En resa till Paris, lättöl och en herrans massa gamla minnen..

Att en dag kan bli så bra efter så många snoozningar...

Kl halv åtta i morse ringer min telefon och jag får frågan om jag kan tänka mig att vikariera som fritidsledare och som lärare för fyrfemmorna, jag tackar jag, och stället klockan på halv nio eftersom jag skulle börja halv tio. Klockan ringer halv nio och jag unnar mig en snooze eftersom jag har fem minuter ner till skolan men trots att jag veterligen aldrig lyckats använda mig av endast En snoozning så var det redan kört. När min mamma ringer klockan tjugo i tio hoppar jag ur sängen slänger på mig ett par jeans och en t-shirt. Lite försenad springer jag in i klassrummet och ser att det är redovisning om Vasa-tiden, tur att jag är duktig på historia alltså. Vi arbetade med Gustav Vasa, Martin Luther och digerdöden, viva la allmänbildning.

Efter mycket basket och annan lek begav jag mig hemåt och beställde en flygresa till Paris, lite mer än en vecka här hemma räckte, så nu flyger jag kl sju fredagmorgon. Ska bli så trevligt, skönt att jag redan varit där så jag slipper turista så mycket, ska dricka mycket café au lait på diverse Hemingway-cafén samt dajla lite i solen och dricka vin. Extra roligt att jag har en tjejkompis och en killkompis som bor där, en som jobbar och en som pluggar, ska bli roligt, sen att Pettter kommer dit på tisdag ska bli suveränt också.

Sen när resan var bokad så marinerade jag entrecôte så som jag lärt mig i USA, havssalt och öl, låter sådär jag vet, men fantastiskt! Maten blev jättegod och ganska sen efter att jag tränat lite satte jag mig i bilen in till stan för att träffa en gammal högstadiekompis som jag träffat på skolan jag vikarierar på. Vi gick till "Gyllene Prag", jag drack lättöl, vi pratade gamla minnen och hade riktigt trevligt när plötsligt två tjejer som gick i vår klass på i just grundskolan stövlar in genom dörren, de känner genast igen Patrik min kompis men kollar skeptiskt på mig tills efter tio sekunder och de båda kände igen mig. Detta sammanträffande var lite för stort för mig att smälta, kan inte komma ihåg att jag har träffat någon av dem på sex år, galet att just idag när jag dricker öl med en kompis, som jag aldrig tidigare druckit öl med träffar på dessa våra gemensamma vänner.

Lustigt, nu har jag precis ätit ett äpple och ska läsa lite i min bok så jag börja på någon bok som utspelar sig i Paris när jag är där!

SVARTAREGNDROPPAR

Fler tankar än på länge trängs i mitt huvud.

Sista tjatet om New York samt annat smått och gott.

Lugn, jag ska inte skriva så mycket om NY i detta inlägg ska mest påpeka att jag inte orkade skriva om sista veckan eftersom den mest innehöll utvecklade former av det pysslat med under våra första veckor, förutom att vi hade en helgjuten grillfest sista lördagen med hela Gustavs och Bajjes fotbollslag samt diverse tjejer. Flygresan gick bra och vi kom hem helskinnade, jag kan nästan sträcka mig till att säga att jag var med om ett av de enstaka tillfällen som varit mest makalöst i mitt liv, under flygresan hem så mådde jag mycket bättre än på flygresan dit, kanske för att jag tålde maten på vägen och inte dit, kanske var det också min speciella upplevelse som gjorde att jag mådde extra bra?
Det var nämligen så att vi lämnade USA vid halvfem-tiden på eftermiddagen så när vi hade kommit knappt halvvägs över Atlanten så började solen gå ner i New York, så genom mitt vänstra fönster såg jag en kvällssol sänka sig i brinnande horisont ovan molnen samt en skymningsupplyst kontinent medan jag genom mitt högra fönster kunde skymta Europa, skillnaden var dock att där var det natt, så till höger kunde jag titta in i framtiden och se en kolsvart natt iklädd stjärnor medan på min vänstra sida så jag en sol som höll på att ge upp för dagen i en svunnen tid, verkligen magnifikt!

