idag mådde jag jätteintressant..

ni vet intressant på ett sånt bra sätt som man gör ibland när saker och ting är i assonans eller vad det kan heta.

Idag var jag hemma och byggde kök med min familj, det var inte jättespännande men heller inte jättetråkigt.
Sen åt vi söndagsmiddag hos min mormor och efter det började jag läsa "Girlfriend in a Coma" - den är ganska bra om än lite sådär skriven.

godnatt.

farväl oktobervind



jag har märkt en sak

mörkret faller fel

en dag kommer allt att ta slut


en dag
kommer oktobervindens frasiga barn
sluta studsa i sina brandfärgade kläder

en dag
när höstsolens törnekrona har mjuka taggar
kommer vindens beröring inte längre kännas

en dag
kommer stjärnorna
sluta surra likt
ängsmålade sländor
i den svarta svarta oändligheten

jag känner det

mörkret faller fel


Californication och rabarber-grädd..

Vann först fotbollsmatchen. Kom sen hem och gjorde varma mackor. När dessa var slut så började jag titta på Californication. Och oj vad bra det är; lite som One Tree Hill möter House. Till det drack jag te och åt en kanelsnäcka.

Nu är det snart dags att sova.

Folk borde lyssna mer på Badly Drawn Boy, Band of Horses och Eddie Vedders Into the Wild-soundtrack - löjligt otroligt galet magiska.

Stay genuine.

Hawaii, Oslo - lite mer Norge kan jag allt hitta..

Såg precis klart filmen med namnet Hawaii, Oslo - superfin. Jag började titta på den på kollot i Roslagens skärgård i somras men somnade, så nu äntligen fick jag tag i den igen. Riktigt mysigt också att vemodisera över den gånga sommaren i Oslo också.

Från en sak till en annan var jag på en riktigt nice cykeltur häromdagen, tog mig nästan runt Lund kändes det som, jag kände verkligen lycka i hela kroppen där jag cyklade i kvällssolen som inte alstrade så särskilt mycket värme men som ändå var ett ypperligt sällskap.

Nu ska jag snart, har laddat ner Soundtracket till Wes Andersons senaste fem filmer, inga dåligt soundtrack - nästan i klass med Eddie Vedders på "Into the Wild".


Godnatt

de sista orden från Norge (kanske inte någonsin men för denna sommaren i alla fall)

Trondheim alltså, Trondheim och åter igen ett långt inlägg á la Fredrik.

Jag var som sagt i Trondheim dagen som jag skrev förra inlägget men jag hade glömt en av de viktigaste skjutsarna jag fick, från Kristianssund till Trondheim.

Efter att ha gått i cirka två timmar i gassande sol från den lilla fina kuststaden så stannade en man i en kombi - han skulle hela vägen till Trondheim. När jag hoppat in i bilen så upptäckte jag en liten flicka som satt i baksätet; hennes vänstra öga var halvt igensytt och henns hjässa var kal och full av ärr. Hon talade lite släpigt men ändå väldigt energiskt. Efter samtal med denna söta flicka som hette Lyn-Rakel och hennes far så fick jag reda på att för ungefär ett år sedan så hade man upptäckt en tumör i hennes hjärna. Den hade suttit vid lill-hjärnan och hade påverkat flickan så att hon tappat sitt tal och sin balans. Detta skedde när Lyn-Rakel var cirka 3½ år gammal, precis på gränsen i ålder när man får använda strålning. Nu hade hon i snart ett års tid åkt till Trondheim för att får strålning var sjätte vecka och prognosen var, ta i trä, lovande. Hon talade i stort sett oavbrutet från att jag satte mig i bilen, hennes pappa berättade att hon det var lite som att hans dotter försökte ta igen för de månander hon inte kunnat tala genom att tala konstant numera istället. Lyn-Rakel berättade för mig att hon ville bli sjuksköterska när hon blev stor.

