Chips och Delicatobollar.. I sängen? Njaa..

Aldrig mer..

Om man tycker om att vakna med ett litet chips i ögat så ska man definitivt äta chips i sängen innan man går och lägger sig, och om man tycker om att ha cocos i håret när man vaknar så ska man inte tveka utan smälla i sig ett halvt kilo Delicatobollar och drössla två hundra gram cocos på lakanet och sina kuddar.

SVARTAREGNDROPPAR


I svarta bandage klev han ur dimman upp på landsvägen.

Då vaknade jag till för en stund i varje fall.

Efter en trevlig helg som dock innehöll lite för lite sömn för min egen skull begav jag mig upp tidigt igår morse och arbetade. Jag kom på min själv med allt för högfrekventa gäspningar tills jag fick i mig några koppar kaffe. Dagen gick och jag begav mig iväg och tränade för att efter det vid halv elva tiden på kvällen åka hem till en gammal kompis som jag inte träffat på läng, vägen dit var hemsk, man fick köra efter mittlinjen eller framförvarande bil som ledarhund och ändock kände man sig ganska utelämnad, hon bor uppe på Hallandsåsen på väg mot Båstad och där är det mycket upp och ner så i dessa dalar kunde det även vara lite småhalt.

Jag serverades en tekaka med dansk hemskt illaluktande ost och en kopp varmt indiskt the som piggade upp mig. Efter bara någon minut så började vi prata gamla minnen, jag blev gång på gång beskylld för att vara teatralisk i mine känsloyttringar, antingen så hade hon bara glömt hur jag var eller så var jag kanske lite överdriven igår, vilket jag inte tror. Vi diskuterade högskoleprovet lite grann vilket ledde till att vi gick till datorn för att göra några Ordprov, jag blev ganska lättad när min kompis inte var så särskilt bra, för annars är hon nämligen den smartaste tjejen jag känner. Det var dock väldigt suspekta ord som det frågades om, gamla oanvändbara ord som: baggböla, ärna, stridor och inhösta. Vanligtvis är jag väldigt intresserad och kunnig när det gäller ord, men dessa arkaiska ord är inte min styrka. Efter att ha diskuterat om hur många ord av detta slad som kan dyka upp på högskoleprovet så började vi spela Mastermind i stället, ni vet spelat med de färggranna plupparna. Första rundan blev det lika, rätt efter fem rader, andra rundan gick det sämre för mig, jag använde mig av sex rader och fick se mig slagen av en rätt gissning efter fem rader igen.


Klockan var ungefär två när jag satte mig i bilen och körde hem, på P3-vaken diskuterades manlighet, velourpappor och mjukismän. Jag hade ungefär en halvtimme hem och jag kände mig ganska pigg fram till Ängelholm och jag hade en kvart kvar, sen började min farliga färd hemåt. Mina ögon sade upp sin samarbetsvillighet och jag ville hemskt gärna köra in och parkera, eftersom jag har sagt till mig själv att aldrig köra trött, i en ficka och sova en liten stund, med historier om sönderslagna bilar på nattparkeringar och diverse varulvar och huldror bestämde jag mig för att fortsätta köra. Det blev värre och värre jag kunde inte köra mer än hundra meter i stöten utan att jag kom på mig själv med att vakna av vibrerandet i bilen eller den höga volymen på radion. Jag öppnade fönsterrutan men inte ens kylan och det vrålande vinddraget kunde hålla mig riktigt vaken. Dimman låg fortfarande tät precis om någon hällt utan flytande kväve över hela marken som nu dunstade. Jag svängde upp på landsvägen, då hade jag ungefär sex-sju minuter hem, medan jag accelererade upp i de tillåtna 90km/h så slumrade jag till lite och vaknade igen efter en tiondel av att se en person iklädd svarta bandage som stegade ut ur dimman rakt upp på vägen, jag panikbromsade och skrek förmodligen också till eftersom jag blev helt alert. Det var ingen på vägen men personen i fråga var galet verklig och jag fick genast en puls på två hundra och en ångest över att man var en idiot så den resterande vägen hem var inte längre någon historia om kampen mot sömnen.
Dimma

SVARTAREGNDROPPAR


Idag såg var jag på en grym konsert, ensam, kändes som Salem och jag.

Salem Al Fakir på The Tivoli i Helsingborg.

Efter att min musikintresserade kompis hade gått och blivit sjuk och min reserv bangat ur så tog jag tag i en sak som jag hemskt länge gått och funderat på, att gå på någon happening på egen hand. Idag var det alltså konsert, det satt långt inne men och efter ett tag tog jag tag i min krage och pallrade mig ditt. Jag var en timme sen men vakterna sa att han skulle gå på om cirka fem minuter, så jag hann endast beställa ett glas passionfruksjuice innan jag hörde applåderna rusa.

Salem Al Fakir alltså, vilken personlighet, jag satt och log hela tiden, han ser så ärlig ut på scen, hans leende, hans sätt att sjunga och hans barnsliga prestigelösa framtoning gjorde att man litade på honom.Salem Al Fakir Trots sitt rykte som virtuos gjorde kom han ur takt en gång och då bara garvade han och började om, annars så var han stensäker på sin sång, var coolt vilken koll killen hade. Jag älskar sättet som han och t.ex. Miss Li kan sjunga på med en sorts gutural ton som kommer när de ska sjunga något de menar extra mycket. eller när de sjunger nonsensord på ett jazzigt sätt och skrattar med hela kroppen.  Att "It's true" och hans första låt var hans favoritlåtar gjorde mig glad, för de är mina också. En stor poäng också till Salem för att han lade märke till mig i publiken, kanske för att jag var den enda med jacka, halsduk och vantar på mig(vinterkylan hade satt sig i märgen på mig så trots hettan där inne), och gav mig ett V-tecken och kollade på mig så att publiken undrade om jag kände honom, ganska nöjd. Det var skönt att vara ensam, jag behövde inte ta hänsyn till någon och kunde ägna min fulla uppmärksamhet och verkligen vara med.

Efter ytterligare några om och men slutade det med att jag gick ut med några kompisar, jag körde hem tjugo i tre och det var banne mig läskigt, drivor på upp till tre meter kantade vägarna och stora drivor låg mitt på dem och man hade problem att ta sig igenom.

Nu ska jag sova och drömma lite kanske.

SVARTAREGNDROPPAR
Bloggtoppen.se

Det har varit några intressanta ögonblick senaste dagarna..

Lite känslor hit eller dit har väl aldrig någon dött av..