Sen jag kom hem har jag gjort diverse, läst min utomordentliga bok, skrivit en del, jobbat en del men framförallt tänkt en massa, kan ha att göra med min sex-dagars jetlag men överhuvudtaget så har jag börjat tänka ännu mer än tidigare, på ett bra och ett dåligt sätt, jag har nämligen alltid varit en tänkare men jag har däremot aldrig haft några större problem att sova men sen jag kom hem har jag legat uppe varje natt till kl fyra och tänkt stora tankar. Som sagt så har väl laggandet sitt finger med i spelet men även Paul Austers bok har fått mig att försöka tänka tillbaka på min uppväxt, jag försökte komma på om jag var den personen som folk härmade och såg upp till eller om jag härmade och såg upp till någon annan, självklart såg man upp till någon annan men jag menar till hundra procent om jag var helt och hållet imponerad av någon som var bättre än mig på allt.

Såg föresten "Saw III" idag, ganska dålig, jag uppskattade första filmen för att den var banbrytande, eller nja i varje fall nyskapande på något sätt, men nu så frossar de bara i lidande och smärta och tjusningen är bort så det var ingen hit.


SVARTAREGNDROPPAR

Jag skrämde upp mig själv så mycket att min puls måste varit upp på minst 400..

Då kanske det blir en bra historia också..

Efter att ha varit och lagat mat ihop med två kompisar, Pasta Alfredo med fingertoppskänsla och lite egenhändigt recept, så körde jag hem för ungefär en timme sen, jag var hemskt nära att köra på ett rådjur och då blev jag rädd och fick en hög puls men det var fortfarande ingenting mot när en idé om en skräckfilm kom upp i huvudet tio minuter senare, jag vågade inte ens köra min vanliga väg hem och när jag skulle slå igen dörren var jag så rädd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, jag sparkade av mig skorna och sprang in med jackan och allt annat på och slängde av kläderna först när jag var trygg på mitt rum. Så nu tänkte jag försöka knåpa ihop en liten skräcknovell som kommer skrämma slag på vem som helst av er. Kom dock ihåg att påminna mig om att jag ska lägga upp den här på bloggen för annars är det lätt att jag håller den för mig själv.

SVARTAREGNDROPPAR

Hur ser ditt fultal ut?

Tur att man är en städad människa..


WWW.FULTAL.COM


SVARTAREGNDROPPAR


Tarzan, East Village and Australia makes your day magical..

Wonderful..

We went up quite early today, about ten o clock, okey doesnt seem that early though, hmm, undrar varfor jag skriver pa engelska egentligen, formodligen for att jag skrev rubriken och overskriften pa engelska. Som sagt gick upp vid en tidpunkt som ar tidigt for oss pa denna resa, efter att ha titta pa diverse filmer igar kvall, The Hitch och Small Children, den forsta vilken var lite laskig i Texas Chainsaw-kansla medan den andra var filmad i deprimerad Weatherman-kansla fast utan tragikomiken. Vi tog subwayen till nionde gatan och borjade ga osterut genom Greenwich och NoHo tills vi gick forbi vart favorit cafe, Yaffa Cafe. Vi sprang ut och in genom diverse affarer utan nagon storre fiskelycka, jag hittade ett schyst armband och en schyst vaska som dock ej var lika schysta pa mig. Vi stannade till pa ett litet fik i solen i East Village som ar kant fran musikalen RENT dar vi tog varsin bagel och en underbar kopp kaffe, jag vet inte riktigt varfor denna kopp var sa makalos men det var den. Efter att vi gottat oss lite gick vi lite soderut i hopp om att finna de mytomspunna secondhand-affarerna som ska pryda East Village, dessa fann pa ren tur och det var roligt att ga och rota bland klader kryddade med New York-svett och gammal cigarettrok. Denna dagen var tankt att agnas at lite musikal forutom shoppandet sa nar klockan narmade sig halv fem borjade vi fa lite panik eftersom de sagt till oss pa Box Office om vi ville ha biljetter till studentpriser var vi tvungna att vara dar innan fem och nu skulle vi ta oss en bra bit pa en storre kvart. Vi lyckades dock och hamnade bakom fem fransyskor i studentkon, vi fick tag i fyra biljetter till nagot reducerat pris till en ytterst popular musikal som heter Tarzan, ni kanske kanner igen namnet.
      Det visade sig dock sa smaningom att Erik och Gustav hade fullt upp med middagen pa deras college sa de skulle aldrig kunna hinna i tid, kandes lite dumt eftersom vi hade kampat for att fa billiga biljetter sa skulle det var onodigt att slanga tva, de gick namligen inte att aterkopa och det stod student pa dem sa de var inte sa latta att kranga pa svarta marknaden heller, vi tankte dock att vi kunde ge det ett forsok. Så vi frågade ett par i tjugofemårs-åldern som såg trevliga ut, de var lite skeptiska över att biljetterna var så billiga men efter att vi övertygat dem om att vi skulle sitta bredvid dem och att vi inte kunde lura dem gick de med på det.

