Miranda July (Me and You and Everyone We Know).

Anagram

Fast ändå inte ett anagram. Det slog mig nämligen idag att om man tar bort  bokstäver i Miranda July's namn så blir det fonetiskt: "Mi and Ju", undrar om det var meningen.

Dagen idag innehöll en märkligt magisk minnesstämning höll jag på att skriva i mitt allitterativa skrivkaos men jag menade märkligt magisk sinnesstämning. Jag gick i skolan till fyra och var ganska trött så jag bestämde mig för att inte plugga. Jag satte mig i solen och läste ett par noveller i min bok. Sen reste jag mig och började gå hemåt, allting var plötsligt vackert, ljuset, tegelbyggnaderna och till och med människorna. När jag gått cirka tre hundra meter var jag tvungen att sätta mig och läsa igen. Efter två sidor kom en kråka och satte sig tre meter framför mig och började klucka som en blandning av vågor och en höna. Jag undrade varför den pratade så och varför så tystlåtet, jag såg inga andra kråkor i närheten och då den pratade så tyst verkade den inte kommunicera med någon utan bara småprata högt.

Jag läste klart en novell om en 70-årig man som aldrig varit kär och som var intresserad av unga tjejer med nya bröst vars arbetskollega sa att han borde träffa hans syster. Mannen som hade en förkärlek för yngre tjejer lyckades ända få upp hoppet för kärleken trots att systern förmodligen var mindre ung. Efter att inte ha lyckats träffa henne på sin stammisbar var det var tänkt att de skulle springa på varandra av "en slump" så började han bli kär i tanken på henne. Efter att ha gott på moln i fem veckor så bestämde arbetskollegan att han skulle styra en middag hos sig och bjuda sin syster och få till stånd en träff. Efter att ha tagit ecstasy så berättar kollegan att det inte finns någon syster och föreslår att de ska ta av sig byxorna istället.

Miranda skriver absurda men väldigt mysiga berättelser vilket exemplet kanske inte ger intryck men i varje fall.

Dagen fortsatte med sitt gräddlila skimmer och uppvisade en vacker trasig himmel och träd i grönt och guld.

två finfina fynd på second-hand: en kulpåse och ett fotoalbum.

dagen idag

dagen började relativt bra. jag vaknade klockan åtta, extremt trött men ändå med den ovanliga impulsen om att resa mig upp direkt. då min lärare insjuknat i svininfluensa var nämligen dagens föreläsningar inställda.

jag spelade gitarr i en halvtimme innan jag bestämde mig för att gå och köpa frukost samt se efter om biblioteket var öppet så jag kunde låna en skolbok samt Erlend Loes "Expedition L" som jag läst tre fjärdedelar av men som jag vart tvungen att återlämna på Höganäs bibliotek för att det är så långt dit från Lund. Det visade sig att de öppnar klockan tio; lättjefulla bibliotekarier tänkte jag. stackars arbetslösa och passionerat pensionerade läsare som gärna varit där redan åtta. på väg på mot ICA passerade jag ett torg där löst folk har små stånd med upphittade/stulna/köpta saker. jag köpte ett par lackskor för 80 kronor varpå kvinnan tackade ödmjukt och sa att då hade hon i varje fall fått ihop pengar till torgplatsen. när jag sedan stod vid ståndet bredvid hörde jag henne använda samma argument till varför en skål kostade 65 kronor.

därefter köpte jag filmjölk, müslig och bröd och gick hem och åt frukost. sedan gick jag återigen och lånade böckerna och lade mig sedan i botaniska trädgården i bar överkropp och läste i fyra timmar, varvat "psykiatriska diagnoser" och Loe. fin dag so far.

sedan mötte jag en vän på Erikshjälpen som är en second hand. jag provade en grå dubbelknäppt ullkostym som var väldigt snygg men för liten. efter det fann min vän en kulpåse av läder samt en fotoalbum med bilder på Spice-Girls-brudarna, inte bara idolbilder utan också bilder som såg ut att vara privata. kändes som ett perfekt köp. jag har bestämt mig för att skriva små autentiska dagboksliknande rader på baksidorna av bilderna och sedan återlämna albumet i butiken.

det var förresten både klassiska och moderna kulor i påsen: spaghettikula (klassisk), blydank (klassisk), glaskulor och stenkulor (klassiska), en fotbollskula (modern) samt några porslinkulor och några räkkulor (klassiska). inga spegelkulor återfanns.

efter inköpet begav vi oss till en lekplats och spelade kula. först gjorde vi gropar och knuffade kulorna med hjälp av ett pekfinger böjt som en ostbåge. jag vann. sedan begav vi oss utan för lådan. inte bara sandlådan utan även den bildliga. vi kastade kula på asfalt, sjukt svårt. jag vann igen. sen kastade vi pyramid; då placerar den ena spelaren kulorna som en pyramid och den andra kastar för att omkullvälta. pyramidägaren vinner de missade kulorna och kastaren vinner pyramiden, vid omkullvältning. efter dessa pyramidala utsvävningar såg vi ett äventyr uppenbara sig: en rutschkana. vi gjorde ånyo en grop och klättrade sedan upp och lätt våra kulor rulla nedför den metallbeklädda nedförsbacken. det var cool. efter att ha lyckats pricka rätt med en av cirka två hundra begav vi oss iväg för att gunga samt slicka våra sår. då klättrade en liten flicka upp för att göra om vår lek. fast hon lyfter spelidén till en helt ny nivå, hon rullar inte kulorna i själva rutschkanan utan rullar dem längs den tre decimeter höga kanten som endast är en centimeter bred; hon satte kulan på första försöket, hon var max fem år gammal. så vi gick hem.

nu dricks det kaffe och lyssnas på Ebba Grön. det är för att E kommer efter D och jag lyssnade på precis till Dungens toner, han är fet och har gjort en liten version på Idas sommarvisa. förresten så såg jag och min kulspelande kompis på Thåström i Malmö förra torsdagen, det var totalt makalöst, kanske har jag nämnt detta tidigare men han spelade faktiskt "Die Mauer" och kom in och gjorde två extra nummer; han sjöng som i trans hela kvällen och unnande även oss att beskåda den klassiska och omtalade Joakim Thåström-handen som ser ut att ha ett eget liv.

natt.

RSS 2.0