haze - dikt

Haze



I walk around with a constant dizziness
a feeling of falling through time
headlong
without direction

it’s hard to see
speed roars
pictures become hazy
ground approaches

there is no brake
no way of getting up again
no slow motion switch
no one to catch me

I see other people falling
some with smiles on their faces
some without
I wonder how I look?

sometimes I pass clouds
everything becomes even more hazy
it’s both nice and horrible
not being able to see

the time left
depends on where my fall started

it’s all predetermined

by the gravity of time.

en matematisk gåta, med många svar..

Den enkla frågan löd: "Beskriv hur man avgör höjden på ett höghus med hjälp av en barometer".

En elev på ett universitet svarade då: "Du knyter ett snöre i en änden och hissar sedan ner den. Sedan mäter du längden på snöret plus längden på barometern och då har du höjden på byggnaden".

Detta originella svar förnärmade examinatorn så till den grad att eleven blev underkänd. Studenten överklagade dock beslutet med argumentet att han till trots faktiskt svarat rätt på frågan. Universitetet bestämde sig för att elevens tentamen skulle prövas av en oberoende examinator.

Examinatorn fann att eleven svarat rätt men att han inte uppvisat tillräckliga kunskaper i ämnet fysik och erbjöd eleven att på sex minuter tillgodose examinatorn med ett verbalt svar, som åtminstone uppvisade en tillstymmelse till att eleven kände till de grundläggande principerna inom fysiken.

Eleven satt tyst i fem minuter, med pannan i djupa veck. Examinatorn påminde då eleven att tiden höll på att rinna ut. På vilket eleven svarade att han hade flera extremt relevanta svar, men hade svårt att välja vilket. Efter att ha rådits att skynda på svarade eleven:

"Först och främst kan man kasta barometern från taket på huset och sen mäta tiden. Höjden på byggnaden kan då räknas ut genom formeln: H=0,5g gånger t i kvadrat. Men dock olyckligt för själva barometer."

"Eller, om solen skiner så kan man mäta höjden på barometern och sen låta dess skugga falla och sen mäta den. Sedan kan du mäta skuggan av huset och sen är det en enkel fråga om proportioner."


"Men om du vill vara strikt vetenskaplig så kan du knyta ett kort snöre i barometern och låta den harmoniskt pendla, först på marknivå och sen på taket av byggnaden. Höjden räknas sedan fram genom att ta skillnaden i den gravitationella kraften T som är lika med 2 pi i kvadrat gånger roten ur l/g."


"Eller så skulle man faktiskt också kunna, om nu huset har en utvändig nödtrappa, bestiga hela trappan och mäta hela huset i antal barometerlängder och sen bara addera dem."

"Den trista, ortodoxa människan skulle klart också kunna mäta lufttrycket på hustaket och sen helt enkelt konvertera skillnaden millibar till meter och således få fram höjden på huset."


"Men eftersom vi hela hela tiden ska uppvisa vår förmåga att tänka utan för lådan på detta universitet så vore självklart det bästa sättet att knacka på vaktmästarens dörr och erbjuda honom en ny barometer i utbyte mot att han svarar hur högt huset är."


Studenten var Niels Bohr, Danmarks första nobelpristagare i fysik.


Andrew Bird, rokoko och stäppvargen.

all the calsified arithmitists were doing the math...

Andrew Bird sjunger så läckra rader till så fantastiska toner alltså. Han spelade för övrigt i Köpenhamn i måndags, det var slutsålt, dock skrev jag upp mig på en väntelista och jag höll min tummar - men ack nej.

Jag har precis talat i telefunken med två fantastiska människor, en hemmavarandes i Malmö som var outsägligt kär, jag kiknade av glädje å hennes vägnar om man nu kan kikna av lycka.
Den andre vännen håller hus i Kanada och är en fantastiskt intressant karaktär, jag har inte en aning om vart jag har henne samtidigt som jag ändå är ganska säker på att jag är en av dem som känner henne bäst.

Idag har varit en fullkomligt fullspäckad dag: skolan 9-16, utdelning av flyers 16-18, teaterrepetition 18-20, fotboll 2020-21 och sen quizkväll på kulturen mellan 2130 och 23.. låter kanske lite väl men det har trots allt varit en bra dag, fullspäckade scheman hindrar trots allt en från att tänka mer än nödvändigt.

Läste ut Stäppvargen i måndags, vilken bok alltså.

I lördags var jag  förresten på en otrolig tillställning. Det var Rokoko-bal på universitetshuset i Lund. Jag hade svart frack, blå knäsammetsbyxor, vit sjal och spetsiga skor. Håret var fylligt bakåtkammat och vitfärgat av bakpulver.
Universitetshusets innanmäte var inlindat i tyll och vita tyger och alla gäster var så otroligt ambitiösa i sina utstyrslar: vitsmink, bombastiska klänningar, skönhetsfläckar, korsetter och yvigt vita frisyrer - magi! Hoppas det blir en tradition.

över och ut!

RSS 2.0