Musikalen var sa magisk att vi knappt kunde forsta vad vi gjorde, biljetterna som vi fick visade sig vara DE ABSOLUT BASTA I HELA SALONGEN, orkesterplatser langst fram och precis i mitten. Upplevelsen var overvaldigande, det borjade med att perspektivet var omkastat, skeppsbrottet som Tarzans foraldrar rakade ut for visades pa fondvaggen sa nar de plumsade i vattnet foll de ner fran taket mot golvet med fallinor sa det sag ut som att de foll genom vatten. Sen nar de borja bygga en koja och blev dodade av en panter slungades tio apor ner fran vaggarna i lianer och skrek och tjoade och musiken gick igang, det var helt otroligt, de slungades over oss i publiken och scenen var bara en enda stor djungel med lianer i bjartaste grona farger och otroligt ljud.
       Tjejen som spelade Jane Porter var galet sot, jag blev glad varje gang jag lyckades stjala ett kast fran hennes ogon, hon verkade dock lite for kar i sin Tarzan som spelades av en kille i tjugofemars-aldern med dreadlocks och en av basta roster jag någonsin hört live.
       Även pojken som spelade den yngsta Tarzan, den nästa yngsta egentligen var imponerande, sju år och med enorm närvaro och ganska bra röst.

Efter att vi suttit och lyssnat till efterspelet från pianisten som satt nersänkt i scenen en halvmeter framför mig och Petter gick vi och tog några öl ihop med Australiensarna, de var tjugofem och tjugoåtta och visade sig vara syskon, dock var de inte tillsammans utan bara syskon. De var hursköna som helst, vi satt och pratade om våra fördomar gentemot amerikanare, om konst, om snowboardåkning samt allmänt mycket skratt överhuvudtaget, eftersom bordet nedanför oss till höger var ockuperat av ett gäng med tjejer, som senare skulle visa sig jobbade på en Gogo-bar, dessa tjejer stod och ålade runt och gned sig mot varandra och dansade hela kvällen, det hör till att stället som vi var på var en irländsk pub inredd i marrocansk stil så det var verkligen inte någon strippbar eller slitet dansställe, utan dessa tjejer tyckte väl bara om att ha med sig jobbet hem helt enkelt.

Kvällen slutade vid två-tiden och vi tog en subway hem för att somna framför teven ytterligare en gång i hopp att lyckas se klart en enda film.

SVARTAREGNDROPPAR 

Rapport fran manga dagar, Pink Elephant, Fantomen pa operan med mera.

Nastan en hel vecka sammanfattat i ett inlagg.

