Ordspråk

En vana börjar likt spindelväv och slutar som grenar och stammar.
- Kinesiskt ordspråk

j

du är livrädd
för något du inte minns

du springer på fötter
som sjunker ner i jorden

bland trädkronorna susar blå små himlar förbi

du har varit ute länge nu
under dagarna du flyr
på nätterna försöker du att minnas varför

marken är täckt av moln av mossa
tittar fram mellan dina tår

du orkar inte längre
du börjar bli gammal

blodiga knän

"låt dem komma" tänker du
"det är ändå för sent"

du blundar för första gången i ditt liv

först blir det mörkt
sen blir det tyst
du minns

jägarens ansikte
träder sakta fram:

öga för öga
tand för tand

speglar sig i dina ögonlock.

Kvarteret "Drömmen"

kvarteret "Drömmen" ligger i Malmö

där är husen byggda av gult tegel
halvt fallfärdiga
på flera ställen är cementen synlig

någon har målat en graffittigris i vitt på väggen

den går där och bökar
dag ut och dag in
för allas ögon att se

ingen vet att grisar också drömmer
både på natten och på dagen
när månen är i moln drömmer grisen om ett liv i rymden
på dagen om en värld där alla har ett värde

där alla tillåts gå på gatan
där ingen anses vara klotter

där "Drömmen" är mer än ett kvarter.

rödluvan & framtiden - dikt

------------------
tänderna är vassa
förändringen är stor
men ingen som vill lyssna
på någons lillebror

hon ser inte ut som förut
pälsen den är tjock
ögonen är svarta
blod på hennes ögonlock

vad är det som har hänt
det är nåt som inte stämmer
hon är inte moder jord
inte den jag känner

samvetet mitt ropar:
"du är del av denna skuld
du är en av alla dem
som brukar hennes guld"

vad ska jag göra nu
ska jag glömma det jag sett
blunda allt jag kan
eller döda detta djur

för vad är en dag i skogen
på väg till nån man känner
gräset är ju fortsatt grönt
trots att olja ständigt brinner

hur länge varar detta
när blir vargen vår diktator
när tröttnar marken under oss
när faller allt i bitar?

eller finns det någon mening
med en framtid utan färg
stod det kanske skrivet

att mormor ville bli en varg?
----------------------------------


En liggande åtta - lyrik

Inuti dig delas celler; mångdimensionellla såpbubblor.

I mikrosekunden innan de separeras ser de ut som en liggande åtta beroende på perspektiv - det är svårt att avgöra om de är en eller två.

Expansion?
Reproduktion?

Cellen är ett universum av atomer - molekyler,
elektroner flyger fritt
skiftar laddning
byter plats

joner joner
söker balans
städar kaos.

Om du tittar riktigt nära så ser du kvarkar och gluoner;
tittar du ännu närmre ses higgspartiklar och neutrinos, tittar du ytterkugare lite närmre så ser du att partiklarna inte är hundra procent sfäriska, att de har små små dalar
och små små berg.

Det står ett hus på ett av bergen. I ett fönster skymtas någons silhuett
och ett teleskop.

Det är jag själv som skådar stjärnor,
söker utåt
skådar inåt

söker sanning
skapar mening.

Vem är jag
och vart kommer jag ifrån?

Om jag blott är en cell
och universum blott en varelse

kan jag då se bortom henne?

Människan letar utåt
så även våra celler.

Skapar kunskap cancer?
Är cancern svarta hål?

Om vi vet för mycket
kommer vi då att krossas under existensens gravitation
eller kommer vi att sväva bort mot höjderna vi söker?

Kommer vi att dö för att vi vet för lite

eller för att vi vet för mycket?

På CERN i Schweiz så försöker man att skapa svarta hål i miniformat genom att låta dessa små partiklar krocka.
På Kennedy Space Center i USA så söker man fortfarande kunskap om de svarta hålen i rymden där stora partiklar kollapsat.

Kan det vara här och nu
som den största cirkeln sluts?

Överallt i litteraturen dyker synekdoken upp
en bokens fraktal
en sorts metonymi.

Där delen äro helhet
där det minsta är det största.

Grenen är ett träd.
Molnet är en droppe.

Cellen som delar sig
är ett expanderande universum

som snart åter drar ihop sig.