Vi kom fram till Trondheim vid sex på kvällen efter att de visat runt mig lite till bland annat en fin utsiktsplats. Pappan som jag inte kommer ihåg namnet på hade nämligen studerat i Trondheim.  Vid sju-tiden så släppte de av mig i centrum och då visste jag att jag hade kniven mot strupen för att hitta internet. Eftersom jag inte hade pengar för att bo någonstans, pga stölden, så hade jag kontaktat folk på couchsurfing.com i hopp om att finna boende. Tji fick jag då jag insåg att alla internet-cafén samt biblioteket hade stängt. Jag började knacka dörr med tron om att människor skulle falla för min charm - återigen fick jag tji. Klockan började bli mycket och jag började se en röd tråd i folks inställning till inackordering av okänt löst folk. Uppgiven så gick jag ner till ett torg vid hamnen för att äta min kvällsmat, bröd och potatissallad, samma mat som de senaste tre dagarna. Där på torget satt en kille och en tjej som jag tidigare frågat om vägen. De var från Canada och hade heller ingenstans att bo, de hade dock bestämt sig för att ta tåget till Stockholm följande morgon så de tänkte mest hänga på centralstationen under natten. Jag tyckte det lät som en helt ok-reko idé så jag gav upp mitt logiletande och slog mig ner och drack ett par öl och snackade med dessa personer från Alberta, Canada halva natten. Det visade sig dock att tågstationen hade nattstängt så vi gick för att hitta något lä med tak över istället; klockan var kanske ett på natten. Jag fann, av allt möjligt, en lastbil som hade glömt att låsa sitt flak som var ett djurtransportsflak. Mina nyfundna vänner tyckte det lät som en dum idé så de bestämde sig för att slagga på varsin bänk utanför lastbilen.
Klockan 05:30 vaknar jag av att min sovsäck med mig i rullar iväg - Lastbilen har börjat köra. Den hinner dock bara komma några hundra meter innan dörren som jag glömt stänga smäller upp i en lyktstolpe med ett öronbedövande resultat. Lastbilen stannar och jag hör fotstegen av någon som springer, mannen hade tydligen bråttom. Han sliter upp dörren som stängts till lite igen och finner mig där, yrvaken med benen fortfarande i sovsäcken. Försigkommen som jag är så hade jag redan packat alla mina andra saker i fall något sådant här skulle ske så jag tar bara mina grejor och hoppar ur och ber om ursäkt på engelska. Livrädd för att mannen ska upptäcka att jag pajat bilen på något sätt så snyger jag in på lite bakgator istället. Solen håller precis på att gå upp och mellan de gamla husen och gränderna skymtar jag en fantastisk soluppgång över Atlanten och Trondheim, himlen såg sjukt varm ut.

Dagen som följde var väldigt lugn, jag tittade på domkyrkan, hurtig-rutt-båten samt sov en stund i solen. Denna dag lyckades jag finna en dator med internet på biblioteket där jag fann en kille som var villig; villig att låta mig begagna hans soffa. Dit begav jag mig när kvällen nalkades och killen visade sig vara en riktigt skön brasilianare, han skulle tydligen ha lite samkväm med vänner senare på kvällen så det kändes bra. Jag tog första duschen på några dagar och började så smått känna mig som en människa igen.
Människorna började trilla in; en mexikan, en kanadensare, en fransman, en från Hong Kong, en brasilianare till, en turk och jag. Turken hade med sig en sjukt stor vattenpipa som han preparerade med Cappucino-tobak och hade mjölk i stället för vatten i pipan - det var som att röka mjölkigt kaffe. Vi drack te och rökte vattenpipa halva natten innan folk började trilla av. Det var väldigt trevliga människor men framförallt skulle det bli skönt att sova i en säng; eller nja, en soffa men ändå.

Jag begav mig tidigt dagen efter med funderingen om jag skulle fega och åka direkt till Oslo för att jag skulle vara säker på att hinna min buss till Stockholm som skulle gå 23:00 följande  dag; det var trots allt 10 timmar till Bergen från Trondheim och cirka 10 till Oslo från Bergen. Jag gick på motorvägen där folk susade förbi mig på väg till jobbet och funderade. Jag tänkte att jag kunde ju se hur bra flyt jag hade. En liten bil stannade efter stund med polsk student som chaufför. Det var en väldigt intressant kille då vi diskuterade manligt och kvinnligt eftersom de inte kommit riktigt lika långt i jämnställdhets frågan som i Sverige. Han skrattade till och med lite smått när jag hävdade att det egentligen inte fanns något när det gäller egenskaper och personlighet som är manligt respektiva kvinnligt utan att det är samhällets foster. Han höll med när det gällde att kvinnor kanske borde ha större frihet men att det trots allt ändå var så att män var bättre än kvinnor när det gällde vissa saker. Det kändes lite märkligt, efter att ha diskuterat ämnet mycket med mina psykologkompisar, att stöta på någon som inte alls höll med när det gällde genusfrågan. Han skulle inte så långt så diskussionen  slutade mitt i frågan om kvotering. Därefter fick jag skjuts med ett äldre par i en mindre husbil. De tyckte det var jättekul att ta upp liftare, de brukade inte göra det men var väldigt intresserade om vad jag tyckte om landet och vad jag var för en prick. De försökte även få mig att gilla en svensk kompositör som de var fästa vid: Vilhelm Peterson tror jag han hette. De skulle ungefär halvvägs till Bergen men tyckte att jag borde hänga med till i Lillerhammer istället för det var ganska omöjligt för mig att hinna till Bergen - klockan hade hunnit bli två när det skulle släppa av mig. Jag tackade så väldigt mycket för skjutsen och omtanken men bestämde mig för att ge "Norges vackraste stad" Bergen en sista chans ändå.