I lordags lag vi hemmma halva dagen och tittade pa film och bestallde hem mat och tog igen oss och njot av livet pa ett lite mer avslappnat vis. Brasiliansk mat och nagon bra film, om den amerikanska maffian. Vi tog dock oss i kragen ganska kvickt och tog en taxi ner till Manhattan, jag hade druckit manga glas vatten och manga glas juice och kande mig vadigt glad och pigg, forsta kvallen pa Manhattan utan en endaste flaska ol i magen. Det roliga med denna vistelse ar att jag verkligen inte, som ni som kanner mig vet, ar en stekare vanligt vis, men sen jag kom till den stora staden har jag insett hur sjukt kul det ar att kla upp sig och forsoka se ut som en filmstjarna sa mycket som mojligt. Vi gick ur taxin och diskuterade vart vi skulle forsoka komma in, dagen till ara hade jag latit bli att kla pa mig en skjorta utan hade mina svarta jeans, rod och vit-randigt linne och min kavaj, mina vanner var lite arga pa mig for att jag inte klatt upp mig med deras matt matt. Vi kom fram till att det var Pink Elephant som skulle fa aran att atnjuta var narvaro denna kvall, det ar dock som tidigare namnt, Top 2 svaraste stallet att komma in pa. Vi pratade om vad for historia vi skulle ljuga ihop och forsoka overtyga inkastaren om. Alternativen var, finns inget kolon pa denn dator men Svenska Ambassaden, Modell med vanner, Svenska tidningen Slitz, vi kom fram till Slitz eftersom min hardnackade ansikte riktigt ar av modellniva och mina vanners langd inte ar av modellangd. Sa vi struttade fram forbi VIP-kon och jag skulle precis fora ordet nar inkastaren tar mig i hand och fragade hur manga vi var, jag sa jag plus fyra och vi fick fem intradesbiljetter gratis i handen. En del av det roliga är att det känns löjligt att skriva om detta men det kändes så jäkla coolt, för efter att ha blivit nekat inträde på Cardinal i Helsingborg så trillar man in på New Yorks bästa istället. Kvällen varn grymt lyckad med mycket dans och många glada miner, vi kom hem sent så kommande dag blev en av de mer letargiska, massa film, mycket godis och några enstaka sidor i New York trilogin av Paul Auster blev lästa.

Dagen därpå började jag och Petter känna av stressen att vi var tvungna att göra saker av tiden vi hade kvar, vilket var bra så vi gick upp rekordtidigt och tog båten över till Staten Island. Solen sken men det blåste en rejäl vind som piskade upp Hudson flodens smutsiga vatten i ansiktet på oss. Båten gick mot ön där hela New Yorks sopor dumpades under åttio och nittiotalet, numera var det dock ett litet mysigt förortsområde som dock vid hamnen såg föga inbjudande ut med sina fabriker. Båten slank förbi Frihetsgudinnan och ett antal foton togs, det var tydligen förbjudet att gå i land på Liberty Island numera, något av en besvikelse men inte så värst. Efter båtturen gick vi på shoppingstråk, Outlet, Chinatown och SoHo, denna dag inhandlades det mycket mer än sammanlagt de andra dagarna. Vi hann även gå förbi Broadway och fick tag i fyra biljetter till "Fantomen På Operan"

Efter en trevlig middag såg lät vi vår fötter leda oss till Broadway för att beskåda Fantomen. Som jag tidigare har berättat om så är soundtracket till denna musikal en av mina favoriter, Angel of Music och Point of No Return är så pampiga. Tjejen som spelade Christine Daae kom mig att tänka på en gammal flickvän fast denna tjej var brunett. Hon sjöng så vackert i hop med Fantomen, jag hade mysrysningar längs ryggraden i tre timmar. Så extremt vackra salonger sitter man in också, gamla och rustika och med väldigt bra akustik. Jag tänkte under musikalens gång att det var makalöst så felfritt sångarna och sångerskorna sjöng men vid närmare eftertanke så var det inte så konstigt då de som sjunger i en musikal på Broadway är av yppersta världsklass. Minne för livet kan jag bara säga, jag älskar "Fantomen på Operan"

SVARTAREGNDROPPAR

Cementviol - En dikt om kanslan av en storstad

Man maste klart skriva lite aven om man ar pa semester

Rök, asfalt, damm och sot
grönskar nu på tidens höst.
Cementviol och avgasros,
spirar i nya världens ljus.

