Jakten på Ayahuascan del III

Innan jag vet ordet av så är hela mitt jag uppslukat igen. Jag svävar fritt, separat men ändå i enhet med en stjärnbeströdd rymd som skimrar i mörk intensiv grön omkring mig. Plötsligt ser jag en rörelse som tillhör något så stort och snabbt att jag likaväl kan ha inbillat mig; som om hela himlavalvet plötsligt hade börjat snurra och den blå nyansskiftningarna knappt skulle vara märkbara. Jag kommer strax till insikt om att det är varats väsen som susat förbi mig, jag inser också att det inte är med mina dödliga sinnen som jag uppfattat rörelsen utan det ar jag som är inuti varats väsen och varats väsen som är inuti mig. Framför mig börjar jag nu skönja andens skepnad; det är en kattfiskliknande reptil med känselspröt som påminner mig om mustaschen pa en kinesisk kejsare. Trots att dess storlek övergår mitt förstånd kan jag se hur den vindlande omgiven av ett grönt skimmer susar genom dimensioner och ingjuter välvilja i allt den utgör och består av. 

Nar ormfisken försvunnit ur sikte och ur mitt medvetande uppenbarar sig plötsligt ett moln av marinblått och scharlakansrött; skimmer och gnistrande. När jag tittar lite närmre så ser jag att molnet består av otaliga små små världar som befinner sig långt långt nere på molnets botten. Jag glider närmre och ska precis till att äntra en av världarna som ar dränkt i regnbågar och kaneldoft när en figur seglar upp jämte mig. Han är inte längre än en meter och har ett deformerat grishuvud i en smutsig mörkbrun färg, samt en luva som vilar pa hans hjässa: 
- "Så du tänkte gå in utan att fråga först?" Jag vet inte om det varit tyst tidigare men varelsens röst är antingen så genomträngande eller så är alla ljud jämfört med tystnaden som annars rått öronbedövande och penetrerande. Jag tittar upp på varelsen trots att han befinner sig nedanför mig. Jag kan inte se in i hans ögon och jag kommer på mig med att titta nervöst och uppjagat åt alla håll. 
- "Du kommer att få ett val av mig." Varelsens mun rör sig inte, hans ansikte ser fortfarande ihoptryckt ut, som i en grimas av ansträngning och missnöje. "Alla som träder in i Ayahuascans värld i hopp om att finna, får detta 'erbjudande'". Utan att jag märkt det är jag nu omgiven av molnet och dess sprakande dimma. 
- "Du kan antingen stiga in i en av dessa världar. Uppleva saker, platser, öden och historier som ingen tidigare har tagit del av. De mest fantastiska platser, de mest eggande äventyr och de mest lockande skönheter som du inte ens kan foreställa dig. Personer och erfarenheter som skulle gora dig lycklig pa momangen och uppfylla dina drömmar". Grisdvärgen tittar lurigt åt vänster och sedan åt höger som för att se om någon tjuvlyssnar. Sen lyfter han sin krumma högerhand och drar med den genom molnets glittrande partiklar som för att presentera något. Fram träder en vägg av morka bokhyllor som sträcker sig ikapp med en stege sa långt jag kan se. 
- "Det ar många män och kvinnor som har varit här fore dig och fått 'inspiration' av mig". Han lyfter sina fyrfingrade klövliknande händer och gör citattecken i luften. Det tycks mig också som att varelsens ögon sakta öppnas och rynkorna i ansiktet slätas ut. Plötsligt flyter guldiga bokstäver fram ur de svarta bokryggarna bakom varelsen. De bildar namn, ett efter ett: Herman Hesse, Lewis Caroll, Michael Bulgakov. Så fort sista bokstaven i ett namn uppenbarat sig sugs det åter in i bokhyllan. Jag hör mig tänka: "Vilken chans att bli en av de stora. Att få vara med om ett oförglömligt äventyr. Att slutligen skriva en bok". Jag tar ett litet steg framåt for att visa att jag ar intresserad när ett brunt knotigt finger höjer sig i en forebrående gest.
- "Du ska dock komma ihåg en sak. Man får endast detta erbjudande vid sitt första besök här, och..." Grisdvärgen lägger emfas på 'och:et' "...och som John Gardner så fint formulerat det så ligger storheten i ett beslut inte i vad man får utan i vad man inte får. Och när det gäller detta beslut så är det dig själv du väljer bort om du äntrar en av världarna. Du väljer bort chansen till en inre resa och expedition. Det finns inga garantier for att du ska nå insikt på din inre resa heller men om du väljer dig själv så existerar i varje fall möjligheten till lycka". Rädsla vaknar och det känns som att hela min bröstkorg slår likt ett förvuxet hjärta. Det ligger något tveksamt i det varelsen säger, tänker jag. Varför skulle jag inte kunna få ett lyckligt liv bara for att jag inte nar en särskild insikt i en hallucination? Eller är det något i de andra världarna som gor en olycklig? En tydlig tudelning huserar i mitt huvud: äventyr, framgång, nya universa, missmod och svartsyn VS. ett enklare liv, mer verklighet, kanske ljusare, kanske lyckligare. Jag slits nästan itu. Eller handlar detta om mod? Om att kasta sig ut for ett stup? Vilket stup är i så fall högst och inför vilket hopp krävs det mest mod? Innan jag lyckats formulera ett beslut sa märker jag hur jag sakta seglar bort fran Grisdvärgen och de tillhörande färgexplosionerna som försvinner mer och mer. Jag forstår att jag har gjort mitt val. Svävandet bort fran molnet känns som en lång, sval inandning. Jag känner några våta fingrar mot min panna. Jag har återvänt till shamanen. Han baddar mig med en kall vätska. Det våta fingrarna rör sig över mina armar och mina kinder. Jag hör också shamanen humma ordlösa vemodstoner. Hans sång slår an inom mig och jag fylls av lycka, sen av sorg. Shamanen fortsätter att sjunga och hans plågade vibrerande stämma fyller mitt medvetande mer och mer tills jag känner spiralen igen. Jag försöker inte ens kämpa emot. När den sänks över mig ser jag ser jag projektionen av en pojke med ljus kalufs mot dess insida. Han springer barfota på en väldigt grön gräsmatta. Självklart är det jag som ar barnet.

RSS 2.0