Himlen som man såg mellan fjällen höll på att bli mörkare och mörkare där jag gick på en mindre väg som knappt var trafikerad. Jag började känna mig lite, jag vet inte, inte orolig men lite fundersam över hur dagen skulle sluta. Klockan var tre och bilarna som passerat gick att räkna på en hand. Jag fick en kort skjuts av ett par tyska systrar men det var bara några mil så det vara bara lite upplyftande.  Efter det stod jag på en bro och tittade på en flod och åt godis ett tag och skrattade lite för mig själv, lite galen men mest spänd kände jag mig, allting har ju trots allt en tendens att lösa sig till slut. Plötsligt var klockan halv sex och godiset började ta slut och jag hade fortfarande inte fått något napp på mitt liftarspö. Då passerade en lastbil vars chaufför jag lyckades få ögonkontakt med genom vindrutan, han hann dock passera innan jag hörde honom stå på bromsen och mitt hjärta for upp i gommen. Snubben såg ut som Bruce Willis och pratade en Trondelags-dialekt som jag knappt förstod men verkade snäll. Jag märkte hur han började anpassa sin dialekt allt eftersom tiden gick jag och jag hann säga - ursäkta det där skjönnte jag ikke?!  Han var lyckligt gift och hade  en dotter och bodde utanför Trondheim och avskydde storstäder. Hans GPS och lastbil tog oss på en tur över Norges högsta fjäll och  förbi överdrivet, galet, magiska vidder; b.la. Jotunheimen som är stor dal i mitten av Norge, det var magnifikt, som stora delar av Norge är: långa vidder i dalgångar uppe på tusen meters höjd med fjordar och ringlande älvar som fylls på av kraftiga forsar. Lastbilschauffören, vars namn jag ej kan erinnra, berättade om sitt liv och sin encounters med Sverige. Han berättade bland annat om hur han varit ihop med en tjej från Östersund i några år men som det senare tagit slut med när han rykte in i lumpen; ha tillade också att det kunde vara så att han hade en liten svensk pojk någonstans i Sverige eftersom han hört av en gammal vän till henne att hon fött barn ganska snart efter han ryckt in. Han verkade inte tycka att det kändes märkligt utan skrattade bara gott åt det lustiga i historien. Han berättade också att han och hans fru hade levt snålt i många år  för att han hade lagt undan mycket pengar varje månad - pengar som inom ett år skulle läggas på att pimpa hans Golf; det skulle kosta några hundra tusen sa han. Jag tyckte det var fantastiskt intressant att tala med någon som var så olik en själv; lycklig verkade han verkligen vara i varje fall. Jag sov sista biten in i Bergen och han knackade mig på axeln när det var dags att hoppa av.

Det var en liten bit utanför stan och klockan var halv tolv på kvällen. Vidare fick jag kvickt skjuts av en musiker som hade den mysiga Bergen-dialekten med de skånska R-en. Han brukade hålla till i Nya Zeeland och berättade om hur Maorierna brukade gå tillväga när de rånmördade hela familjer på landbygden. Han skulle egentligen inte ner till Bergen centrum men körde mig ändå för att klockan var så mycket. Bergen ligger så som så många andra västkuststäder i Norge på en slutning som gör att nästan hela stan kan överblicka vattnet. Farbrodern med det gråa skägget och den mysiga dialekten släppte av mig alldeles vid Zacharias-bryggan som ligger mitt i stan. Det första jag gjorde när jag klev ur bilen och tacka för skjutsen och sätta foten i en ankeldjup vattenpöl som påminde mig om att Bergen är staden av regn, vilket jag också skulle komma att bli påmind om följande dag.

