Mårdens Marsch - En Dikt Om Naturens Framtid

Honung, anis vän jasmin,
värmen målar drömsk magi.image52

Vindens balsam mot min kind,
smeker mig som ingenting.

Mården vandrar mol allena,
mörkgrönt smeker ljusets lena.

Ni mjuka mörka morgonland,
som man mystiskt vandrar bland


mår inte längre som en gång,



människan hämmar grönskans sång.






                                                                                          SVARTAREGNDROPPAR

Nattens fåglar - En dikt om känslorna som kommer på natten

Månen skadar mig,image50
med sitt begagnade sken.

Ur gamla sår,
flödar nyförvärvad lycka ut.

Min nemesis Tiden,
har lämnat bestående men.

Mitt öde är att vara utsäde åt
nattens fåglar

när himlen mörknar,

rämnar jag.


SVARTAREGNDROPPAR

Sommarens Snö Faller På Pulserande Gräs - En dikt om våren

Gräs pulserar,
blommor kläcks.
Livets pollen yr när vi förlorar en timme.

Solen kastar varma strålar rakt i ansiktet på oss,
havet spritter och bubblar till för en stund,
men det är inte riktigt dags att leva än.
image49

Iskall njutning droppar från vårförälskernas mjukglass,
sval vattenfärg målar leenden i varje mungipa och
en magisk glans skönjs i ögon med regnbågens färger.

Vinden sjunger psalmer med värmens svaga nyans,
det svävas på väldiga vingar och
flyg-i-luften-blommor seglar likt sommarens snö,

någon nyser men skrattar ändå..


SVARTAREGNDROPPAR

Tidens Kniv - En dikt på Haiku om att sår alltid blöder.

Tiden skadar mig,

den skär lätt och djupt i mig.

Ändå läker den.




Π
SVARTAREGNDROPPAR

Bloggtoppen.se

Flykten Från Sig Själv - En Dikt Om Verklighetsflykt

Med slutna ögon flyr jag,
likt vinden,
från min förflutna framtid.
Med tidens hastighet susar jag förbi stillastående orkaner, gråtande clowner och skrattande statyer.

Ansiktet mitt rinner av mig av bara farten.

Jag vågar inte stanna, vågar inte öppna ögonen, kanske upptäcker jag mitt liv.


Plötsligt står allt stilla,


med uppspärrade ögon ser jag den overkliga verkligheten bli ett faktum...


SVARTAREGNDROPPAR

Att uppskatta olyckan..

...när man ska sova..

Vissa känslor kan omöjligt
ackompanjeras bättre än av
välljudande vemodig trumpetmusik.

Mörkret ska vara ljust
och väldoftande och smeka kinden.

Bitterheten och nostalgin
ska vara lätta som dun,
och städet runt hjärtat ska
vara vadderat.

Då förstår man
att vissa saker måste glömmas,
att vissa saker inte ska åtnjutas och
att vissa saker kanske är bäst på håll.


SVARTAREGNDROPPAR

En dikt om Äckel - Pastellfärgad Pneumatik

Pastellfärgad Pneumatik

Din grå blick,
ditt trötta skratt.

Din bleka hy och ditt tunna hår.

Dina håriga födelsemärken är mitt allt,
jag saknar dina variga ögon och ditt såriga tandkött.

Äcklig och vanställd är du när jag drömmer om dig,
ditt Pectus Excavatum gör mig till en Orfeus.

Den pastellfärgade ensamheten är endast vacker på håll.
Genomsynlig och oskinlig, opneumatisk och trist.

SVARTAREGNDROPPAR

Ett trasigt leende - En dikt om att ta steget

Ett
trasigt leende,
en trasig själ.

Med släpande steg gick jag ifrån världen.


SVARTAREGNDROPPAR

På seglatsen till mig själv - En dikt om identitet.

Någonstans på detta väldiga hav, gömmer sig min identitet.



Jag känner inte dess färg, och inte dess form.

Här yr skum, här styr någons storm.

När väl ytan stilla är,

ser jag mig själv, en hånfull chimär.

En vansinnig siluett, på ett vatten så torrt. 

På seglatsen till mig själv, för de blåsvarta vågorna mig bort.


SVARTAREGNDROPPAR

Dikt - En Öken av Snö

En öken av snö.

I den isblå månens sken,
lyser marken likt en öken av snö.
Nattens andhämtning är tung,
men flickans steg är lätta.

Hon ska bara ut och gå, en powerwalk,
måste gå minst en timme,
klockan är ju bara halv tre.

Det knarrar under Bally-skorna,
Minus elva och det är många stjärnor på himlen,
bra att det är kallt,
då bränner man mer fett.

Hon känner sig nöjd,
inte ätit på hela dagen,
och nu bränner hon en massa kalorier.
Hennes månskugga syns knappt.

