vilka dagar alltså.

det började väl egentligen i torsdags.

På torsdagskvällen begavs det till Malmö för att spela första hockeymatchen på snart ett år, det var blott en korpenmatch dock - vi vann, det var kul! Efter matchen var det fest, rödvin och öl på ett studentrum utmynnade i nationsfest som i sin tur följdes åt av efterfest med pannkakor och torra löv.

Dagen efter var jag föga pigg; kändes väldigt bra att det inte var någon skola för dagen. Jag begav mig ändå till biblioteket för att plugga, efter en timme gav jag upp för att i trappan i biblioteket springa på en klasskompis som snabbt undrade vart jag hade varit dag när det var lektion. 

Ågren över missad skola varade i en halv halvminut för sen var det dags för middag med lite gäster. Vi åt gott och drack mycket vin för att sen bege oss till Malmö för att kolla min kompis band MOMOFOKO, det var en bra kväll, bandet var bra men ljudet tyvärr lite sämre. Jag blev lite för bra på det så taxiresan hem var som en falsk ton blandat med magsyra.

På lördagen väcks jag av min kompis som sovit över för att det är dags att äta lunch. Min mage och mitt huvud tävlar om vems omloppsbana som är längst. Vi går och sätter oss på ett fik och jag hinner knappt få in min mat förrän jag inser att jag inte komma vara så mottaglig för eventuellt inmundigande. Jag går hem och faller pladask i sängen och vaknar klockan fem av att min kompis säger att vi snart ska få besök. Då kommer några kära vänner från Helsingborg som jag ej sätt på länge. Första ölen knäcks, och sen ett par timmar senare är det sittning.
Sittningen avlöses av mellanfest som avlöses av barhäng i en kvart som avlöses av annan fest som avlöses av efterfest. Jag känner att min kropp börjar säga nej till mitt leverne som den inte är van vid.

Det var inte tänkt att detta inlägg skulle bestå av så här mycket fest men. Här kommer resten som gjorde mina dagar till "vilka dagar alltså". 

På söndagen har jag bjudit hem mina föräldrar och min mormor och morfar. De ska komma fem och jag är långt ifrån människa innan jag får i mig en kebab kl 15. Sen börjar jag städa undan och duka när jag plötsligt kommer på att jag inte har tillräckligt med mat så jag cyklar till Hemköp var jag köper lättöl, kycklingfilé, paprika och tomater. Jag cyklar hem med maten i två tygkassar som jag vilar på pakethållaren bakom mig. Med cirka fyrtio meter till dörren får jag för mig att ha dem hängandes från styret i stället. KABOOM så fastnar de i ekrarna och plötsligt har jag landat på huvudet för andra gången på två veckor. Ölflaskorna är trasiga, tomaterna är passerade och styret är knäckt. Lite smått chockad slänger jag cykeln och går in till mig och börjar skära potatis; jag hinner skära en innan det ringer på dörren. Jag berättar om olyckan och jag blir ursäktad för att maten inte är klar.
Kvällen är supertrevlig, viva min familj alltså - fantastiskt!

När de sedan beger sig vid halv-tiotiden får jag för mig att springa av mig lite ångest och det var riktigt skönt. Under hela springturen är jag helt fascinerad av Halon som omger månen, sjukt coolt. Halo är tydligen iskristaller högt upp i atmosfären som bryter månens ljus.

  


Följande dag händer inget särskilt men däremot på tisdagen så är jag ute och spankulerar på Lunds kullersten när jag ser hur domkyrkan är upplyst av ett alldeles säreget ljus, Klockan är cirka halvfyra och himlen är blå med vissa molnfläckar. Man ser att det är fukt i luften men jag vet inte om det är det som gjorde ljuset så magiskt. Det är alltså totalt guldigt och fjäderlätt. Den kilometern som jag har till biblioteket ärr jag tvungen att gå baklänges för att jag inte kan sluta titta på domkyrkan iklädd sin nya skrud. Inte nog med detta utan sen väl framme vid biblioteket så vänder jag mig om och  möts av en regnbåge. Förstummad  varde jag. 

SVARTAREGNDROPPAR

Kommentarer
Postat av: L

åh söta du! vilken helg.

2008-11-17 @ 22:25:48

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0