Flickan Som Försvann - En dikt om tårar

Flickan som försvann

Mången tår fälldes,
för flickan som försvann,
hon som inväntade sin trettonde vår,
hon som var känd för sitt glödande hår.

Dagar blev år,
grönt kom och grönt gick,
sjöar frös och blommor dog.


Den väntade oväntade dagen kom,
då flickan var åter
någon höst och vinter äldre
var hon nu tillbaka,
men nu med frost och ålder
på sin kind och haka.

I december mörkret stod hon höljd,
och andades på fönstret med imma som följd.


Modern som under alla dessa år,
känt sin dotters hjärta slå,
förnam med hela sin själ,
den lilla flicka som hon kände så väl.

Hon öppnade dörren
och såg då
en ung kvinna i vintervit klänning stå,
med frusna tårar på kinderna två.

Kvinnan såg in i mammans ögon och sade:


-"Mamma.... någon stal mitt liv."

Att framtiden börjar ordna upp sig är väl en överdrift om något, men jag har ett nytt sjukt snyggt armband.

Sambo, hund och fast jobb de kommande fem åren...

Man kan väl säga att det har hänt en del de senaste ouppdaterade veckorna, jag har gått och fått ett fast jobb de kommande fem åren, blivit sambo samt precis köpt en hund. Det lär väl dröja ett par år innan ungarna ploppar ut men det känns inte så avlägset längre, har lagt ner mina tidigare planer på diverse förehavanden.

Kan ha varit en viss överdrift, har inte träffat någon intressant tjej på länge och har väl inte kommit längre med något jobb än att jag jobbar på ett fast schema hela sommaren innan plugget börjar, samma gamla äldreboende som folk har så svårt att förstå varför det är världens bästa jobb. Helgen bestod av en dålig midsommar som jag förstörde för mig själv genom att äta för mycket, ja faktiskt på fullt allvar så åt jag såg mycket att jag satt med magknip i fyra timmar och ville bara försvinna, efter en trevlig förfest med livet öl och champagne och roliga vänner stack vi iväg till den förhyrda restaurangen där vi skulle möta upp med tjejerna, eftersom jag hade spelat golf tidigare på dagen och på så sätt inte haft tid till att äta något under hela dagen var jag hungrig som en varg och smällde i mig typ tolv revbensspjäll, åtta grillspett, fem hekto risotto, en liter pastasallad och lite nypotatis, jag vet att inte låter som någon midsommarmat men god var den i varje fall, så efter en portion hade jag känningar av att jag hade ätit för mycket, men så var det så gott att jag tog en portion till och då kändes det som om jag skulle sprängas. Petter min kompis vars båda föräldrar är läkare sa att hans mamma hade lärt honom att man skulle klappa medurs över magen, och detta kändes lagom bögigt att med en uppdragen tröja ha en killes hand smekande för min mage, och inte blev det bättre heller.

Efterfesten blev trevligare då jag började känna mig bättre. Dagen efter låg vi på stranden, spelade och tennis och festade igen, jag hade väl okej båda kvällarna men både förra söndagen och i onsdags var roligare.

Nu ska jag iväg och träna för att sen gå ut och spela golf, jag har kommit på att det visserligen är sjukt kul att vara med sina kompisar och grillar, dricka vin, vara på stranden och festa men att vara ute och spela golf eller bara sitta hemma och läsa och skriva är förbaskat mysigt också.

Jag såg föresten ett av de vackraste regnen igår, det var en klarblåhimmel och helt plötsligt skars den av av en mörkblå linje tillhörande ett tungt regnmoln som fälldre regndroppar genom ett kvällsolsdränkt landskap.

SVARTAREGNDROPPAR

Paulo Coelho, Filosofins Tröst, bra golf och lite Werthers Original mjuka..

Orka mer..

Alltså jag hade tänkt att jag skulle redogöra för resterande dagar i Paris men det är så himla tråkigt att skriva om saker som skett för längesen, antingen skall det skrivas om direkt eller inte alls. Okej jag får väl berätta lite om höjdpunkterna som jag inte nämnt.

