"Blessed are the forgetful"

"Blessed are the forgetful: for they get the better even of their blunders."

Nietzsche sa en gång detta och visst är det ack så sant?

Men det ligger också något annat i det, överhuvudtaget att komma ihåg saker; det är båd en välsignelse och en förbannelse. Fråga den kände patienten H.M fru till exempel. H.M har 15 sekunders minne p.g.a. en frontallobsskada, och blir varje dag återigen förälskad i henne. Låter vackert men tänk den förbannelse som det är att aldrig bli igenkänd av den man älskar.

Jag jag har många gånger tänkt att det vore skönt att bli av med minnet av somliga människor, att göra ett "Eternal Sunshine of The Spotless Mind"-ingrepp, men har alltid kommit fram till, i enlighet med filmen, att det kanske ändå inte är värt. Jag menar skulle man välja att hellre aldrig ha träffat sin kärlek en att utstå den smärta som faktiskt olycklig och misslyckad kärlek åsamkar en.  Hmm.
    Vissa saker kan ju faktiskt bli helt förstörda av en viss människa, man kanske inte längre kan se på "Annie Hall" längre eller läsa en viss bok, man kanske inte kan lyssna på Tom Waits längre, eller äta popcorn och dricka te, utan att minnet av personen förstör upplevelsen; då kanske en radering vore en bra grej.

Något som jag gillar med Eternal Sunshine är hur den konkretiserar det som man faktiskt gör inuti huvudet när man varit med om något olycklig i kärleksväg. Man försöker aktivt att inte tänka på personen i fråga, man kanske raderar sms, slänger fotografier eller försöker hålla fokus på andra saker så att minnena så småningom skall ebba ut.

Jag läste för längesen att man håller på att utveckla liknande procedurer för att radera minnen, som hjälp för människor med PTSD med mera. Personer som råkat ut för trauman ska med hjälp av en tablett försvaga och radera minnen. Försök på råttor har än så länge varit fruktbara.

"How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd;
Labour and rest, that equal periods keep;
"Obedient slumbers that can wake and weep;"
Desires compos'd, affections ever ev'n,
Tears that delight, and sighs that waft to Heav'n.
Grace shines around her with serenest beams,
And whisp'ring angels prompt her golden dreams.
For her th' unfading rose of Eden blooms,
And wings of seraphs shed divine perfumes,
For her the Spouse prepares the bridal ring,
For her white virgins hymeneals sing,
To sounds of heav'nly harps she dies away,
And melts in visions of eternal day."

                                                                  - Alexander Pope

RSS 2.0