Kylan börjar bli påträngande,
ett trasigt moln skymmer månen,
det blir mörkare, och mörkare.

Flickan hittas i en öken av snö,
läppar blå som glaciärer,
ögon kalla som metall,
och med väldigt smala ben.



Jag fortsätter att publicera några äldre dikter då min inspiration varit lite låg senaste tiden, tror det var i februari förra året när snön låg djup jag skrev denna.


SVARTAREGNDROPPAR

En dikt om hösten..

Känns nästan som höst idag ..()

Med höstens draperi om halsen,
är det svårt att andas.

Denna tiden på året är vacker,
men ack så tung.

Brinnande löv som försöker sätta färg på tillvaron,
släcks i alla hast av det bittra regnets droppar.

Tillsammans med vår sol,
flyr även mitt inre ljus.
Skira moln imiterar kärleken,
genomskinlig och färglös.

Vi går mot mörkare tider.

Höstregn

SVARTAREGNDROPPAR

Mina mörka gränder - En dikt

Lyrik

Det är svårt att hitta ut,
eller kanske svårt att hitta in?
Klibbiga hinnor av egenskaper och föreställningar sitter som flugpapper.
Solkiga, brinnande, tröga och blanka,
i alla former och färger gör de allt
för att tvätta min hjärna.

Kanske står jag mitt framför mina ögon,
kanske kommer jag hitta ut till den ljusaste glänta,
kanske måste jag ner djupt och söka i min mörkaste gränd. 


Σ

Surrealismskål

En dikt om livet..

Spindelväv

I den svarta rosens skugga,
växer ett skimrande mörker.
I den änglalika spindelvävens blåsilvriga vagga,
vilar nattens barn,
ligger och ruvas,
ensam i det ljuva.

Labyrinten är oändlig
men livet är kort.

Evigheten vill ha dig
men så även vi.
Kom till oss, krossa muren,
så står vi dig bi.

Förstör tärningen, gör ett val,
våga Stå Stolt i Solens Sal.


ΔSVARTAREGNDROPPARΔ

En dikt. Vitt Ljud.

Vitt Ljud

Det syns något utanför fönstret
på den oljiga himmeln.
Det är sprakande gnistor,
gnistor av brandgult fjäderlätt hopp,
som faller, sedan en stjärna gett opp.
Det fräser när de landar,
på heltäckningsmattan av snö.
Tydligen är det så det låter,
när Hoppet slocknar och dör.

SvartaRegndroppar



Allting förändras

Röd Jätte

Världen står och väger,
på toppen av ett berg.

Om framtiden ska utspelas,
i svart-vitt eller färg.


Tiden fram till mötet med den Röda Jätten står på spel.

Kanske når vi aldrig dit,
om riktningen är fel.

 Inte vill vi att våra moln som en gång svävat lätt på himlen vår,

ska ligga och skräpa under döda träd bland aska och variga sår.


Himlarnas och Rymdernas öde,
är vad vi spelar tärning om.


Ska vi försöka eller skälva?


Låt oss övervinna dem!



SVARTAREGNDROPPAR

Att Gipsa Ett Löfte..

Hon gav honom ett löfte med sigill,
ett oxblodsfärgat sigill av tillit.

Löftet i sig var dock sprött och solblekt
och kunde bli smulor när som helst.

Han förvarade det tryggt under kudden sin,
med tiden det dock i glömska föll bort.

Sveket kom, i svart och guld
Under kudden endast testar av hans hår fanns kvar.

Samson sårades och blev svag och blind,
Hon som svikit försökte trösta han våta kind.

SVARTA REGNDROPPAR

Bloggtoppen.se

Tärning...

Ibland blir det mörkt av dess skugga,
men oftast känner man bara dess vingslag.
Ödet seglar obemärkt över levande hav,
förvandlande båd småsten och själ till evig slav.

En brusten tråd av spindelväv glänser i solen,
flygandes förbi den daggdränkta heden.
Eko sjunger om den lilla pojken i bäcken,
som i unga dagar drogs ned av den skrattande Näcken.

Vad tänkte ödet när han skrev dessa manus,
om oskyldiga barn som dör likt löven på hösten.
 Ljus förunnas inte alla,
någon bestämmer vilka som ska lämnas kalla.


Ett liv i kursivt...

Ett liv i kursivt är solkigt och bläckblått,
med darr på handen och sorg i tanken.
På teven ser jag begagnade barn gråta,
mina kinder som är matta av puder borde vara våta.
Tatueringen på min rygg tyckte jag förgyllde mitt liv,
pengarna den kostade kunde hjälpt hundra med hiv.
Det närmaste en tår jag kommer,
är en droppe bläck som faller från min penna.
Vilken tur att jag inte svältande barn behöver känna.





SVARTA REGNDROPPAR FALLER ÖVERALLT


Nyare inlägg
RSS 2.0