Att älska färdmedlena Bil och Buss, och att vara glad för livet.

Jag mår så bra då.

En form av trans når mig när jag klyver mörkret med min Vintergatanvita VW Polo från 92 med endast en backspegel, jag känner mig uppfylld av musiken vad för musik det än är, i stort sett. Det bästa är klart när man hör sina favoriter på radion, det är något speciellt när man hör sin egen musik spelas på radion, det känns på något sätt mer äkta än när dert är spellistan som rullar.

När jag kör bil ensam på natten kan jag gräva mig i mina olyckor och idka en sorglig självömkan, i mina olyckor finner jag ofta tröst och inpsiration, eftersom min olyckor vanligtvis är av ringa magnitud så kan jag se förbi dem och se fördelarna. Jag känner aldrig inspirationen flöda som när jag kör bil, fast även som idag när jag åkte buss i en timme, och var lite benägen att vomera på tre bokstäver, tyckte jag att det härligt att åka. Tanken slog mig att jag vill åka buss lite oftare, fast som i höstas när man åkte ofta var det förbaskat tråkigt så jag skrinnlade den tanken ganska kvickt. 

Förstår inte varför jag inte gillade Billie The Vision när jag hörde dem första gången, först idag blev jag förtjust.

Kom ihåg att den senaste istiden varade i cirka 10 000 år!


SVARTAREGNDROPPAR

Kommentarer
Postat av: Sara

Ja, jag vet. En superhemsk kurs faktiskt..

2007-02-18 @ 00:44:25
URL: http://saraelenor.blogg.se
Postat av: Anonym

Där ser du. Billie är bra, tack vare mig.

2007-02-18 @ 08:24:08

Tänk på ett tal mellan 1 och 100.:

Namn:
Visst tänkte du på 72?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0