Kvitter från maskiner viner
i rymderna ut,
våldsamt,
likt herrelösa spjut.

Jorden som lånas av dödfödda barn,
är nu ej större än en kula av glas,
som vi snart tappar,


så den går i kras

N.Y - 07

Och oroa inte er, fler inlagg om vart eminenta liv har kommer snart.

SVARTAREGNDROPPAR

Tiggare i New York, det finns skonheter och hemskheter i dessa..

Karlek lever aven dar knappa livsmedel finns..

Dagarna igenom traskar man forbi tiggare utan att ge dem en nickel for att sen smita in pa narmsta snabbmatsrestaurang for att slanga i sig en sliten cheeseburgare som inte mattar for fem ore bara for att den smakar salt och pa satt slacker matsuget.
Haromdagen gick vi forbi en man sent pa kvallen vid femte avenyn han fragade om vi hade nagon dollar over, vi gick forbi honom men sen efter att vi passerat sa onskade han oss en trevlig kvall och att Gud skulle vara med oss, det var verkligen fint tyckte vi sa vi gick tillbaka och gav honom nagra sedlar.

Sen ett par dagar senare stod en kvinna och tiggde vi var narmsta station och eftersom vi hade brattom till taget sprang vi forbi henne, men nar vi passerad skrek hon pa engelska att hon hoppades att nagon skulle rana oss, da kanner man sig foga manad att skanka nagot visst?

SVARTAREGNDROPPAR

Museum of Modern Arts, Rockafeller Center och genuin fest..

Mycket fest.

I torsdags hade jag och Petter en riktigt skon dag, for aven om det ar sjukt roligt att vara ett stort gang med skona kompisar ar det skont att kunna ga bara tva stycken pa stan. Vi tog subwayen till Canal Street och borjade vandra osterut tills vi borjade se kinesiska tecken pa de olika affarerna och manniskor till hoger och vanster fragade om vi ville kopa Lolex-klockor och Louis Vuitton vaskor, vi gick och tittade i en massa olika affarer och insop kulturkanslan och hade en skon tur i Amerikas asien. Pa bara nagra meter sag vi hur nudelrestaurangerna borjade bytas ut mot restauranger med annan pasta, nu med Bolognese och Alfredo istallet, Little Italy hade vi nu satt vara fotter i. Vi gick runt och beskadade de olika maffiakillarna som var insparkare pa restaurangerna ikladda vita kostymer och strahattar, alla kanner till Umbertos dar the Big Hit i Gudfadern utspelade sig. Vi bestämde oss för en liten restaurang med Lady och Lufsen-rutiga dukar. Vi beställde varsin öl och en pizza, direkt efter att vi beställ trillade en skolklass på trettio barn i sextonårs-åldern in, de var från Fankrike. Under måltiden kändes vi hur blickar landade på oss titt som tätt.(ganska roligt det måste låta med min hybris) Vi åt upp vår mat och gick ut och tittade på grejor i ett stånd precis utanför, fem tjejer sprang ut direkt efter oss och började viska häftigt tills en sprang fram och undrade om vi hade en tändare till hennes cigarett, försöket var verkligen gulligt men föga intressant. Vi gick vidare och satte oss på Dunkin' Donuts och tog ett par munkar var och lite kaffe och milkshake, realtivt sund mat, när vi satt där kom skolklassen spatserande förbi, efter de hade passerat och vi började bli klara med vara sockerbomber knackade det plötsligt på rutan och tre-fyra små tjejer som såg att komma från Frankrike stod på andra sidan glaset och vinkade. Sen var det dags att vandra hemåt.

