Sötpotatis, grönkål, linser och tranbärsvinaigrette

https://www.coop.se/recept--mat/recept/s/soetpotatissallad-med-tranbaersvinaegrett/

Så där då är man 17 år igen...

Att komma in på barer med ogiltigt leg...

Det låter lite värre än det är, har varit nere i Lund ett par dagar och idag var det dags för några öl trots att det kanske inte är så smart på grund av invaliditet, enarmad typ. Vi tänkte vara lite småländska ikväll, men dock inte så pass att vi begav oss till Smålands nation men Kalmars i varje fall. Mitt studentleg från tiden i Linköping gick ut i Februari så idag var det dags att försöka använda det. Jag lyckades, så jag och en gammal kompis från Jonstorp intog ett par öl och snacka gamla minnen, men det blev en kort och skön kväll så jag kommer i säng i tid, så lunchen i morgon i Helsingborg med min mormor kommer inte bli så jobbig. Det ska också tilläggas att mina tjejkompisar tillgade världens godaste Mangochutney-kyckling som de skar i småbitar så även jag med endast en högerhand kunde äta.

Carrie tackade precis ja till den gode Aidan, ett ganska jobbigt avsnitt faktiskt.

Godnatt!


SVARTAREGNDROPPAR 

Semlor, läsk, morotskaka, muffins och memory.

Idag var det släktkalas

I min morfars bil satt jag på väg till min kusin utanför Helsingborg på kakfika-kalas. Tanken slog mig hur vanligt det är att man har vuxenkalas med hela släkten och hur vanligt det är att man som tjugotvå-åring hänger med familjen på kalas. Tanken var inte så intressant så den lämnades ganska kvickt.

Väl satt jag med ett nöjd leende och beskådade min tallrik med diverse sötsaker, minisemlor, muffins, morotskaka, drömmar och Cola att dricka. Efter fikan så spelade jag memory med min sju-åriga halvkusin, han är inte riktigt hundra och har problem att skriva, prata och läsa men de senaste åren har han uppvisat ett ovanligt sinne för siffror, vid fem års ålder kunde han i stort sett hela släktens födelsesiffror. Så när vi satt och spelade memory visste jag inte alls vad jag skulle vänta mig, med lite dreglande ord och glasögonen på nästippen visade han prov på ett gott minne också. I mitt huvud började jag skämmas lite för mig själv, för när jag insåg att han var så himla duktig började jag brukar allvar och verkligen försökte att hitta de två korten med dockor, kanelsnäckor och solrosor på. Jag var uppriktigt ganska glad när vi räknade våra kort och jag fann att jag faktiskt hade fått dubbelt så många som min femton år yngre kusin, jag kände lite ånger över att jag tagit de billiga paren som hade uppkommit av att han kommit på vart ett par låg men tagit kortet precis bredvid.

Nu när sockerchocken har börjat lägga sig har jag börjat få lite ångest över att jag ska upp och jobba imorgon tidigt med ytterligare ett nytt jobb, jag ska rycka in som budbilsförare åt min kompis pappa. Känns liksom nervöst, ni vet så som gamla människor känner över att de måste gå till posten för att hämta ut ett paket.

Föresten så behöver ni inte tro att jag är något vidare självmordsbenägen, vilket ni förmodligen inte trott heller, tänker bara göra klart för er att jag bara besitter en lite patetisk förkärlek till Självmordstanken som sådan, jag menar alla har vi väl läst om den käre Werther i sin blå frack och gula väst?


werther


SVARTAREGNDROPPAR

Efterfest, gitarr, vin och jätteont i mitt finger..

Lite Babyshambles och ont i huvudet..

Vaknade i Lund precis med lite ont i håret och ganska mycket ågren för att man körde Autistdansen hela kvällen ute igår och att man själv tog tag i Gitarren igår och spelade och sjöng, tur man är talanglöst så att det räcker och blir över. Jobbigt att det inte fanns något plektrum, har ont i mitt finger.

SVARTAREGNDROPPAR

Ett tal till min mormor på på hennes födelsedag...

Ett sätt att säga att jag älskar henne..

(Pling, pling i glaset)

Mormor, jag hade tänkt säga några små ord till dig. Ni andra kring bordet får gärna också lyssna om ni vill.
De senaste åren Mormor har du berört oss och dig själv genom dina fina tal, då har jag tänkt att vem är egentligen värd ett tal mer än du?
Mina bästa minnen ihop med dig är när jag och Björn (Min storebror) spenderat somrarna hos dig och Morfar. I Rydebäcks otaliga labyrtinter cyklade vi kring i oändlighet, ändå kändes tiden för kort. Efter långa dagar kom vi hem trötta och lyckliga till ett dukat bord och fantastisk mat, jag kommer ihåg att jag brukade säga att jag älskade Mormors mat. Men nu så här i efterhand så känns dessa ord lite väl starka, inte för att min känslor för din mat har bleknat utan för att min syn på ordet Älska har förändrats, jag tycker att det är ett ord som ska förbehållas personer, och Mormor du är en person som jag älskar.


