Laura Marling

Jag borde inte leta efter ny musik i detta nu

Men musiken är för viktig,  det är som att säga till sig själv att inte titta på träden när man går i skogen.

http://www.youtube.com/watch?v=zNxar07_9YA

detta är löjligt bra

förresten så var det kul att prata i telefon med en främling idag.

Döden, le mort, vinden, löven och krabbelurerna.

Idag har mycket hunnits med; fast det kunde lika gärna inte ha varit så, faktiskt.

Jag gick upp klockan åtta för att skriva min första franskatenta, det gick ganska bra. Sen kom jag hem gjorde en latte, läste tidningen och åt några brödskivor. Sen bestämde jag mig för att cykla en mil för att låna "Vindens Skugga" av Carlos Ruiz eller något. Det var ganska mysigt, jag brukar känna mig väldigt nära mig själv när antingen är ute och löper, cyklar eller promenerar. Dock efter några hundra meter insåg jag att det regnar och attjag glömt mina handskar. Det var ju visserligen inte världens största problem för jag har varma fickor på min skinnjacka.

Så där susade jag förbi skånefärgade träd med vissa gröna inslag med hörlurar som spelade Band of Horses, Anna Ternheim och Pixies. Jag hade min gröna mössa på mig och mina blå skor; kände mig ganska snygg och ganska speciell som trots regnet cyklade. 
Längre fram på cykelvägen såg jag en man på en bänk med ett paraply i handen, jag slogs som vanligt av min astral-perspektiv och såg via honom hur fin jag var i min mössa och att han funderade över vad jag tänkte på.. NÄR PLÖTSLIGT min kedja hoppade av jag flög handlöst över styret och landade på min armbåge och min panna. Grymt chockad och lite hånfull över min egen fåfänga reste jag mig upp och då stod det tre människor som på engelska frågade hur det gick. De sa att det kom blod från mitt huvudu så jag kände efter och visst var det så. Jag hade dock  inte ont i huvudet så jag tackade för omtanken och cyklade vidare med huvudet fullt av tankar på vad som skulle kunna ha hänt och hur sjukt det var att jag fortfarande hade en handen i fickan när jag reste mig upp, idiot hann jag också tänka. Jag började också känna av att jag hade fruktansvärt ont i mitt knä.

Jag lyckades dock hinna till biblioteket så nu ska jag snart börja läsa boken. Jag passade även på att låna "de små tingens gud" som jag någonstans har fått rekommenderad.

Glömde ju säga att jag har bakat krabbelurer idag också: typ tjocka söta och lite smetiga plättar, the shit!

14½ krabbelur:
 
3 dl mjölk,
3 ägg,
6 dl mjöl
2 dl socker (egentligen 3 dl men för att vara "nyttig")
3 tsk bakpulver.

har ont i magen nu, jag och Petter åt alla utom tre.

frigolit - Haiku

Stilla står jag ej,

dock är jag utan riktning.

kan man leva så?



RSS 2.0