.


#3 Film festivaler (har bara varit på ett par men pratar gärna om dem och om att jag ska besöka dem)
#6 Organisk mat (ser gärna att maten i mitt kylskåp är organisk, även om det inte sker så ofta)
#10 Wes Anderson filmer (Wes är ju bara jävligt rätt, fantastiska soundtrack, sköna skådespelare och alltid känsla)
#21 Skrivarverkstad (visst ska vi alla bli författare; jag ska dock bli det ytterligare lite mer än alla andra)
#22 Att ha två efternamn (inte för att jag har två men mina barn kommer säkert ha det, inte för att det är snyggt men)
#24 Vin (Ja)
#26 Manhattan (nu Brooklyn också och visst är jag en av dem som helst ser att jag någon gång har bott i staden med stort D)
#28 Att inte ha TV (Lagom svårt och icke konsumeristiskt att inte ha tv; även om jag föll dit till sist)
#31Åka snowboard (Ja)
#33 Marijuana (Defintivt på ett västvärldskt sätt; "jag är inte up-tight jag är till och med så spontan att jag röker på ibland")
#40 Apple produkter (Känns bra att jag inte fallit i den värta gropen; förutom att jag har två ipods)
#41Indie musik (Men åhh, indie är ju så personligt och otvunget; det får inte fördömas och stereotypiseras inte)
#49 Vintage (och jag; av många anledningar, för miljöns, ekonomins och det estetiskas skull)
#57 Juno (ohh ja, visst är det en bra film, sådär sävligt pricksäcker i sina stämning och skådespelarinsatser)
# 68 Michel Gondry (Snälla nån; "Eternal Sunshine..", "Science of Sleep" (ska snart se Be Kind Rewind; geniala filmer)
#78 Flerspråkiga barn (Som att mina barn ska prata minst tre språk; varför läsa ett extra språk liksom? se nedan)
#97 Scarfsar (Skönt, det har jag i varje fall nästan slutat med)
#104 Tjejer med lugg (Också ett avslutat kapitel)
#115 Lära sig ett nytt språk (Tyvärr även det ett avlutat kapitel; blev endast 15 hp Franska)
#121 Roliga ironiska tatueringar (Diskuterar med mig själv vad som skulle kunna tänkas vara roligt om tjugo år)
#122 Moleskin-anteckningsbok (Gissa vad jag fick i julklapp; nästa Hemingway är på väg.)



http://stuffwhitepeoplelike.com

PATHETICA IRONICA BIG-TIME

fermats gåta - ett legio av bemärkelser

I fredags så funderade jag väldigt länge på om jag skulle stanna kvar i Lund eller om jag skulle åka hem till mamma och pappa i Jonstorp som jag inte sätt på väldigt länge. Det fanns ett par för och ett par emot. När jag ringde Matthias och frågade vad planerna var i Helsingborg så var valet ganska enkelt, de skulle åka till Mölle och åka longboard och dricka öl vid klipporna. Så det begav sig så att jag begav mig ut till kullabygdens udde för att begagna brädans hjul på de ondulerade skogsvägarna. Vi satt där till kl åtta när solen gick ner och då serverades oxfilé hemmavid. Kvällen spenderades sedan på soffan tills jag slocknade av utmattning.

Igår satt jag vid Kronborgs fästning i Helsingör och drack öl och njöt av solen, det var fint, riktigt fint. Jag var ändock aningen frånkopplad, det slog mig främst när vi diskuterade bittra människor som inte riktigt kan njuta; i det nuet var jag en av dem. Jag kunde inte riktigt känna att det var hundra procent nice utan jag störde mig lite på den tjocka killen med äckliga tänder som gick runt och tiggde snus, samt den överlyckliga hårdrockaren som var überpackad och konstant genuint glad. Jag tyckte att stenmuren som jag satt med ryggen lutad mot skavde lite grann och jag hade ont i foten. Fan så sorglig jag kände mig, livet kunde knappt vara bättre egentligen, 20 grader sol och vindstilla, öl och goda vänners lag, men ändå.

Vi kom att diskutera en bok som heter "Fermats Gåta" som var och en som är intresserad av antingen skönlitteratur, matematik eller gåtor borde läsa. Det var en snubbe på 1600-talet som kom på att x^n + y^n = z^n inte gäller för något tal över 2. Att det fungerar med 1 och 2 är ju ganska självklart (Pythagoras sats t.ex.) men att lyckas bevisa att det inte gäller för ett oändligt antal siffror över 2 är ganska fascinerande. Pierre Fermat som kom på det för fyra hundra år sedan råkade dock slarva bort sitt bevis men eftersom han var medeltidens mest framstående matematiker så trodde man på honom ändå.
     Boken i varje fall handlar om hur människor under 400 års tid har försökt finna beviset, och att en amerikan faktiskt lyckades 1996 typ. Bra bok.

Ska snart gå ner till havet och titta på vågorna. Mamma bakar tigerkaka. Ska lyssna på Frida Hyvönen och Fleetwood Mac nu.

Bob Dylan - snygga boots och hatt samt ett grymt fotarbete.

Var i Malmoe och såg Robert Zimmerman igår, vill ju glänsa med att jag känner till hans riktiga namn.

Spelningen var väl som väntat inte särskilt spektakulär men ändock värd pengarna. Han körde många trevliga låter såsom, Stuck Inside A Mobile...  All Along The Watchtower och The Man In Me, fast i nästan oigenkänliga versioner.

Spelningen var lite som livet tyckte jag: precis som väntat, men ändå bra, samtidigt som man hela tiden satt och väntade på att det där lilla extra skulle ske - och till sist dog konserten likt livet utan att det lilla extra hade skett och man kom ut på andra sidan med en lite gnagande känsla av: "var det inte mer än så?"

Har idag varit och sett studentspexet "Jurij Gargarin", fantastiskt roligt. Har även varit kulturell i form av repetition till studenuppsättningen av "Vildanden" www.lundsstudentteater.se. Sätter upp "Vildanden" fjortonde maj om jag missminner mig.

Tänkte lägga upp bilder men det är ganska tråkigt, plus att man inte såg honom på så nära håll på Malmö Arena. Eller okej då en dålig bild kan jag lägga upp



.
konstigt, filmerna blev inte alls suddiga.

Tidigare inlägg
RSS 2.0