Men om jag är ett universum

vad kan då vara större?

studsande minnen - dikt


portalen är ånyo stängd
kontakten är bruten

vår saga är slut

musiken och spindlarna har försvunnit tillbaka där de kom ifrån

stormen är över och allt är tyst

allt ser ut som vanligt
inget är förstört

en vindpust letar sig in genom det öppna fönstret likt ett försenat ljud från ett flygplan

pianot ser ut som det alltid har gjort

svart mot vitt
ljud i tystnad

om man lyssnar riktigt noga kan man höra ekot av en melodi


från denna gömda verklighet

där livet var något annat

där konsten var på riktigt

och lavan ständigt bubblade.

Hamnlös - dikt

välkommen vackra vårvind
hjälp mig att slå ut
knopparna gör ont
hjälp mig snälla du

vältaliga vårvind
bli min sista räddning
öppna porten
till min eviga fästning

varsamma vårvind
stå mig bi
mitt jag är här nånstans
höljt inuti

väldiga vårvind
ta min varma hand
visa mig vägen
ut ur denna kalla brand

våldsamma vårvind
nummer tjugofem
snart ger jag upp
låt mig komma hem

vackra väna vårvind
väntan tär
jag ber dig nu
visa vem jag är.

kasettbandbok - dikt



den dag då jag hör plinget
när livet vänder blad
ska jag färdas genom nuet
till det glömda minnets dal

där ska jag vandra
bland eviga blomster
där ska jag sväva
i ett land utan monster

i regnbågens land
är taggarna lena
min själ och jag
är för längesen rena

tårarna som fälls
är ljus och värme
man gråter skratt
och lever närmre

gigantiska fjärilar
penslar världen i vind
drömmar flyger fritt
och landar på ens kind

i detta universum
är man alltid kär
i sig själv och livet
och allt som nånsin är

aldrig mer en rädsla
för det som komma ska
aldrig mer den smärta
som livet i sig har

där på grönskans lava
ska jag glida likt en våg
på himmelsgröna ängar
med ett hjärta utan hål

där ska jag vandra
bland eviga blomster

där ska jag leva
i ett land utan monster.

haze - dikt

Haze



I walk around with a constant dizziness
a feeling of falling through time
headlong
without direction

it’s hard to see
speed roars
pictures become hazy
ground approaches

there is no brake
no way of getting up again
no slow motion switch
no one to catch me

I see other people falling
some with smiles on their faces
some without
I wonder how I look?

sometimes I pass clouds
everything becomes even more hazy
it’s both nice and horrible
not being able to see

the time left
depends on where my fall started

it’s all predetermined

by the gravity of time.

vän med vinden


sedan den där dagen
var jag vän med vinden
jag satt nere vid havet
med blandad fukt på kinden

hon kom med lena händer
och tog mig i sin famn
smekte mina länder
och ledde mig i hamn

hon lyckades mig förföra
med sin vassa tungas ände
hon viskade i mitt öra
ord jag inte kände

jag förstod så väl ändå
hennes sus och vackra ljud
förevigat i snäckans vrå
i sirlighetens skrud

hon vaggade mig trygg
och gav tillbaks mitt jag
armar om min rygg
om natten och om dag

men vindens röst är kluven
så försök att vara varlig
än om den är ljuv den
är hon ack så farlig

så var försiktig med din vän
och lyssna till min röst
för du måste ha på känn
att hon diat vredens bröst

du tror att du är trygg
för hon håller dig så nära
men ack din bara rygg
kan bli stungen av din kära

jag varnar dig för henne
ty uppskoven är dyra
hennes ansikten är tvenne
när hon spelar på sin lyra.

frusen transperens - dikt


klockan tickar ständigt
med en hånfull röst
i spegeln man kan se det
räknar varje höst

vackra döda ögonblick
ligger där på rad
frusna före detta sländor
som levde blott en dag

livet i sin krasshet
regnbågar som vingar
frusen transparens
som av tiden blivit tvingad

hastigheten ökar
virveln har ett slut
vi närmar oss mitten

vi kommer aldrig ut.

rovdjur - dikt



 det går vargar och spöken på gatorna

jag ser inte dem men jag vet att de är där

jag hör inte dem men jag känner deras närvaro


min feber är konstant
jag drömmer dag och natt
svart och blått
om det liv jag haft

skuggor silhuetter
rörelser i ögonvrån
förnimmelser och kyla
kanske det är inifrån

varelser från förr
i mina mörka gränder
suddiga konturer
väldigt vassa tänder

dessa rovdjur är fega
de jagar blott de svaga
de håller sig i bakgrunden
räknar mina dagar

de vet vem jag är
de vet vem jag var
snart kommer de

snart finns ingenting kvar.

barfotafantomens själsbiografi - dikt




Den sorgsna fantomen tar barfotakliv
på sylvassa snäckskal
allt för att den hånfulla smärtan
ska lätta från hjärtat


Den andalusiska fantomen använder papper som kniv
när han skär sig i ögonen
allt för att det dyrköpta hemska
för alltid ska förvanskas


Den fagra fantomen letar tidsfördriv
så han umgås med pulver
allt för att verklighetens hinna
till slut ska försvinna


Den uppgivna fantomen vill göra sig av med sitt liv
så han går ner i havet
allt för att smärtan
till slut

ska ta slut.