Just denna natt var dock fri moln. Jag hade suttit i lastbilen och försökt planera min natt och dag; jag skulle trots allt ta bussen från Oslo om mindre än 24 timmar. Jag hade kommit fram till att bästa sättet att hinna se Bergen var att göra en sight-seeing på tumanhand med natten. Med hörlurar i öronen, om jag inte missminner mig så var det Badly Drawn Boy som höll mig sällskap där jag gick längs bryggans kant och tittade på stora segelbåtar. Jag hade hört att husen i Bergen skulle vara av samma gamla slag som husen i vissa delar av Trondheim och så var också fallet. Smala gränder kantades av hus i samma stil som både Lund och Trondheim. Kullerstensbelagda gator och låga korsvirkes och tegelhus utgjorde stilen. När klockan närmade sig tre började jag dock tröttna på att driva omkring på gatorna bland alla fulla studenter. Jag som trodde att jag skulle vara ensam i onsdagsnatten hade fel - det var tydligen nollning. Alla sprang omkring iklädda Toga och verkade vara trivsamt fulla. Tröttheten började också krypa på, jag funderade hur jag skulle lösa det; antingen skulle någon snäll, full själ kunna tänka sig att inackordera mig eller så fick jag helt enkelt fortsätta flanera kring. Mina tankar gick kring att jag inte kunde fråga några killar för de skulle bara tycka det var otrevligt plus att de förmodligen gick omkring med förhoppningen om att få dela säng med någon av motsatta könet så jag bestämde mig för att endast fråga tjejer på stan, dock inte ensamma tjejer för det kände jag kunde förfalla lite misstänkt och skrämmande. Så jag letade upp grupper av tjejer på minst två och gick fram och frågade försynt med mitt charmigaste leende om det möjligen hade ett litet utrymme på sitt golv eller kanske en soffa till en svensk resenär. Jag fick nej av alla jag frågade med ursäkten att alla, faktiskt, redan hade någon på besök som sov på deras soffa. Uppgiven gick jag och köpte en pizza och drack min öl som jag hade i ryggsäcken. Efter inmundigandet av en pizza med skinka som smakade som pizzan luktar i Spanien gick jag för att titta på domkyrkan. Då fick jag idén om att jag skulle hitta en nattguide, det kändes som en lättare approach, att någon kanske kunde tänka sig att berätta om vad jag borde ta en titt på i stan. Jag gick fram till ett par tjejer som satt på en bänk nedanför domkyrkan. De tyckte det var en överdrivet rolig fråga jag ställde och ville höra varför jag ville se staden på natten. Jag berättade min liftarhistoria och då frågade de om jag inte ville som på deras soffa. Jag kände mig dum som inte tänkt på att linda in min agenda i en mindre påflugen dräkt. Vi gick ganska snart hem till deras lägenhet som endast låg några hundra meter bort. De serverade mig en kopp kaffe som var till minst hälften Baileys, samt en snus. Jag somnade lycklig i en säng som tillhörde deras kompis som inte skulle komma förrän om några veckor.

Dagen efter så hade jag extrem värk i hela kroppen men visste inte varför. Jag tog mig ut på motorvägen vid niotiden och tänkte att det borde vara lugnt, det var trots allt inte mer än 10 timmar till Oslo. Efter några små skjutsar så fann jag mig på en ganska öde väg som slingrade sig kring en Hardanger-fjorden som är en av de största fjordarna i Norge. Klockan var nu tolv och jag började bli lite smårädd och orolig över att jag inte skulle hinna min buss men tyckte ändå att det borde lösa sig. Det började regna så smått, och lite mer. Blåsten började bli snål och så även de få passerande bilarna. Det var många bilar som stannade - dock bara för att titta på kartan eller vända. Frustrationen vara stor; min mat var slut, så även min pengar och nu var mina s.k. vita Converse också våta. Mina tygbyxor skyddade inte nämnvärt för vinden och inte heller min extremt tunna regnjacka. Jag hade stått där i två timmar när en kompis från Stockholm ringde som jag skulle hyra stuga ihop med i skärgården över helgen. Jag hade redan gett upp tanken på att hinna min buss till Stockholm så jag sa att jag förmodligen inte skulle kunna campa med mina kollokompisar men att jag skulle höra av mig ifall det blev ändringar. Samtidigt som jag var sjukt missnöjd med min situation så tyckte jag inte det var mer än rätt att jag fick vara med om lite motgångar på min liftning, trots allt så borde man vara med om lite blåst, regn, hunger och upppgivenhet när man liftar. Ytterligare två timmar gick när jag stod på samma plats och höll på att gå igenom jorden - när förlösningen kom. En silvrig jeep stannade när klockan var 16. Jag funderade knappt på att hinna med min buss men var överlycklig för att komma in värmen, även om han kanske inte skulle så långt. Han som körde jeepen visade sig vara lika gammal som jag och skulle hela vägen till Oslo. Jag nämnde inte min buss utan vi snackade mest om annat. Vi kopplade inte med varandra direkt men efter att lite dösnack en timme eller så kom vi fram till att vi var lika gamla och lyssnade på samma sorts musik och studerade båda två. Resan gick som en dans och vi hade skittrevligt när vi färdades på lika vackra vägar som resten av Norge, jag var dock ganska mätt och ville mest hem. När jag började inse att det kanske fanns en möjlighet att hinna bussen berättade jag för honom att jag bokat en resa hem så vi stannade endast en gång på vägen och köpte en korv och dricka, 50 nok.


Vi hann till Oslo och jag tackade honom så mycket och utsåg honom till min bästa liftarpartner även om jag i efterhand måste erkänna att Kristine är med och slåss om det priset.


Det var allt, jag undrar om någon överhuvudtaget orkar läsa igenom alla dessa ord som handlar om mig. Skriv gärna i så fall, skulle vara kul att höra=)


RSS 2.0