Picknickarna är det som gör Parisvistelsen värd, picknick bakom Notredame nere vid Seine till en varm solnedgång är inte helt fel, 1euro för en flaska vin så vi klapp sex stycken jag och Sebastian, några Brieostar, en Camenbert, några baguetter och en hemlagad "kycklingsallad á la Sebbes flickvän" med diverse roligheter i, bland annat mandelflarn, och för er som blir oroliga så är inte mandel en nöt så jag dog inte av immundigandet av salladen.

Nästa picknick utspelade sig vid Eiffeltornet och även då var det mycket vin, men även om vi glömt köpa vin så var är två killar som sprang runt med kassarna fulla av vin och sålde för 3 euro styck, ganska schyst, kanske borde göra det på Gröningen i Helsingborg? På picknicken skedde det största sammanträffandet, kanske ett av världen största till och med. Petter som jag även var i New York med kom också ner och hälsade på några dagar efter mig, och på Kastrup så stötte han i hop med en gammal skolkompis som han inte hade sätt på flera år, de pratade vid gaten och hookade upp igen på Charles de Gaulle, hon hette Emilie och skulle hälsa på sin kompis Lisa som bodde och arbetade i Paris. Petter och Emilie bytte nummer och bestämde sig för att vi skulle ha en svenskträff under veckan så efter att Petter "sightseeat" i några dagar bestämde vi oss för att vi skulle ha picknick vid Eiffeltornet (parentes byggdes 1889 av Gustav Eiffel) så när vi suttit där ett tag kommer två blonda svenska tjejer och slår sig ner på vår filt. Jag börjar prata med Lisa, tjejen som bodde i Paris, hon berättar att hon jobbar på Whyred som något jag inte kommer ihåg, jag tyckte det var coolt för Whyred har trevliga kläder som sören. Hon berättar även att hon gör praktik hos en svensk designer i Paris, jag undrade för sorts designer och säger att det är en smyckesdesigner, när hon sa det kände jag på mig att det var något speciellt.
Här kommer nämligen andra sidan av sammanträffandet: när jag berättade för mamma att jag bokat en biljett till Paris så sa hon att jag borde hälsa på hennes kusin Viveka som bor i Paris och arbetar där som smyckesdesigner. Jag var lite tveksam, mamma hade bara träffat henne en gång och hon skulle tydligen vara närmare de femtio, men när jag väl var i Paris slängde jag iväg ett mail till henne och hörde om hon hade tid att ses, hon tyckte att det lät som ett ypperligt förslag för det var inte så särskilt ofta hon stötte på släktingar. Så vi bestämde på torsdagen att jag skulle ringa henne på fredagen och bestämma när jag skulle komma till hennes atelje/butik.
Picknicken inföll alltså på onsdagen då Lisa berättade att designern som hon jobbade hos hette Viveka Bergström, jag tänkte i mitt stilla sinne att oddsen på att det som skedde skulle ske faktiskt måste ha varit minimala, att Petter och Emilie hamnar på samma plan, att Emilie känner Lisa och att hon i sin tur praktiserar hos min mammas kusin som jag faktiskt ska träffa just den veckan som jag stöter på Lisa.

En av höjdpunkterna på min vistelse var faktiskt också just mitt möte med min avlägsna släkting Viveka, hon bodde i ett galet mysigt område bort mot Belleville. Hennes atelje var ganska ostädad och liten men smyckena i fönstret var fina. Lisa hade berättat dagen innan att Vivekas smycken varit med i italienska Vouge med mera. Det stod öppet på dörren så jag klev in och en bjällra ljöd, då kom en reslig mörkhårig kvinna med ett stort leende på läpparna och undrade om det var jag som var.. Jag svarade att ja det var det, jag visste inte om jag skulle krama eller ta hennes hand så det blev en tafatt kram. Det var stelt i cirka en minut innan vi satt och skrattade gott och diskuterade diverse galna saker, det visade alltså sig att jag inte var den enda felande länken i min släkt, min mammas kusin var precis lika konstig som mina föräldrar anser att jag är. Hon bjöd på glass och kaffe med torrmjölk, vi fotograferade en del och pratade lite om släkten och om hur hennes partyliv hade sett ut i Paris i unga dagar och hur hon alltid hade varit i Köpenhamn och festat när hon var ung. Kort och gott hon var en riktigt rolig och skön tant som jag tydligen bondade med. Hon tipsade om några sköna affärer i krokarna vid hennes butik, en American Apparel affär samt några andra skön, bland annat en som sålde Cheap Monday jeans för 65 euro.