Det började igårkväll när jag skulle sova, jag hade gått och lagt mig relativt tidigt eftersom jag skulle upp och jobba i morse vid sextiden på äldreboendet, jag tänkte de klassiska tankarna om hur svårt det verkligen är att uppskatta nuet för dess egentliga värde. Med rädsla och glädje såg jag framåt i mina tankar på när jag själv skulle sitta på ett hem och se tillbaka på saker som är omöjliga att nå, förgängligheten är bra skrämmande tycker jag, jag blev verkligen snyftfärdig och ledsen. Aldrig kommer vi kunna hälsa på oss i dåtiden, och även om vi hade kunnat så hade jag nog inte velat göra det, av flera orsaker, dels för att inte förstöra den ideala illusionen men även för att det inte är meningen.

Sen idag så började dagen på ett ganska dålig sätt, eller inte direkt började men vid frukostkvisten vi halv-elva-tiden på jobbet så fick min kollega ett dödsbud och fick åka hem, det tog lite extra hårt för vi hade suttit och skojat i fikarummet om att eftersom hon väntade ett nytt barnbarn så dröjde det så lång tid vid telefonen för att hon var besviken över att ha fått ännu ett barnbarn, eftersom de bara innebär jobb. Så när hon inte kom tillbaka och vi fick beskedet av vår chef att hennes far hade fått en hjärtinfarkt mådde jag riktigt dåligt.

För att återgå till positiva känslor så var det en dam på mitt jobb, som är väldigt dement och förlorad, som fyllde år idag. Hon väntade många gäster men på grund av snökaoset så kunde de inte komma så endast hennes bror och hans fru kunde komma. De hade köpt många fina blommor, prinsesstårta och bakat diverse suveräna kakor såsom Tosca och Vetelängd. En äldre, en man på cirka åttiofem vårar såg helt salig ut när han kom framrullandes i sin rullstol till bordet. När bordet var dukat och vi hade börjat ta för oss av kakorna reste sig hennes svägerska upp och sjöng, och vi sjöng med. Efter att vi hurrat så lade hennes bror sin hand på hennes huvud och önskade henne välgång och att Gud skulle vara med henne, det religiösa är verkligen något speciellt även om man inte är så extremt troende, det ögonblicket kändes verkligen högtidligt och särskilt när "födelsedagsbarnet" tittade upp på sin bror och tackade så väldigt uppriktigt att det kändes som att hon kom tillbaka igen. Stort.

SVARTAREGNDROPPAR

Pulka i natt, badminton och pizza idag, samt lite gitarr ikväll..

Skönt med ledigheten idag..

Nu snart är det dags för Hypnos eller Morfeus eller vad vi vill kalla honom för att föra med mig till hans rike. Imorgon är det upp i ottan för att slita lite i gruvan, helt okej, slutar klockan ett plus att jag fick lite extra energi av ledigheten idag. Det bästa med att har varit så busy denna veckan är att mina Letargi så smått har dragit sig tillbaka.

Igår kväll, närmare natten var jag och min syster ute och åkte pulka, snowboard och sparkade boll, snön låg i drivor och flingorna glittrade bokstavligt talat, det såg ut som som små flagor från ett glittrigt himlavalv som föll. Det var svårt att cykla till vår lilla backe eftersom det låg en-meters drivor här och var, jag var lite rädd att slå min axel ur led Cykelnär jag bestämde mig för att cykla ner.

Idag har det spelats badminton och förtärts en kebabpizza.

Och nu ska jag sova.

God afton kära matroner!

SVARTAREGNDROPPAR

En dikt om Äckel - Pastellfärgad Pneumatik

Pastellfärgad Pneumatik

Din grå blick,
ditt trötta skratt.

Din bleka hy och ditt tunna hår.

Dina håriga födelsemärken är mitt allt,
jag saknar dina variga ögon och ditt såriga tandkött.

Äcklig och vanställd är du när jag drömmer om dig,
ditt Pectus Excavatum gör mig till en Orfeus.

Den pastellfärgade ensamheten är endast vacker på håll.
Genomsynlig och oskinlig, opneumatisk och trist.

SVARTAREGNDROPPAR

Att bli påkörd av en lastbil i 90km/h. Det kändes sjukt..

Svisch, zooom...

Jag stod på trottoaren och tvekade om jag skulle gå över den smala gatan till min bil, det kom nämligen en stor blå-grön sopbil lite längre bort från höger. Det var bara fyra meter till andra sidan så jag tog steget; med en rörelsemängd på cirka  1 000 000 Newtonmeter/sekund så hann jag inte ens bli överkörd, jag träffades av dess front och mitt genomskärningsmått decimerades till den grad att jag endast var ett par centimeter tjock efter smällen, endast mitt huvud var tjockare, mitt skallben hade tagit emot smällen genom att låta mitt pannben krossas in till lite mer än halva mitt kranium.

När sopbilen hade bromsat i panik och stod stilla så satt jag fortfarande kvar likt en insekt på vindrutan, skillnaden var att mina kroppsvätskor rann av motorhuven likt läckande diesel. Det sades att min kropp var ganska lätt att avlägsna från fronten på bilen, förutom min näsa, den hade fastnat i grillen.

Detta såg jag framför mig vid lunch tid idag, tanken på att jag kunde gått utan att ha sett mig för, eller att jag gått med berått mod, tanken om att man hela tiden väljer att leva, att det faktiskt inte sker per automatik, det gör det inte för mig i varje fall. Jag hann även tänka om andra människor också går och tänker på sådant här dagligen, gör ni det? Vinddraget från den förbisusande sopbilen, som höll alldeles för hög hastighet för den lilla vägen väckte mig ur mina tankar, jag skakade av mig mina rysningar, gick och satte mig i bilen och höjde volymen på musiken.

Man hinner inte direkt fundera över vad man har att förlora genom att ställa sig framför ett sådant fordon, utan man aktar sig m.ha. ren reflex, undra varför? Så här på kvällkvisten har ni kanske märkt att jag har en förmåga att verka ganska morbid, och det kommer sig av att jag är fylld så till bredden av känslor vid denna tid på dygnet och när man då känner att om jag hade blivit påkörd av sopbilen hade förmodligen varit lindrigare än att låta sina schizoida personligheter dela ut välplacerade slag i sitt inre så mår man inte så värst bra, jag tror att jag ska sluta vara mig själv på heltid numera, det är inget bra påhitt har jag kommit på, jag förstår då mig inte på min masochistiska sida och varför den är så framfusig och arrogant exhibitionistisk med vissa människor i tanken.

http://swedish.student.fredrik.hojing.swellserver.com/news/top_stories/auto80.php


SVARTAREGNDROPPAR

Lyssna på Mika - Grace Kelly

Nytt för mig i varje fall, kanske inte är med i svängen längre..




