sista veckan på sommarlovet är som en lång söndag.

och så varde det ljus.

det blir ungefär tio dagar hemma när jag åker ner till Lund på fredag. ganska lagom. idag åsamkade nämligen mitt familjehem mig en gnutta tristess. jag lyckades dock desarmera och överrumpla den på ett antiarketypiskt sätt för att vara mig.

jag sov lite för länge och åt sedan frukost. därefter. efter en liten stund på internet kräktes jag lite på mig själv, inte bokstavligt. jag tog min bok och lade mig i solen. jag började fundera kring varför jag låg i solen och vad som skulle vara poängen med att ligga där; den var inte ens varm och boken orkade jag inte läsa överhuvudtaget. jag tänkte stilla att om jag varit på en utländsk strand så skulle jag inte haft några problem med att fördriva tiden med hjälp och sol och bok men bara för att jag är hemma får jag tristess och antiproduktivitetsångest.

hur jag lyckades lösa knopen av ågren inom mig vet jag inte riktigt just nu, jag trodde att det var det jag skulle skriva om men nu vet jag inte riktigt längre. eller jo, bara för att jag skrev att jag inte visst hur jag gjorde så kom jag på det; förlåt för den plötsligt metafiktionen förresten.

jag kom nämligen på att jag funnit mina gamla skolböcker häromdagen när jag och min bror gick igenom var barn- och ungdom uppe på vinden. där i fann jag:

1. dagböcker
2. teckningar
3. önske-  och tjejlistor
4. barnböcker
5. fotografier

tanken var att jag och min bror skulle rensa ut allt vi inte ville ha och så blev det. jag vet att det låter hårt och okänsligt men jag försökte vara så nykter som möjligt i mitt omdöme så jag kasserde allt utom en pärm och två buntar med dagböcker. fast å andra sidan nu när jag tänker på det så slängde jag mest gamla matteböcker och rättstavningspapper som faktiskt är tråkiga på riktigt.

så idag när jag kände mig snubblande tom så gick jag och hämtade min pärm och pappersbuntarna. jag läste om vad jag i andra klass skrivit om mina mor och farföräldrar, om mitt hus, mina julklappar 1992-1995 med mera. det jag poängterade om mina mor- och farföräldrar var att de hade bott trång som små, och att mormor hade 17 syskon. jag nämnde även att morfar var från island och att mamma brukade krypa upp till honom om morgnarna och att han alltid stank brylkräm.(en sorts hårvax) hade jag lagt till. farfar han brukade göra visselpipor till sina barn och farmor hon hetter Carolina i andranamn. jag hade även ritat porträtt av de fyra med färgkritor, mormor var den enda med svart hår på teckningen. jag kommer ihåg att mamma anmärkte, då när jag var sju, om att mormor faktiskt också var gråhårig.

på nästa sida fanns ett fotografi av mig och min bror. det stod att jag var nio månader och att han var tre år gammal. jag berättade på en sida om hur det gått till när vi tagit fotografit och sen avslutade jag med att fråga: "tycker inte ni att min brors huvud ser ut som en stor boll?" rått.

jag ska berätta mer om mina nyfunna skatter men nu återgår jag till hur dagen begav sig.

efter att erhållit lite nostalgisk energi av min barndom plockade jag åter upp boken. "volvo lastvagnar" av Erlend Loe. jag läste femtio sidor och föll väl inte lika pladask som för Naiv.Super. men föll gjorde jag. sen gick jag och gjorde kaffe och spelade lite gitarr under tiden, en ny sång håller på att växa fram. och så fortgick sedan dagen: läsandes ett tjugo tal sidor, sedan lite gitarr och sedan läsning igen. jag varvade även med en bok som jag lånat på Höganäs bibliotek igår. "Döden i Lund" heter den och handlar om kyrkogårdar och kända döda människor. de berättade om olika gator i Lund och deras namn. Elvira Madigans far är begravd i Lund, Gerda var jätten Finns dotter, Brunius arkitekterade domkyrkan, Lovisastigen är döpt efter Fredrik den åttondes fru och Agardh grundade Botaniska trädgården. bilderna såg ut som tagna ur "Smultronstället". det skall också tilläggas att min ipod rullat hela dagen under läsningen, Emil Jensen alltså - i maj förra året... med mera.

det blev visst ett långt inlägg men kontentan av dagen var att jag har haft en fantastisk dag, fantastisk! jag har mått så bra och lyckats bibehålla de bra ingredienserna som nostalgi och vemod innehåller; om man tar bort det negativa i orden avsked, barndom och minnet av något, så har jag mått så.

godnatt!

Kommentarer

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0