När jag läste upp detta talet hemma så gick det hur bra som helst, jag lät säker och trygg i rösten, men när jag stod där och såg på min Mormor och talade direkt till henne, så kände jag hur rösten gång på gång höll på att ge upp, jag kände hur minnena från våra cykeläventyr skimra i ny glans och jag kände att  tårarna nu inte var långt borta alls. Mormor tårar kom också och jag tror och hoppas att jag lyckades förmedla mina känslor för henne.
hjärtar

SVARTAREGNDROPPAR  

Snön faller utanför..

Dagen efter födelsedagen...

J
ag hade en mycket trevlig födelsedag igår, fick trevliga presenter och tre "Jag må han leva", middagen var god, drinkarna var bra och utekvällen var lyckad.

Så idag vaknade jag på min kompis soffa av att hans telefon ringde vid tio, Kände hur trött jag var och kände att det var ganska onödigt att spela Playstation när vi kom hem vid fyrasnåret, min kompis skull upp och jobba och jag kände inte för att dega kvar i hans lägenhet trots att jag var galet trött, så efter en lång uppfriskande promenad hem så kände jag mig oförskämt pigg, jag unnade mig en frukost och ett par avsnitt One Tree Hill. Jag får se vad som händer ikväll, det känns som att kroppen kanske vill ha tillbaka sin timmar.

SVARTAREGNDROPPAR

Då har vi ett nytt år bakom oss..

Kan ha varit årets bästa 24 timmar...


Nu låter jag kanske lite überglad, men visst var det en bra fest. Efter en fantastisk dålig framförhållning med nyårsfest så var det verkligen absolut bästa utgången, dock kunde väl vissa detaljer fallit ut på bättre sätt. Förra året var det jag som hade den stora nyårsfesten vilken blev superlyckad så jag hoppades och förväntade mig att mina vänner skulle styra i år. Men icke, vi lyckades dock ramla in på en grym fest hela vårt gäng på 20 personer, tre rätters, fri dricka och allmänt bra folk, riktigt bra. 