SVARTAREGNDROPPAR

Första dagen på jobbet, 12 timmar, ingen lunch och en sönderkörd bil=)

Så går det..

Allt gick bra idag första dagen som budbilsförare, om man inte har i åtanke att jag fick flå kring halva Skåne föga nära hastighetsbegränsningarna, fram till tjugo minuter innan jag skulle sluta vill säga, då gav min skåpbil upp mitt på motorvägen, tur att jag körde fort för jag kunde rulla närmare tre hundra meter in på närmsta kontrollplats. Sen tog det ungefär tre timmar innan vi fick rätt på bilen och fick levererat alla paket. När jag kom hem var jag galet sugen på att bara gå och försätta mig i koma men då ringde en kompis och frågade om jag ville vara med och spela innebandy med deras träningsgäng, klart jag tackade ja och två timmar senare avgjorde jag sista matchen med mitt 11-9-mål!

Så nu är jag hemma och har precis tillagat en kotlett med ris och tomat/champinjon-sås som smakar förträffligt, mina ögon mår dock inte förträffligt det villa bara ge upp sitt sinne, och det ska jag faktiskt låta dem alldeles strax, bara ett par tuggor kvar.

SVARTAREGNDROPPAR

Semlor, läsk, morotskaka, muffins och memory.

Idag var det släktkalas

I min morfars bil satt jag på väg till min kusin utanför Helsingborg på kakfika-kalas. Tanken slog mig hur vanligt det är att man har vuxenkalas med hela släkten och hur vanligt det är att man som tjugotvå-åring hänger med familjen på kalas. Tanken var inte så intressant så den lämnades ganska kvickt.

Väl satt jag med ett nöjd leende och beskådade min tallrik med diverse sötsaker, minisemlor, muffins, morotskaka, drömmar och Cola att dricka. Efter fikan så spelade jag memory med min sju-åriga halvkusin, han är inte riktigt hundra och har problem att skriva, prata och läsa men de senaste åren har han uppvisat ett ovanligt sinne för siffror, vid fem års ålder kunde han i stort sett hela släktens födelsesiffror. Så när vi satt och spelade memory visste jag inte alls vad jag skulle vänta mig, med lite dreglande ord och glasögonen på nästippen visade han prov på ett gott minne också. I mitt huvud började jag skämmas lite för mig själv, för när jag insåg att han var så himla duktig började jag brukar allvar och verkligen försökte att hitta de två korten med dockor, kanelsnäckor och solrosor på. Jag var uppriktigt ganska glad när vi räknade våra kort och jag fann att jag faktiskt hade fått dubbelt så många som min femton år yngre kusin, jag kände lite ånger över att jag tagit de billiga paren som hade uppkommit av att han kommit på vart ett par låg men tagit kortet precis bredvid.

Nu när sockerchocken har börjat lägga sig har jag börjat få lite ångest över att jag ska upp och jobba imorgon tidigt med ytterligare ett nytt jobb, jag ska rycka in som budbilsförare åt min kompis pappa. Känns liksom nervöst, ni vet så som gamla människor känner över att de måste gå till posten för att hämta ut ett paket.

Föresten så behöver ni inte tro att jag är något vidare självmordsbenägen, vilket ni förmodligen inte trott heller, tänker bara göra klart för er att jag bara besitter en lite patetisk förkärlek till Självmordstanken som sådan, jag menar alla har vi väl läst om den käre Werther i sin blå frack och gula väst?


werther


SVARTAREGNDROPPAR

Ett trasigt leende - En dikt om att ta steget

Ett
trasigt leende,
en trasig själ.

Med släpande steg gick jag ifrån världen.


SVARTAREGNDROPPAR

Att älska färdmedlena Bil och Buss, och att vara glad för livet.

Jag mår så bra då.

En form av trans når mig när jag klyver mörkret med min Vintergatanvita VW Polo från 92 med endast en backspegel, jag känner mig uppfylld av musiken vad för musik det än är, i stort sett. Det bästa är klart när man hör sina favoriter på radion, det är något speciellt när man hör sin egen musik spelas på radion, det känns på något sätt mer äkta än när dert är spellistan som rullar.

När jag kör bil ensam på natten kan jag gräva mig i mina olyckor och idka en sorglig självömkan, i mina olyckor finner jag ofta tröst och inpsiration, eftersom min olyckor vanligtvis är av ringa magnitud så kan jag se förbi dem och se fördelarna. Jag känner aldrig inspirationen flöda som när jag kör bil, fast även som idag när jag åkte buss i en timme, och var lite benägen att vomera på tre bokstäver, tyckte jag att det härligt att åka. Tanken slog mig att jag vill åka buss lite oftare, fast som i höstas när man åkte ofta var det förbaskat tråkigt så jag skrinnlade den tanken ganska kvickt. 

Förstår inte varför jag inte gillade Billie The Vision när jag hörde dem första gången, först idag blev jag förtjust.

Kom ihåg att den senaste istiden varade i cirka 10 000 år!


SVARTAREGNDROPPAR

Efterfest, gitarr, vin och jätteont i mitt finger..

Lite Babyshambles och ont i huvudet..

Vaknade i Lund precis med lite ont i håret och ganska mycket ågren för att man körde Autistdansen hela kvällen ute igår och att man själv tog tag i Gitarren igår och spelade och sjöng, tur man är talanglöst så att det räcker och blir över. Jobbigt att det inte fanns något plektrum, har ont i mitt finger.

SVARTAREGNDROPPAR

Duscha, välja kläder, slå in present och springa till bussen på 30 min?

Ganska trög

Inte nog med att jag ska hinna allt detta innan 19:44 utan jag ska tydligen skriva ett blogginlägg också.

SVARTAREGNDROPPAR



 


Idag fick jag jobb som lärare, utan utbildning och utan erfarenhet.

Väldigt glad men samtidigt väldigt sorgsen...

Efter jag slutat på för dagen på äldreboendet jag jobbar på så fick jag ett infall och gick ner till skolexpeditionen för att söka jobb på dagis till sommaren för jag tror att det är ännu roligare än gamlingar. De frågade om jag möjligen var intresserad av att vikariera som lärare också, och det var jag definitivt, till och med hellre än att jobba på dagis. De sa att jag var tvungen att fylla i några papper, innan jag skulle gå frågade den ansvariga om jag var duktig på matte, och jag svarade klart ja, då undrade hon om jag kunde jobba imorgon. Jag blev klart gLärarekandidatlad men jag svarade att jag skulle jobb på äldreboendet imorgon men tack ändå.

Idag på nyheterna så berättade de om en skola i Upplands kommun som hade katastrofdåliga resultat pga extrema lärarnedskärningar samt lärarlösa lektioner med mera. Då slog det mig att det faktiskt var helt galet att jag bara att fått jobb sådär idag, hur sjukt är det inte egentligen?

