mötet med Erlend och Emil. Jensen och Loe. "Så kunde du fått mig ändå"

24

24 timmar är det alltså på ett dygn, eller kanske inte just i natt då dygnsrytmen korrigeras men i vart fall.

de senaste 24 timmarna har varit märkliga vill jag påstå!

det började med att jag slutade skolan klockan fyra efter en lång skoldag i fredags. jag begav mig till Lilla Teatern var Erlend Loe skulle dyka upp och berätta lite om sig själv och sitt skrivande. allt detta under Litteralunds flagg, en bokfestival för unga och barn.

jag sprang på eventet av slump då de varit ytterst sparsmakade när det gäller att saluföra faktumet att kultkillen Erlend ska hälsa på i Lund. jag surfade nätet i veckan och försökte hitta Erlend Loes mail av lite olika anledningar. efter två timmars misslyckande så dök plötsligt en bruten länk upp i googlesökningen, konstiga bokstäver och tecken, det enda jag kunde utläsa var Loe i Lund. efter lite klickande så fann jag till min glädje att han samt Emil Jensen skulle skulle visa sig blott två dagar senare i Lund, dock med lika mycket besvikelse som glädjen som uppvisats precis fann jag att det var fullbokat, alltihop. men, efter ett flörtigt, fjäskigt och lätt barnsligt mail så kände någon ömkan och bokade mig plats på en föreläsning mer Erlend, en workshop med Emil Jensen samt en konsert med den sistnämnde. Jag fick alltså så klart till slut en plats, på alltihop.

Alltså hamnade jag till slut i samma lokal som Erlend Loe och fick med en fin kompis som också är ett stort fan. Efter tre kvart med norrmannen och lite redogörelser för hans skrivande och mycket uppläsning av hans böcker, jag var inte helt nöjd, så fick jag hans autograf och fick småsnackat lite med honom. bland annat berättade jag för honom om att jag läst om en grabb vars högsta dröm är att vara Erlend Loe, en grabb som ibland när han inte tittat sig i spegeln på tillräckligt lång tid tror att folk ska komma fram och be honom om hans autograf. Erlend tyckte inte det var lika spännande som jag tyckte, han var heller inte varken lika ung eller lika galen som jag tänkt mig. Efter detta så kom en Emil Jensen och besatta scenen, dock på ett helt annat vis. Denna gång så hade stolar satts i en ring med Emil i mitten. Han talade också lite om sitt skrivande, gav oss en övning och lätt vissa läsa upp sina alster samt. Vi hade också en reciprok frågestund var Emil förefoll extremt mysig, jordnära och riktigt cool. Han berättade bland annat att han spelat musik sedan barnsben och att hans skrivande blott varit sekundärt, oväntat. När "workshopen", som han raljerade över tog slut så fick jag en skiva av honom och fick snackat lite om "att vinka som Silvia". Efter detta gick jag hem och åt middag och drack öl och tog sedermera med två vänner för att titta på konserten. EN FULLKOMLIGT sinnesblåsande uppvisning i scenmanér, galghumor och musikalitet. Jag for likt kvicksilvret på en svenskt termometer, från apgarv till tårögdhet. Han var agnostisk gospelpräst samt försäkringskassankverulant, allt i en fin stämning. Kort och gott en gryym konsert! Han var också väldigt tillmötesgående och social vid mötet efteråt. Jag är så glad att jag introducerats för Emil Jensen en gång. För övrigt ser han verkligen inte ut att vara trettiofem. För övrigt nummer två så är Emil Jensens favortifärg turkos.

Vidare spenderades kvarlåten av de 24 timmarna, alltså lördagen, på det nya IKEA på Svågertorp spelandes teater och skrattandes. Kom dit vettja och titta på när vi borstar tänder och har improvisationsteater.

koincidencer. punkt.

Senaste veckan

Jag vill helst inte erkänna mig till den skaran av människor som tillskriver sammanträffande någon större vikt. Men. Just denna vecka har innehållit tre sammanträffanden som är lite för stora för att bara se förbi, eller i varje fall ett eller kanske två av dem.

Det första var när jag var och fikade på egen hand och läste min bok "Kollektivt Självmord" av Arto Paasoliina.

Bredvid mig sitter två tjejer. Efter ungefär tjugo minuter så reser de sig upp. Den ene påpekar att väggen är fylld med inramade aforismer och citat. Hon läser dem högt. Jag har redan läst dem åtskilliga gånger så jag fortsätter läsa. Tills hon säger: "Nämen titta, mitt favoritcitat" och läser högt Karin Boyes citat från "Den Mätta Dagen" eller vad den heter. Hon läser meningen om att ibland är det inte målet som gör mödan värd utan ibland är det vägen som är meningen med vår färd. Jag tittar upp på henne och fortsätter sen läsa. Och på exakt den raden jag är till att börja på finner jag exakt samma ord om meningen med vår färd. Jag blir lite perplex och tittar upp på henne igen och undrar om tanken med sammanträffandet kanske var att jag skulle fika med dem i stället eller helt enkelt bara säga hej och påpeka vad som skett. Jag rationaliserar istället bort sammanträffandet och fortsätter läsa.

Nästa sammanträffande har att göra med en extrakurs jag läser i litterärt skapande. Vi skulle skriva en novell med miljöbeskrivning som huvudfokus som första uppgift. När de var uppladdade på vår portal skulle vi skriva  responser. Jag fick inga instruktioner om tillvägagångssätt så jag valde helt enkelt en människa på listan och läste hennes text. Det fanns ca femtio stycken att välja mellan. När jag sen skickar in min respons till min lärare så får jag till svar en fråga om varför jag blott skrivit respons på en av författarna jag blivit tilldelad. Alltså har jag av slump valt att skriva respons till en av dem jag redan blivit tilldelad. Återigen funderar jag kring vad den "gudomliga" tanken kan ha varit. Jag söker på hennes namn på internet ett tag men ger sedan upp.

Sista sammanträffande vet jag inte riktigt hur det ska rankas av de tre. Det var idag på en föreläsning då en kille framför mig hade en t-shirt på sig utanpå en långärmad t-shirt av annan färg. Jag erinrade mig genast en tröja som jag köpte när jag var sjutton. En dyrgrip som jag aldrig använde av märket RARE:. Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom hem vid sex-tiden och slog på Scrubs på tv. Då dyker plötsligt J.D upp i EXAKT samma tröja i samma gröna färg. Ja jag säger då det. Återigen, hur fan ska det tolkas? Ska jag måhända leta upp den gamla tröjan och ha den på mig resten av året?

ge mig kraft.


RSS 2.0