Vid halv fem-tiden tog jag ett glas med mina föräldrar, ett alldeles för syrligt vin som mamma hade snackat upp, hon tror sig ha blivit en vinkonnesör. Sen bar det av till en tjejkompis i Viken vid Öresunds kust, trevligt hus med grym vy över till Danmark. Där samlades vi och tog en liten fördrink och var allmänt glada att se varandra eftersom många av oss inte sett varandra sen i somras, suveränt, sköna kompisar.      
Sen avgick taxibilarna kvart i åtta, 45 minuter sent, men som vi vet som kommer ju fint folk alltid sent. Där serverades vi god mat och ruskigt bra med dricka. Kvällen gick snabbt och vi dansade, snackade skit, sjöng sånger och hade allmänt kul.
 Vid 4-tiden satte vi oss i taxin igen tillbaks till fördrinksstället. Dags för efterfest! En kompis som jobbar på café hade snott med sig räkmackor och bakelser, samt värdinnan i huset hade köpt frusna pizzor som vi slängde in i ugnen. Vi drack lite till och åt och var allmänt nöjda och lyssnade på en mongoloid kille som stod med en mic i handen framför datorn och rappade för glatta livet. Han tyckte han var riktigt grym och vi hade riktigt roligt åt honom. Det roligaste var när han bråkade med en kompis till mig och min kompis tog honom i örat och sade åt honom: -Sådär gör man inte unge man. Rapparen blev helt ställd och försvann. Gittarren åkte senare fram och vi körde lite Damien Rice, Moulin Rouge, Oasis och Björn Afzelius, bra grejor! Det bästa var när vi hånade två kompisar som funnit varandra och hånglat hela kvällen och som vi trodde hade åkt hem till sig, så vi hittade någon liten sång om dem hur söta och äckliga de var ihop och att de förmodligen låg och gjorde barn och gottade sig i varandras kroppsvätskor. Helt plötsligt så kommer Jessica in som vi sjungit om inklampandes och säger att hon bara ville göra oss uppmärksamma på att hon och Per satt i rummet bredvid och hört allt. Riktigt skönt. Vid sex-tiden tröttnade jag på drickan och fyllde min vinflaska med vatten istället ihopp om att må bättre dagen efter, när jag hällt i mig den hörde jag rapparen och hans kompis viska om att jag måste vara bra alholiserad som bälar i mig en flaska vin sådär på 5 minuter klockan 6 på morgonen. Folk började bli lite trötta och letade efter sängplatser, lite svårt att hitta plats till 20 personer. Jag däckade bra i föräldrarnas säng ihop med tre tjejer, helt ok.
Oförskämt pigg väcktes jag sedan klockan 12 av gittarrspel och godmorgonönskningar. Jag gick ut i vardagsrummet som har ett stort panoramafönster som vetter mot havet, där ute frustade vågorna ursinnigt, fradgan skummade vit. Det kändes som att fönstret skulle slungas in i huset när som helst på grund av den enorma blåsten. Vågorna förtrollade mig verkligen, samtidigt som min bakfylla började göra sig påmind och försatte mig i viss apati. Det tog nog ändå 10 minuter att hitta tillbaks till verkligheten när jag förrirrat mig bort i de isblå böljorna som elegant kämpade allt vad de kunde för att komma in till lNeptuns ryttareand. 
Stefanie en av mina bästa tjejkompisar, hon som    jobbar på café, sa då att det var dags för frukost och    visst hade hon tagit med sig bröd och pålägg och allt.   Riktigt fint sådär dagen efter med en bra frukost dock   inte lika kul när jag efter några mackor hör henne säga   till en kompis: - Visst var valnötsbrödet gott? Jag är     dödsallergisk mot allt som har med nötter att göra, för   det första såg brödet så ljust ut och hade inga korn och så, så jag trodde aldrig det skulle kunna ha varit nötter, plus att Steffi brukar ha stenkoll å aldrig ha med   något som jag inte tåler. Jag blev livrädd och började  fundera på att ta min adrenalinspruta och ringa på  ambulans, men då blev Steffi tveksam och ringde Kakboden som cafét heter och frågade, och då visade sig att inget av de bröden hon fått med sig var farliga, men sjukt så rädd jag var.

Det var dett nyårsfirandet, riktigt bra, men jag lyckades glömma att ringa de av mina vänner som inte var med och firade och det känns lite dumt. Ni som läser detta och som skulle viljat att jag ringt: - Gott Nytt år!

SVARTA REGNDROPPAR

Nyår

Då var det äntligen styrt!

Vem var det som kläckte ur sig och undrade när vi skulle på nyårsfesten, det är oroväckande hur dumma vissa människor är. Något som jag har frågat mig ett legio av gånger är om dessa människor är lyckligare, är det legitimt att jämföra dessa människors lycka med en viss fiktivs persons? En person som blir förd bakom ljuset av resten av världen som säger att han har vunnit nobelpriset för något halvsmart som han har uppfunnit. Han får prispengarna, äran och berömmelsen och blir upplyft och lycklig. Vi kan väl alla komma överrens om att denna lyckan är falsk, men ändock stor. Med facit i hand vill vi inte byta oss till den eller vill vi? Hur mycket är vår egen lycka egentligen värd, den som vi känner när någon ger oss en komplimang eller när vi äter något gott eller ser något fint på TV? Åter till frågan, kan man jämföra denna låtsaspersons lycka med en mindre smart persons lycka, en person som lever i sin lilla idyll utan att inse livets banalitet och sin egen futilitet? Någonstans tror jag i min enfald och inskränkthet att när jag väl är lycklig så är jag lyckligare än "dummare" människor.

SVARTAREGNDROPPAR FALLER NÅGONSTANS

Christmas Day...

Igår var det banne mig en riktig fest!

Sjukt kul att träffa grabbarna från gymnasiet och idka riktig fest, det var galet. Har definitvt mått som jag förtjänat idag, man ska inte dricka allt som är gott, man ska hålla sig till något speciellt. Dansade dock på riktigt bra igår, fick även pussats lite i kampen om att glömma, och det fungerade faktiskt för ett litet tag, det är faktiskt galet trevligt att pussas. Fantastiskt! Undra om man själv kommer att bli gubbsjukt någon gång, David Lurie i Coetzee´s "Onåd" är en intelligent man i sina bästa år och  han drar sig för att träffa unga tjejer, någonstans får man sätta gränser så man får väl uppskatta den åldern man själv är i just nu. Någon har sagt: "Män vill alltid ha en kvinna som är 17 år, både när de är 15 och 35", skrämmande men någonstans sant,eller kanske inte?


RSS 2.0