Charcoal Gargoyle - poem


Charcoal Gargoyle,

you who have ascended from the soil, what do you know about the upcoming storm? I see winds that're blowing in a new direction, I see a world that is entering a new dimension. Acid clouds are hanging threatingly low, pursuing us children of Adam; doomed below. You with age in your eyes and sternity in your veins, you who neither can fly nor make any change. You have a great knowledge in your scars, you who know more than us about the plague, the love and the stars.

Why these castles built on floating sand, why this senselessness in our human hands?
Maybe weren't we made do try, maybe weren't we made to stay, charcoal Gargoyle, what do you say?

frigolit - Haiku

Stilla står jag ej,

dock är jag utan riktning.

kan man leva så?



farväl oktobervind



jag har märkt en sak

mörkret faller fel

en dag kommer allt att ta slut


en dag
kommer oktobervindens frasiga barn
sluta studsa i sina brandfärgade kläder

en dag
när höstsolens törnekrona har mjuka taggar
kommer vindens beröring inte längre kännas

en dag
kommer stjärnorna
sluta surra likt
ängsmålade sländor
i den svarta svarta oändligheten

jag känner det

mörkret faller fel


själen

stilleben i rörelse

i själens mörka spegel
det gömmer sig en färg
något bortom tiden
som ändock ständigt är

sen begynnelsen man letat
efter jagets vara,
man har delat det i två
och hoppats gåtan klarat

det är dock ej så enkelt
som René Decartes sa
ty jaget är en gåta
som kanske inte har ett svar?

vi har forskat i det stora
men också i det små
bland stjärnor och atomer
för att finna stackens gömda nål

frukten har dock aldrig skördats
och kommer heller aldrig göras
ty jaget är en gåta
som ej så enkelt låter sig förföras.

Dock den dag då du hör plinget
när livet vänder blad
så inser du att jaget är en gåta

med ett väldigt enkelt svar..


Hon var inte Fågel Fenix - En dikt om tillvaron


Hon sitter i en skog som brinner,
blåsvarta lågor smeker hennes hy.

Omgiven av livet och döden
kan hon inte fly,

i stormens öga stannar allting upp.

En skog av döda träd
sjunger om en sländas öde.

En flinga av svart snö
landar på den döde.

Den gyllene hettan flår hennes själ.

Tiden rasar, livet falnar,
slutet är här


askan svalnar.

SVARTAREGNDROPPAR

Flickan Som Försvann - En dikt om tårar

Flickan som försvann

Mången tår fälldes,
för flickan som försvann,
hon som inväntade sin trettonde vår,
hon som var känd för sitt glödande hår.

Dagar blev år,
grönt kom och grönt gick,
sjöar frös och blommor dog.


Den väntade oväntade dagen kom,
då flickan var åter
någon höst och vinter äldre
var hon nu tillbaka,
men nu med frost och ålder
på sin kind och haka.

I december mörkret stod hon höljd,
och andades på fönstret med imma som följd.


Modern som under alla dessa år,
känt sin dotters hjärta slå,
förnam med hela sin själ,
den lilla flicka som hon kände så väl.

Hon öppnade dörren
och såg då
en ung kvinna i vintervit klänning stå,
med frusna tårar på kinderna två.

Kvinnan såg in i mammans ögon och sade:


-"Mamma.... någon stal mitt liv."

Cementviol - En dikt om kanslan av en storstad

Man maste klart skriva lite aven om man ar pa semester

Rök, asfalt, damm och sot
grönskar nu på tidens höst.
Cementviol och avgasros,
spirar i nya världens ljus.

Kvitter från maskiner viner
i rymderna ut,
våldsamt,
likt herrelösa spjut.

Jorden som lånas av dödfödda barn,
är nu ej större än en kula av glas,
som vi snart tappar,


så den går i kras

N.Y - 07

Och oroa inte er, fler inlagg om vart eminenta liv har kommer snart.

SVARTAREGNDROPPAR

Tidigare inlägg
RSS 2.0