Nu ligger det till så här, tänk på att jag lider av hybris, att jag förmodligen är en hemskt bra lärare eftersom jag har väldigt bra hand med människor, har lätt för matte och känner mig som en ganska cool kille som förmodligen de impertinenta högstadieleverna skulle se upp till. Ändock känns det sorgligt, varthän skrider vårt vackra Sverige?


SVARTAREGNDROPPAR

Pablo Fransisco kan vara roligast i världen..

Om inte annat så är han, sjukt skön i varje fall.



SVARTAREGNDROPPAR

Chimerism, att vara två personer samtidigt, fysiskt och att vara rutig.

Chimerism ett av de mest fascinerande fenomenen i biologin..
Chimera
Återigen var det en Discovery-kanal som delgav mig om dessa intressanta fakta. För er som inte känner till den mytologiska varelsen Chimera, så kan jag här berätta att den är ett eldsprutande monster som är en blandning av tre olika djur, ett huvud från ett lejon, en kropp från en get och ormsvans.

En mänsklig Chimera är ett fenomen som man tydligt kan emanera från namnet en blandning av något, i detta fall en blandning av två kompletta genuppsättningar. Tänk er att två spermier berfruktar två ägg och att dessa inte delar på sig så att det blir tvåäggs-tvillingar, inte heller sitter de halvt ihop så att de blir siamesiska, utan i ett en närmare kombination sitter de samman så att de är så integrerade med varandra att de för en dialog över vem som ska skapa vad i människokroppen. T.ex. så gör den ena genuppsättningen, hud, blod, muskler och hår medan den andra får i uppgift att skapa inre organ. Detta betyder då att om man tar ett blodprov från en sådan person så betyder att chansen finns att DNA:et inte matchar DNA:at från hans naglar och han kan på så sätt gå fri från ett brott. Det kan även ligga till så att en kvinna som är en Chimera får ett barn och delar endast med sig av sin "dolda" genuppsättning och på såvis blir det hemskt svårt att bevisa att hon är mamma till barnet eftersom denna genuppsättning kanske endast finns i bukspottskörtel och äggstock.

Det finns även fall av så kallad Heterochromia som handlar om färger, vanlig Heterochromia är t.ex. när man har olika färg på sina ögon men det är mycket vanligare och inte alls lika extremt som Chimerism. Men Heterochromia bland Chimeras ger sig till uttryck att kroppen kan bli fläckig eller lätt rutig, om genuppsättningar från en färgad och en vit person blandas. Ni som är lite smartare kan deducera fram hur detta är möjligt, dold icke-dominant gen som hoppar en generation t.ex. Detta har jag ingen bra bild på men däremot, inte så oväntat, har man gjort experiment på djur där man har försökt åstadkomma en Chimera fast med olika arter, en form av korsning, fast lite mer komplicerad i och med chimerismen, i detta fall så lyckades man kreera en "geep", blandning av får och get. Den blev en form av päls-Heterochromia där den fläckvis har hår och fläckvis ull, då kan man ju föreställa sig hur huden blir på en människa med svart och vitt blod.

Geep

Experiment görs även med att föra in människogener som styr hjärnproduktion och blodproduktion i möss, så idag finns det möss som springer runt med människoblod i sina vener och snart kanske även möss som nästan är lika smarta som människor.  

Detta fenomen är ytterst rärt och har endast upptäckts på cirka fyrtiosex fall världen om. Räkna på de oddsen vettja.

SVARTAREGNDROPPAR

Dagens svåra fråga, bra fråga om jag själv får säga det!

Har funderat ett ganska bra tag...

Hur kommer det sig att människor och djur lär sig så hemskt tidigt att det är naturligt att titta varandra i ögonen, vid konversation och dylikt?

Sen appropå ingenting så är sengångaren världens alla kategorier sötaste djur.

Sengångarelama

















SVARTAREGNDROPPAR

Jag har drömt minst tio olika drömmar på tre dagar..

Snacka om drömalstrare bredvid mig...

Många gånger har jag funderat på varför man kommer ihåg sina drömmar vissa nätter men inte andra, dessa senaste tre nätter har jag drömt likt en hetsdrömmare. Min mest intressanta dröm var natten mellan lördag och söndag då var det en form av metadröm.

Jag var i min lägenhet i Norrköping, fast den såg inte riktigt ut som vanligt, annan planlösning och en helt annan utsikt. I min säng låg jag i drömmen och drabbades av lite panik eftersom jag insåg att det nästan var mitten av Februrari och jag ändå var i min lägenhet i Norrköping trots att den skulle vara lämnad sista Januari. Jag kommer ihåg att det gick runt i mitt huvud hur det kunde ligga till, jag tänkte att det måste vara en dröm eftersom jag faktiskt inte kan bo i en uppsagd lägenhet, för att veta säkert gick jag och kollade ut genom fönstret, det såg inte riktigt ut som jag var van men ändå så tog jag det som en bekräftelse på att jag verkligen var i Norrköping. En förklaring som dök upp, som jag ansåg var ganska giltig var att jag kanske hade sagt upp min lägenhet den sista November och att det kanske var tre månaders uppsägning i stället för de två som jag blivit utlovad. Paniken var verkligen påträngande vid denna tidpunkt för jag började sakteliga inse att jag verkligen hade fastnat i en dröm, för som sagt så visste jag ändå innerst inne att det var omöjligt att jag kunde vara i min gamla lägenhet ty jag var hemma i Skåne och jag kunde inte komma ihåg att jag åkt upp igen. Jag kände dock en fascination bakom min paniska sinnestämning, som romantiker har jag ofta funderat på alla dessa sagor som florerar och efter att ha titta på "Sagan Om Ringen" (extended) häromdagen så var jag ganska lockad av att ha mina förhoppningar på sagans dieges verkliga existens.

Mina andra drömmar har inte åsamkat mig ens ett uns av samma fascination men, däremot just att jag har hunnit drömma så många gånger har. Jag har sovit ungefär ett par timma i stöten sen har jag vaknat med ett leende på läpparna och somnat om, vid varje av dessa korta sömnintervall har jag lyckats börja på en ny dröm.

Igår natt drömde jag om att min kompis Skugge fick flytta från sin nya lägenhet till en riktigt intressant lya på Södra Promenaden. Den såg ut som så att den var urgröpt ur en stor sten på en kulle som låg på en tomt med ett vackert hus och en stor pool. Cirka sjuttio kvadratmeter och en mysig spiraltrappa ner i stenen och han behövde bara betala niohundra kronor i månades och då fick han även använda sig av poolen.

