Paris je´taime

Efter min smått traumatiska liftningserfarenhet i det fagra Tyskland bestämde jag mig för att ringa min vän Niklas som jag talat med lite löst om att kanske resa i Europa ihop med. Han var väldigt pepp och bokade en bussför att möta upp mig i Paris.

Den inledane liftningen skrämde mig så till den grad att jag bestämde mig för att inte lifta mer på egen hand. Jag tog kontakt med en kille på en sida som heter mitfahrerzentral, var folk skriver upp om de ska åka någonstans. Jag fann en grabb som skulle köra hela vägen till Paris för några euro.

Jag kom till Paris på måndageftermiddag och började vandra kring lite smått i hopp om att ett boende plötsligt bara skulle falla ner framför mig. Tanken var att jag skulle bo hos min mammas kusin men hon hade typiskt nog precis lämnat Paris.

En vän hade tidigare berättat för mig att hon hade bott på Shakespeare & co som är ett ur-koseligt antikvariat så jag bestämde mig för att gå dit och kolla läget. Jag kunde dock inte finna den amerikanske ägaren till stället så jag satt utanför i en timme i hopp om att jag skulle få se honom; dock utan lycka. Det kan också ha berott på att jag inte visste hur han såg ut.

Jag bestämde mig sedan för att finna ett internetcafé och kolla läget på couchsurfing-sidan var jag hade skickat ut några request för att få bo hos några random människor. Jag hade endast emottagit negativa besked.. dock hade en kille skrivit att det varje måndag utspelade sig ett CS-möte (couchsurfing inte counter-strike) på Lion´s Pub på Rue De Montmartre varje måndag. Så jag bestämde mig för att gå dit.

Jag kom in i lokalen, beställde en öl och frågade den kvinnliga bartendern vart de andra CS:arna höll hus. Hon sa att de förmodligen var utspridda lite överallt och att det bara var för mig att slå mig ner. Jag satte mig vid ett bord ensam och började sippa på min surt förvärvade öl när tre killar kommer och sätter sig. Vi börjar snacka och plötsligt är vi ett gäng på tiotalet personer. Det är tydligen quiz-night så jag skjuter upp mitt sovplatsraggande en timme. När folk sen börjar gå frågar jag killen framför mig om han vet om det är någon som kanske kan tänka sig att hosta mig. Han går en runda i baren och kommer tillbaka och säger att en Algerisk tjej kunde tänka sig det. Denna tjej kommer sedemera fram till bordet och visar sig vara en fantastiskt vacker Algeriska som heter Ludmila, iklädd en orange klänning, mörkt mörkt hår och en väldigt fin mörk olivfärgad hy, är hon något av en uppenbarelse i dubbel bemärkelse. Hon presenterade sig och frågar om det är jag som är svensken utan boende. Hon säger att vi kan mötas utanför om en timme.

Vi möts och vi hoppar in i en bil som tillhör hennes kompis som visar sig vara en man iklädd blå klänning och illa målat läppstift.. eller nej inte riktigt, hennes vän är en ung tjej som verkar vara hur snäll som helst. Hon kör oss hem till Ludmila en liten bit utanför stan var jag blir visad på en lägenhet med många röda inredningsdetaljder, bland annat en röd IKEA-bäddsoffa som jag slocknar på i stort sätt direkt när jag kommer in. På morgonen skriver jag ett litet tackbrev och lämnar lägenheten tidigt.

Det är nu den fjortonde juli och Frankrikes nationaldag. Jag möter upp några av människorna jag träffat kvällen innan för att fira vid Champ-de-Mars alldeles vid Eiffeltornet. Jag dricker rödvin i mitt medtagna vinglas som är det enda som utstrålar någon form av distinktion i min slitna backpackervarelse. Iklädd smutsiga kläder och stor ryggsäck. Kvällen börjar närma sig sitt slut och jag har återigen ingenstans att vägen. När en av killarna frågar om jag vill slagga hos honom ett par nätter: en man i 35-års åldern som är väldigt gay i det mesta i sin uppenbarelse, vilket han även nämnt tidigare.

Fyrverkerierna vid Eiffeltornet är makalösa och varar i otroliga 40 minuter; pengarna som lär ha spenderats på denna rök och ljusshow skulle säkert ha kunnat föda ett par afrikanska länder i ett decennium eller två.

Niklas kommer till Paris och vi kör en planlös flanörsdag och går i stort sett hela dagen, inga problem för mig då jag ej längre behövda vandra omkring med väska på ryggen.

Vår fortsatta Paris vistelse innehöll inomhusbadande i en bokstavligt talat helgjuten pool vars vatten var renat med ozon istället för klor, det var cool; Alfred Nakache heter badet och ligger i 19:e arr. tror jag. Vidare besökte vi Paris katakomber , provade att gå ut i Mairet, besökte Versailles, kollade in det charmiga 20:e arr. samt besökte Pere Lachaise och tittade på mausoleer och gravstenar. Vi bodde två sista nätterna hos min mammas fantasiska kusin Viveka som jag tidigare redan nämnt. Vi början vår månads långa vin- och ost-kavalkad.

Vi lämnade hennes mysiga hem och två katter vid namn Stampe och Mats en söndag för att hoppa på första bästa pendeltåg som kunde ta oss söderut ut från staden, och här började vårt liftningsäventyr på riktigt - on our way to Orleans.

Kommentarer

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0