fler ord från Norge

Vænliga sjælar har ført mig i spænnande riktningar de senaste dagarna.

Det hela børjade i lørdagsmorse nær jag skulle ta t-banan ut mot motorvægen. Himlen var vid øppen och då jag skulle spara in 95:- på ett regnstæll på second-hand dagen innan så var ett fint paraply mitt enda skydd mot vædret. Mina converse kom ganska kvickt till att bli mer eller mindre våta. Jag stod ungefær i tjugo minuter på motorvægen med min Trondheims-skylt innan en præst och hans fru plockade upp mig och kørde mig till Eidsvoll dær de bodde. De visade huset var Norges førsta grundlag skrevs 17. mai 1814. Efter det kørde de mig ut till motorvægen igen. Dær plockade Franco en kille från Albaninen upp mig och kørde cirka 20 mil. Redan på dessa vægar børjade naturen visa upp sina fina sidor men då jag redan åkt hær en gång tidigare blev jag inte så fascinerad. Han stannade i Brumundsdal dær jag inmundigade min lunch sittandes vid vattnet.

Hær efter måste jag nog sæga att min resa børjade på riktigt. Efter en halvtimme vid vægkanten i Brumundsdal skulle jag precis ta mina grejor och gå vidare nær Kristine stannade. En blå volvo 240 combi full med møbler. Kristine hade kørt från Oslo då hon tidigare på morgonen flyttat dærifrån før gott. Hon hade hyrt en stuga upp i fjællen varifrån hon visade foton - såg magiskt ut. Nær vi børjade nærma oss hennes avtagsvæg så frågade hon om jag vill "sitta på" till Valldal dær hon bodde och øvernatta eller om jag ville bli slæppt på motorvægen før att kunna nå min ursprungsdestination. Kristine ær 32 år, snygg, smart och vældigt intressant. Hon hade en master i sociologi men jobbade i hemtjænsten. Hon var också vældigt intresserad av psykologi och alternativmedicin så vi hade mycket att tala om. Då hon saluført fjællet som hon skulle flytta till samt æven sagt att hon kunde tænka sig att køra mig vidare dagen dærpå så var valet inte så svårt. Via serpentinvægar, skrangliga broar, enorma forsar och landskap som gør att man bli andæktig så kom vi fram till hennes stuga. Utsikten bestod av en giftigt mørkgrøn fjord kantad av tusen meter høga snøbeklædda berg - majestætiskt. Jag bjød på min matsæck och Kristine bjød på chips och rødvin. Det stora fønstret mot fjorden fungerade som tv.


Dagen dær på drack vi kaffe och åt lite mackor innan vi kørde vidare till Ålesund dær Kristine var uppvuxen. Hon skulle gå på tur med sin væninna och hennes barn, jag tackade nej till att slå følje och gick før att upptæcka staden sjælv. Jag kænner att det finns en risk før att jag kommer øveranvænda ordet vacker i denna reseskildring men vacker var nog precis vad staden var uppe från toppstugan som låg på en kulle ovanfør staden - dit 418 trappsteg ledde mig.

Dærifrån fick jag lift av två olika personer fram till Vestnes var jag tog færjan till Molde och gick halvvægs till innan jag blev uppplockade av en familj som aldrig plockat upp liftare, de frågade mig sækert tio gånger om jag verkligen var snæll innan jag fick hoppa på. De kørde mig fram till en væg som heter Atlanterhavsveien som ni ser på bilden ær smått extrem byggnation. Det var återigen Kristine som tipsade mig om att jag borde åka och se den. Då jag icke fick lift øver denna 7 kilometer långa væg så fick jag gå. Jag kom till andra sidan først vid elva och då var det ingen vænlig sjæl som vågade slæppa in mig i sitt hus så jag fick sova under en bro. Det regnade under natten så jag sov inte så bra - gick upp klockan sex och børjade korsa øn før att komma till Kristianssund. Jag gick i lite mer æn tre timmar innan jag fick två korta skjutser till færjan som gick vidare.


Fortsættning føljer. Ær i Trondheim nu by the way och åker till Bergen imorgon.

första orden från Norge.

Vemod som är ett honnörsord för mig har målat dagen ganska väl; tillsammans med ångest och trötthet. Jag vaknade för det första två timmar för sent imorse, min sista arbetsdag, vilket ledde till att jag kom för sent till jobb för första gången. Dagen som helhet annars gick felfritt. Det kändes vemodigt att veta att det förmodligen var sista gången jag såg alla trevliga damer och herrar som jag stiftat bekantskap med de senaste två månderna. Sen när jag tog t-banan in till stan så insåg jag att det var sista gången som jag skulle flanera kring i den fina staden Oslo på ett tag vilket också kändes nostalgiskt, jag har trots allt vandrat allena ganska mycket.

Så nu sitter jag här och skriver första och sista inlägget från Norge. Jag reser från Oslo imorgon mot Vestlandet där Trondheim och Bergen är målen. En vecka har jag på mig sen bär det av till Stockholm/Roslagens skärgård eller något för litw vuxenkollo - ska bli fint.

Så tack för mig.

RSS 2.0