Denna natten bestod av att jag lyckades hoppa in i en reklam på tv, det var en av dessa vackra bildspelen som gör reklam för Turkiets vackra natur och landskap, kameran seglar från guppande segelbåtar till gropiga berg och azûrfärgade laguner. I denna reklamen så gick kameran genom ett museum/juvelerare, precis när sluttexten: "Come visit Turkey 2008" kom upp så hoppade jag in och landade på muséet/juveleraren. I en monter fanns ett collier som kostade över tio miljoner, pund sterling av någon orsak. Det var stängningsdags och jag iakttog hur de stängde porten, den var cirka fyra meter hög och åtta meter bred och minst två meter tjock, jag kommer ihåg att jag tänkte att den nog måste vara av sådan dignitet på grund av "Smash ´n Grab"-risken. Den fick mig att tänka på den "Svarta Porten" i Mordor.

Sen har jag drömt lite annat diverse, håll till godo!


SVARTAREGNDROPPAR
Bloggtoppen.se

Kändistät dröm eller vad? Rousseau och Daniel Lindström m.fl.

I Sverige, i Frankrike..

I natt satt jag på fönsterbläcket i ett stort fönster i Jean-Jacques Rousseaus gamla lägenhet, det var små järnspett som hindrade mig från att falla de hundra meterna ner. Jag hade hört någonstans att Rousseau hade gjort samma sak och att han hade suttit och kastat saker på förbipasserande och att han blivit så skicklig på att sikta så till slut kunde han träffa inom ett par kvadratcentimeter. Isbitar blev mina tillhyggen, jag var hemskt när att träffa en liten flicka och då gav jag upp. Det var riktigt läskigt att sitta där på bläcket och min svindel kom som ett slag i magen.

På hans balkong var nu inrett ett fik och där satt fina madamer och tittade avigt på mig, lite väl okonventionellt att sitta under thedrickandet på ett fönsterbläck kunde jag tänka mig, efter många om och men lyckades jag dock ta mig ner och bort till cafébalkongen. Där gick jag fram till kanten och såg om det var någon som letade efter den idiotiske isbits-kastaren. Två äldre damer stod och pratade vid min högra sida, jag hörde dem tala om någon vid namn Leopold och om livet i Dublin, den ena kvinnan och den av de två som gjorde intryck på mig var ganska kort och korpulent, kort hår tigrerat i blond och grått, hon var väldigt fräknig och var i sextioårs-åldern, hon blev tilltalad som Molly. Hon kom självmant fram och presenterade sig, "Molly Bloom", var namnet och hon tyckte att jag verkade spännande, jag blev väldigt exalterad när jag insåg att jag stod här men en av huvudkaraktärerna i "Odysseus", då kom en kompis fram och undrade om jag visste att det just den "Molly Bloom" och både jag och Molly tyckte det var genant så hon och henne väninna gick iväg, hon gav mig en blick av samförstånd innan hon försvann.

Rätt som det var började mina släktingar trilla in på cafét, det var gamla kusiner som jag aldrig sett som kom inlallande med diverse kändisar i sina armar, jag kommer ihåg Daniel Lindström från Idol (förmodligen för att han var med på "Så Ska Det Låta" igår.) sen var där massor av andra kändisar av det här slaget och min bror tyckte det var pinsamt och patetiskt med denna hysterin.

Jag vaknade precis efter att jag tagit i hand med Daniel Lindström och ändå kommer jag inte ihåg resterande människor. Det måste bero på ett ganska orealtistiskt tidsperspektiv i drömvärlden.


SVARTAREGNDROPPAR

Ett tal till min mormor på på hennes födelsedag...

Ett sätt att säga att jag älskar henne..

(Pling, pling i glaset)

Mormor, jag hade tänkt säga några små ord till dig. Ni andra kring bordet får gärna också lyssna om ni vill.
De senaste åren Mormor har du berört oss och dig själv genom dina fina tal, då har jag tänkt att vem är egentligen värd ett tal mer än du?
Mina bästa minnen ihop med dig är när jag och Björn (Min storebror) spenderat somrarna hos dig och Morfar. I Rydebäcks otaliga labyrtinter cyklade vi kring i oändlighet, ändå kändes tiden för kort. Efter långa dagar kom vi hem trötta och lyckliga till ett dukat bord och fantastisk mat, jag kommer ihåg att jag brukade säga att jag älskade Mormors mat. Men nu så här i efterhand så känns dessa ord lite väl starka, inte för att min känslor för din mat har bleknat utan för att min syn på ordet Älska har förändrats, jag tycker att det är ett ord som ska förbehållas personer, och Mormor du är en person som jag älskar.


När jag läste upp detta talet hemma så gick det hur bra som helst, jag lät säker och trygg i rösten, men när jag stod där och såg på min Mormor och talade direkt till henne, så kände jag hur rösten gång på gång höll på att ge upp, jag kände hur minnena från våra cykeläventyr skimra i ny glans och jag kände att  tårarna nu inte var långt borta alls. Mormor tårar kom också och jag tror och hoppas att jag lyckades förmedla mina känslor för henne.
hjärtar

SVARTAREGNDROPPAR  

Nu skriver jag mitt tal till min mormor.. varför så dålig framförhållning?

När ska man lära sig?

För cirka en månad sen så slog det mig att jag borde skriva ett tal till min mormor, för hon är verkligen värd ett. Klockan nitton ska vi vara där, jag har precis femtio minuter på mig nu att få ihop ett känslomässigt mästerverk innan vi sätter oss i bilen.

Nu gick Tom Petty på i högtalarna, kanske han har några tips.

SvartaRegndroppar

På seglatsen till mig själv - En dikt om identitet.

Någonstans på detta väldiga hav, gömmer sig min identitet.



Jag känner inte dess färg, och inte dess form.

Här yr skum, här styr någons storm.

När väl ytan stilla är,

ser jag mig själv, en hånfull chimär.

En vansinnig siluett, på ett vatten så torrt. 

På seglatsen till mig själv, för de blåsvarta vågorna mig bort.


SVARTAREGNDROPPAR

Superhjältequiz, Stålmannen, ganska fantasilöst..

Jag som trodde jag var originell, hmpf!

Mina resultat:
Du är Stålmannen
Superman
80%
The Flash
75%
Spider-Man
70%
Green Lantern
60%
Supergirl
55%
Wonder Woman
50%
Robin
50%
Hulk
40%
Catwoman
40%
Batman
30%
Iron Man
30%
You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.

Klicka här för att göra "Superhero Personality Quiz
"

Folk og røvere i Kardemommeby (Kamomillastad)

Norska språket är för sött...