Dagen efter hade vi avsatt till att hälsa på i New York brokiga museumutbud, vi planerade in "The Met", (Metropolitan Art Museum), Guggenheim, Museum of Photografi samt MoMA (Modern Arts). Överdrivet ineffektiva som vi dock är kom vi inte in till stan förrän vid halv fem och då var vi riktigt hungriga så vi satte oss på ett schyst ställe på Times Square som hette "Olive Garden" med den överlägset trevligaste servitören i mitt liv. Jag åt en fantastiskt god parmesangratinerad kycklingfilé med pasta samt en flaska vitt som var ett bra kompliment. Nu låter det som att det enda vi gör är att ragga upp tjejer, men under middagens gång så satt vi mitt emot en mamma och hennes två döttrar i sjuttonårs-åldern, de var vackra men deras mamma var galet, galet snygg. Mamman satt och sneglade på mig och Gustav hela middagen och jag och Gustav kunde knappt hålla oss för skratt, när vi skulle gå därifrån gick Gustav dit och lämnade sitt telefonnummer och de blev överlyckliga, enligt oss.

Klockan hade nu blivit ganska mycket så vi fick välja ett museum istället, det blev Museum of Modern Arts, som skulle visa sig vara det absolut bästa valet vi kunde gjort. På översta våningen hade Jeff Wall en fotografi-utställning över hela sin produktion, fotografier med enorm eftertanke, vackra motiv, skärpa och liv. Vi bestämde oss för att ställa oss på framför några bilder och titta i en halvminut för att sen berätta för varandra vad just vi själva lagt märke till och dragit för slutsatser. Vi hade verkligen diametralt olika uppfattningar om vissa saker och ting. Vi diskuterade och väldigt intrensivt huruvida hans fotografier var arrangerade eller om de var momentumfotografier, vi kom  inte riktigt fram till något svar även om det bara var Petter som inte höll med mig.  På de olika våningarna fanns det viss konst, på den europeiskt modernistiska avdelning beskådade vi Picasso, Dali, Miro, Magritte, Matisse, Braque m.fl. Jag hittade inte Magrittes "Detta är ingen pipa" men väl andra sublima surrealistiska verk. Den som imponerade mest på mig var Kandinsky, har inte kollat så mycket av honom, men hans färgkavalkader var otroliga, han försökte måla melodier med färg och, det var väldigt mycket att ta in på samma gång.

Efter muséebesöket som drog ut på tiden tills de stängde gick vi till Rockafeller Center som är en av de högstbelägna byggnaderna. På toppen har de en Cocktailbar som heter "Rainbow Room" där vi drinkade och tittade på ett manhattan i nattens draperingar. Utsikten var vacker men drinken kostade där efter, en Caipirinha för trettio dollar, tur att vi har en låg dollar alltså.

När drinken tömts gick vi vidare till Tao som var en riktigt vacker innerestaurang för att ta liten drick till, cirka trettio meter högt i tak, ett tak klätt av allsköns kineskiska tecken mot en mörk bakgrund, vackert. På bortre kortsidan satt en gyllene Buddha och övervakade i sin majestätiska tio meter i höjd. Här satt vi ett tag och pratade med en svensk bartender av det kvinnliga könet samt lyssnade på väldigt bra musik i mina hörlurar, min öron har sagt bestämt nej till House nu efter två veckor, så jag behövde lyssna på lite lugnande pianospel från Philip Glass i stället.

Vi kände efter en stund att Tao inte skulle lösa världens bekymmer så vi traskade vidare till Myst ett ok uteställe mitt i smeten bland de  andra ställena. Där bokade vara vänner ett bord alldeles vid dansgolvet och vi fick smakat på några bra drinkar. Mycket bra tjejer hade Gustav och Erik utlovat, och så var verkligen fallet, mycket tjejer, och mycket tjejer med tidningsansikten, alltså inte så att de liknade tidningar i huvudet men, ni förstår. Här dansade vi hela natten lång med vissa ofrivilliga händelser. Det var dock ett riktigt schyst ställe trots sitt töntiga namn.

SVARTAREGNDROPPAR

RSS 2.0