Det blev då en berättelse om Paris ändå men nu kan jag i varje fall börja berätta om vad jag gör om dagarna här hemma, blir lite kort här om det också.

Idag har jag läst "Vid Floden Piedra Satte Jag Mig Ner Och Grät" av Paulo Coelho och annars i dagarna läser jag i Allain de Bottons "Filosofins Tröst" som jag rekommenderar. Igår kväll spelade jag bra golf och vann två glassar och idag har jag ätit Werthers Original, de mjuka alltså, samt varit i Mölle och ätit glass med mina favvisar, Matthias, Steffi och en annan Emilie, det var mysigt, Mölle är fantastisk med Kullaberg och sitt kuperade landskap.

SVARTAREGNDROPPAR

Allt det franskt franska, picknick vid Seine och under Eiffeltornet och många makalösa byggnader.

Paris i lite mer än en vecka.

Jag begav mig in till Helsingborg förra fredagen för att ta min kompis Marcus lägenhet i besittning för att jag skulle kunna hinna med båten som skulle för mig till Danmark. Jag gick och la mig vid tolv-tiden för att ställa klockan på tre för att då traska ner med min resväska på hjul genom en mörk och öde stad. Jag hann med min båt med goda mått för att sen på båten inta en frukost/nattamat i två pölser med bröd och mycket danska senap.

På Kastrup som börjar kännas som hemma efter cirka 40 timmar spenderade där på ett år gick allting bra och så fort jag kom på planet somnade jag och vaknade inte för än det var dags för inflygning till Charles de Gaulle. Sebastian min kära vän mötte mig på Gare du Nord och vi gick en tio minuters promenad till hans lägenhet.

Efter en dusch så tog vi en promenad upp om Sacre Coir och Montmartre och njöt av en varm vårdag. Promenaden fortsatte bort mot Notre Dame där vi mötte upp Sebastians amerikanska flickvän Sarah som var mycket trevligt, och väldigt amerikansk. Vi immundigade resans första mat i en ostbeklädd kyckling sallad som okej, priserna var dock inte okej, man trodde att det skulle vara ok efter New York men tydligen var Paris nästan dubbelt så dyrt. Efter maten så lämnade vi Sarah och begav oss bort till en park i utkanten av Paris som heter, Le Bois Vincennes och mötte Sebastians skolkamrater Rick och Geronimo m.fl från Holland och USA. Vi satt och diskuterade Nietzsche och allehanda filosofer och drack rödvin till solen gick ner och det började regna. Då gick vi hem och duschade och bytte om inför festen på kvällen då vi skulle möta upp Rick och de andra spännade filurerna.
   Det blev många långa diskussioner om knark, filosofi och språk under kvällens gång, vår käre vän Jero som egentligen hette Jeroen men som jag tyckte borde kallas Geronimo, namne med den store Apachehövding, var ganska välbevandrad i diverse språk så han var rolig att lyssna på, kvällens citat blev "That is common non sense". Efter festen och ölrace begav vi oss till en pub vid namn Pub S.t Michel som var ett trevligt ställe med ett litet dansgolv på övervåningen.

Ska fortsätta skriva ner resterande dagar, har kommit på att även om folk bryr sig föga om vad jag gjorde exakt hela tiden är det riktigt roligt att läsa det i efterhand.

                                                                                SVARTAREGNDROPPAR

RSS 2.0