Igår så fick jag lära mig att "Rövarna från Kamomillastad" är skriven av en norrman vid namn Thorbjörn Egnér. Idag på jobbet var jag tvungen att fråga en kvinna på mitt jobb som heter Borgny som är från Trondheim, Norge om hon hade hört talas om "Rövarna från Kamomillastad" och det hade hon, fast på norska hette den "Folk og rövere fra Kardemommeby", ganska gulligt!

Föresten hade jag ruskigt roligt på jobbet idag, var till trots ändå cirka åtta månader sen jag jobbade där! Hälften av de äldre hade dock gott hädan, vilket var himla synd för en dam vid namn Helga var min favorit.

För er som inte känner till den klassiska "..nu ska vi ut och röva.."-sången kan lyssna nedan när en känd sångare sjunger upp!




SVARTAREGNDROPPAR

Köpa Ipod av misstag? Ganska smart? Klumpigt? Disträ?

Kan nog vara det trögaste på länge..

Jag satt och kollade grejor på Ebay lite, så såg jag en Ipod av misstag, inne i mina egna tankar så såg jag en stor ruta komma upp; "You are the highest bidder!" Jaha, 2500 sådär, inte ens billigt, det måste varit för att jag kom överrens med mamma om att hon skulle åka och köpa en ny imorgon till mig som mitt undermedvetna klickade på den där djävalusiska knappen. Till på köpet verkar det inte vara en bra säljare heller, och fransman dessutom, skickade ett mail där jag förklarade mitt misstag, fick ett mail på franska tillbaka med hans adress och bankkonto. Ungdomar: Tänk er för!

SVARTAREGNDROPPAR


Genuina gamlingar, glatt folk och ett halvkilo vattenmelon..

Skönt att dessa gamla gubbar faktiskt finns...

I morse var jag på gymmet, lite arg efter att ha varit hos tandläkaren och konstaterat att trots min överdrivet idoga tandborstning så hade en gammal lagning gott sönder så jag måste åka dit igen och laga och dela med mig av mina surt förvärvade. Jag är ganska nöjd med mina tänder, sä här ser i varje fall Tändermitt leende ut numera efter att jag hade tandställning på gymnasiet:






 Åter till gymtillfället så var det endast jag och en äldre herre, han hade väldigt stora problem med sina övningar, han var ganska skruttig och hade ett par klassiska pensionärsskor i vitt skinn och tunna skosnören. Han iakttog mig när jag gjorde mina övningar och anmärkte på min utmärkta ryggövning att den såg väldigt jobbig ut. Jag svarade att man kunde kan köra utan tyngd om man ville, då svarade han att han hade bytat ut sin höft för två veckor sen men att det inte hade blivit bra men att appropå ingenting så kanske jag visste när slaget vid Lützen inträffade. Jag hade ingen aning, trots att jag har koll på några, han sade 1632 och det ringde faktiskt en klocka, det var ju  i den klassiska täta dimman i November som någon Gustav blev skjuten. Sen ställde gubben i fråga lite matematiska frågor såsom: Vilka två primtal ska multipliceras för att få produkten 51? Om det finns en eka, en 75 kg sten och en man på 75 kg i en sjö med diameter 5 meter, inga andra tillhyggen får tillgripas, hur ska man då göra för att få vattennivån att vara så hög som möjligt? Han hade även kommit på en egen matematisk gåta som löd: För 41 år sedan var han hälften så ung som seklet var gammalt, när var han född? Inte riktigt så här var frågan ställd, lite fler och svårare variabler men denna kanske även ni klarar av?!

Idag var det nog tänkt att jag skulle vara smart för när jag hade duschat klart ringde telefonen och min kompis undrade om jag kunde hjälpa till med en fråga om standardavikelse på hennes psykologikurs i Lund. Inte överdrivet insatt försökte jag hjälpa till.

I bilen hem så ringde en kille in som nu i helgen hade fått sin benmärg transplanterad, sjukt stort, och nu var han på bättringsvägar, antingen har jag börjat bli lite blödig eller var detta också ett av de stora radioögonblick jag varit med om.

Imorgon bitti klockan 6:45 ska jag hjälpa till på äldreboende här i byn för första gången på ganska länge. Efter att ha fått reda på detta cyklade jag till affären och skulle köpa chips, men väl vid chipshyllan var jag sjukt osugen på chips och bestämde mig för att vara nyttig och för jag inte kunde köpa godis eftersom jag varit hos tandläkaren idag så jag köpte en vattenmelon istället , eller en halv  i alla fall, men på väg till kassan såg jag att det kommit en ny sorts "Turkisk Peppar" som jag var tvungen att prova.

SVARTAREGNDROPPAR

Plupp, visst är osynlingen med blått hår även din bästa vän?

Lyx att bo i en torvkåta..

Det var ikväll när en mysig tjej med ett Lejonhjärta kallade sin storebror för pluppinupp som jag kom att tänka på min barndomsfavorit. Jag undrade vad för sjuka tankar hon hade, Plupp som pinupp, usch, inte ska vi göra vår norrländska osynling till ett ekivokt offer. Men nu var det endast ett nonsens-ord som var betydelsen, puh.

Plupp bor uppe i norr någonstans, bland rännilar från snöiga berg och leker på mossiga heder. Jag vill nog säga honom om lilla Plupp, han besitter några bra egenskaper, han kan tala med djur och så är han osynlig för människor, lyx. Sina vänner djuren är ofta på besök och då bjuder han gärna på ripbär, hönsbär och kråkbär.

Undra om Plupp hade någon inverkan på att jag var/är så förtjust i naturen och att jag var med i Mulle när jag var liten, de var lite lika egentligen, och att jag kommer ihåg att jag hittade en Backsippa i skogen när jag var liten och ville så gärna plocka den för den var så vacker men jag kunde inte för jag visste att den var fridlyst.

Mina föräldrar, mest mamma tror jag, brukade läsa om Plupp för mig, Om den inte var på agendan var det, en saga om en kanin som rymde från sin mamma och hamnade på cirkus, det var tecknat så fina bilder till den, lite svävande. Pappa läste mest om Bror Kanin i Morotslandet.

  
Plupp

SVARTAREGNDROPPAR

Tänk er att föda barn genom snoppen, det sker var dag...

Hyenans kvinnliga snopp, intressant eller äcklig?

Häromveckan såg jag på Animal Planet, som är en av de mest intressanta kanalerna för övrigt, där dokumenterade de hyenor, prickiga sådana. Visst var det väldigt intressant men ofta var det en balansgång nära det äckliga. Det ligger nämligen till på detta vis att hyenor är väldigt testosteronstinna, både honorna och hanarna, detta gör att honorna också är väldigt muskulösa och i de flesta fall även är större än hanarna. Det som dock är det mest intressanta med att de är så androgyna är att all denna manliga hormon förstör deras äggstockar samt skapar en klitoris som kan bli uppemot tjugo centimeter, och genom denna föder de sina små hårbollar till valpar. Ofta dör förstagångsmödrarna pga att den falska penisens öppning spricker, inte konstigt, jag vill inte ens föreställa mig att pressa ut något i viktklassen ett kilo ur min snopp.

Ganska sexigt!Hyena











SVARTAREGNDROPPAR

Bacon. ägg, svamp och lök..

Ganska bra storebror om jag själv får säga det...

Efter att ha kört min lillasyster till doktorn, och kommit på när vi var framme att vi var där en timme för tidigt är vi nu hemma igen och jag har gjort brakfrkoust till oss två.

Snart dags att börja göra vettiga saker.

SVARTAREGNDROPPAR

Anthony And The Johnsons - Hope There's Someone..

I bland är det bra att sya*...





Hope there's someone who'll take care of me
When I die Will I go?
Hope there's someone who'll set my heart free
Nice to hold When I'm tired
There's a ghost on the horizon
When I go to bed
How can I fall asleep at night
How will I rest my head
Oh I'm scared of the middle place
Between light and nowhere
I don't want to be the one
Left in there Left in there
There's a man on the horizon
Wish that I'd go to bed
If I fall to his feet tonight
Will allow rest my head
So hes hoping I will not drown
Or paralyze in light
And godsend
I don't want to go
To the seal's watershed
Hope there's someone who'll take care of me When I die
Will I go
Hope there's someone who'll set my heart free
Nice to hold When I'm tired

* Sya är när man stannar hemma i stället för att gå ut på krogen när det verkligen finns möjlighet till fest. Och det gjorde jag denna kvällen, men det var jag glad över för jag lyckades se Anthony And The Johnsons spelning på Söda Teatern i Stockholm.

SVARTAREGNDROPAR

Undra vad man får i femte-februari-present?

Förmodligen ingenting..

Vore lite oväntat om jag skulle få någonting i present idag, men man vet aldrig, vissa dagar har man ju vaknat till för att vara universeums prins, undra när min första sådana dag ska infalla.

Det är lite dumt att fylla år tidigt på året (nittonde Januari), av flera orsaker. Man är äldre än de flesta andra som är födda samma år plus att man inte kan önska sig småsaker som man behöver men inte känner för att köpa till sig själv.

Idag vill jag ut och gå nere vid havet utan att frysa, jag vill känna att solens strålar innehåller ett uns av värme för en gångs skull. Jag vill att gräset ska vara jättegrönt och att det ska lukta pollen och lite jord, sen skulle jag vilja vara sju år gammal och spela fotboll med min klasskamrater på tio-över-nio-rasten. Värken i mina leder skulle gärna också få försvinna ut i etern.

Tomas Andersson Wij - Höga Berget



SVARTAREGNDROPPAR

Interaktiva minnen via sms - Coolt

Som att leta igenom gamla brev.

Idag satt jag och väntade på att min systers buss från Val Thorens skulle anlända. Jag hade dubbla mobiler med mig, min vanliga samt en gammal som min mamma hittade häromdagen. Ganska uttråkad satt jag och spelade spel och kollade igenom mobilen, bland textmeddelanden fann jag gamla sms sen några år tillbaka. Jag läste och log och tyckte att det var allmänt trevligt att supa in gamla minnen, ungefär som när jag rensade ur mina gamla vykort i veckan. Man känner historiens vingslag, och som i allt annat som är omöjligt att få är jag förälskad, i detta fall historien alltså. Det stod inte avsändare på meddelandena så särskilt ofta och numrena var inte sparade längre så det var svårt att veta från vem de var. Efter ett tag så började dock minnesbilderna komma tillbaka och jag kunde på fullt allvar komma ihåg mer än två år gamla sms, när de skickats och från vem. Speciellt ett var väldigt roligt: en riktigt härlig tjej som jag träffade ett tag på ganska lösa grunder hade skickat ett sms som löd: "Jag älskar dig", och detta på nyårsafton. Jag fick tänka efter om vi verkligen kan ha haft en relation med detta djup, tills jag läste nästa sms där det stod att min kompis Petter hade skickat det från hennes telefon och jag kom ihåg när jag fick det och hur konfunderad jag blivit även då.

Nu är det dags att äta lite Chokladcheesecake för att sen läsa vida i "Tärningspelaren".

Tydligen så hade min nyligen hemkomna så älskade lillasyster ätit upp hela kakan så nu är jag som en kinkig sex-åring som inte fått som han velat, ganska arg. Jag får väl hålla till goda med ett glas vatten och torrt bröd i stället, och kanske impulsinhandla en Ipod och ett  par skor istället.


Bloggtoppen.se


SVARTAREGNDROPPAR

Dikt - En Öken av Snö

En öken av snö.

I den isblå månens sken,
lyser marken likt en öken av snö.
Nattens andhämtning är tung,
men flickans steg är lätta.

Hon ska bara ut och gå, en powerwalk,
måste gå minst en timme,
klockan är ju bara halv tre.

Det knarrar under Bally-skorna,
Minus elva och det är många stjärnor på himlen,
bra att det är kallt,
då bränner man mer fett.

Hon känner sig nöjd,
inte ätit på hela dagen,
och nu bränner hon en massa kalorier.
Hennes månskugga syns knappt.

Kylan börjar bli påträngande,
ett trasigt moln skymmer månen,
det blir mörkare, och mörkare.

Flickan hittas i en öken av snö,
läppar blå som glaciärer,
ögon kalla som metall,
och med väldigt smala ben.



Jag fortsätter att publicera några äldre dikter då min inspiration varit lite låg senaste tiden, tror det var i februari förra året när snön låg djup jag skrev denna.


SVARTAREGNDROPPAR

V som i Vendetta, och V som i Verve...

The Wachowski Brothers...

Ja då, det är samma personer som har gjort "V for Vendetta" som "The Matrix", detta skiner inte igenom mer än att koreografin i slagsmålsscenerna är väldigt bra, med detta sagt är det verkligen inte slagsmålen som definierar filmen.

Filmen handlar om ett England försatt i en Orwellsk verklighet, alla friheter indragna och som det ska vara itotalitära samhällen är folket rädd för regeringen istället för att regeringen är rädd för folket. 



Rain Vendetta



Filmen var verkligen ett visuellt konstverk, oerhört fint fotografi och filmat överhuvudtaget. Man märker att börderna W gillar att filma regn jag gillade att Nathalie Portman står och välkomnar ett svart regn efter en inre resa i slutet av filmen. För att ha börjat ytterst tveksamt som en trist actionrulle med superhjältetendenser så artar sig filmen väldigt bra. Några detaljer som lyfte upp den några snäpp var personliga referenser till nutiden. Eftersom filmen utspelar sig i en ganska snar framtid så är analepserna från min egen tid och det gav verkligen filmen en speciell känsla, t.ex.  i en av de finaste scenerna dansar det sagoparet till Anthony and The Johnsons "Bird Gehrl", jag blev så glad.

En annan detalj som är ganska fåfäng var att min allmänbildning fick en liten fjäder i hatten, bokstaven V var lite av ett ledmotiv i filmen och jag har några särskilda kunskaper om just den bokstaven så jag satt och väntade på en viss musik; Beethovens "femma", ty som alla vet så är V den romerska siffran för fem, och är även ett tecken för "Victory" vilket också det klassiska verket står för indirekt. Sen för att ta ytterligare ett litet steg så är stråkarna i början den klassiska, "tatata-tam" som är tre korta en lång bokstaven V på Morse.

Nu lyssnar jag på en annan symfoni som också har med bokstaven V att göra, The Verve är Väldigt bra, "Bittersweet Symphony", kanske lite uttjatad men en stor låt!

SVARTAREGNDROPPAR

Språngmarsch i ett par Guldiga för små Converse..

Vackert väder var det i alla fall..

I morse vaknade jag med ett visst dunkande innan för ögonen och lite ovanför, klockan var tjugo över elva och kände vad gårdagens rusdrycker hade åsamkat mig. Plötsligt insåg jag att min bil stod nere och väntade på en parkeringsböter eftersom jag lämnat den nere i stan. Jag hoppade i mina guldiga converse och tog på mig min rutiga trench-coat och sprang allt vad jag kunde. Samtidigt som jag söp in den ovanligt friska luften så gjode mina fötter mig påmind om att jag har storlek fyrtiofyra i skor istället för fyrtiotre och min tår var inte helt lyckliga över detta. Solen sken och det var flera plusgrader och himlen var juniblå. Cirka två och en halv kilometer på tio minuter fick jag vara väldigt nöjd med eftersom jag slapp undan p-boten. När jag väl satte mig i bilen började jag och uppmärksammas om att jag bara sovit fyra timmar.

Undra om jag hinner ta igen de timmarna idag eller om det blir fest idag med?!

Death Cab For Cutie - Tiny Vessels
SVARTAREGNDROPPAR

Självvald ensamhet vs, Påtvingad ensamhet..

Inget svårt val..

Ensam är väl lite att ta i eftersom det finns många människor som jag skulle kunna umgås med, men där kommer parametern om att det företrädesvis gärna ska vara människor som man vill umgås med. För att återgå till att vara just ensam så älskar jag det, fast inte i den formen jag idkar den nu, i ett litet rum hos mina föräldrar utan några sköna människor i närheten, jag hatar att behöva göra projekt av något så enkelt som att hitta på något. Därför vill jag bo i en stad, i en sliten lägenhet om jag behöver. där jag känna att jag har hittat stormens öga istället för att ha hittat ett litet lä där den sura tångbrisen ändå kan nå mig.


SVARTAREGNDROPPAR

Keane, hittade ett album av dem jag aldrig sett!

B-Sides

Så glad jag blev, mitt humör vände lite nu faktiskt.

SVARTAREGNDROPPAR

Uttråkad redan när jag vaknar, inte bra...

Vad ska jag göra?

Att känna en lätt panik så fort man vaknar är inte bra, jag känner att denna dagen inte kommer innehålla något intressant och det enda vettiga skulle vara att viga dagen i festens tecken. Det är jag visserligen inte sugen på fem öre heller, jag får väl hoppas det är för tidigt på morgonen för att känna optimism.

Detta ögonblick kan nog vara ganska avgörande för resten av mitt liv, det kan vara så att jag i detta nu inser vilken del på dygnet jag är gjord för, i natt satt jag ganska pigg och hade fullt med inspiration och känslorna flödade av musik med mera, ändå tvingade jag mig att sova för att jag skulle kunna göra något av dagen idag, idiotiskt.

Josh Rouse


Josh Rouse - Rise


SVARTAREGNDROPPAR

Novell - Den spruckna smilgropen

Den spruckna smilgropen.

Pojken, på golvet, i hallen, vid den stora porten, på framsidan av slottet, i den mörka skogen, långt ifrån stadens liv, under månen, med tårar på kinderna likt smutsig dagg, fuktig av blod på ryggen och i själen, ligger han där, bredvid sin stående far med den arktiska kylan i sin blick, på ett underlag av terrakottafärgat tegel, upplyst av den bleka månens sken, som letar sig in genom portgluggen, en skugga kastad av en despotiske far, rädd, besviken på sig själv, sviken av sin tillit, konsumerad av sin sårbarhet, iklädd en trasig filt, mer medveten om sin entitet än nånsin, skönjer slutet, längtar efter det svala mörkret, bävande inför att detta till trots inte är den sista dagen.



SVARTAREGNDROPPAR

Sig-Britts sanna version av "Dagboken"..

En kort sann berättelse om livets helighet...

Jag satt i min lilla Volkswagen Polo och körde hem från Helsingborg och funderade på någon trevlig novell jag kunde skriva i natt. När jag kommit halvvägs och körde ur ett litet samhälle som heter Hjälmshult ringde det in en kvinna till P4 och ville berätta om vad hon fann heligt:

Hon började med att säga att hon inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var hon menade, men hennes poäng var att hon fann att livet i sig var väldigt heligt. Kvinnan i fråga hette Sig-Britt och kom från Uppsala, hon verkade vara i 50-års åldern och pratade med pigg röst på rikssvenska. En gång för längesen hade hon arbetat som undersköterska på ett BB där hon hjälpt telningar till världen. Det första andetaget som dessa individer tog var magiskt sa Sig-Britt, att man kunde se ett liv komma till världen på tio sekunder, motsägelsefullt nog så kom hon att tänka på när hennes egen make hade gått hädan för fyra veckor sedan. Hur han hade tagit sitt sista andetag i hennes famn, hur ett liv kunde försvinna på tio sekunder, hur han hade tittat på henne och hur deras ömsesidiga kärlek aldrig hade varit större än då.

Rolf som mannen hette hade fått reda på att han hade haft en tumör i sin ena lunga några månader tidigare, att han inte skulle ha mer än ett par månader kvar att leva. De kom överrens om att de skulle göra det mesta av den tiden som var kvar. Rolf levde sina sista månader utan smärta som tur var. Då nämnde Sig-Britt att det var speciellt också sedan de faktiskt hade träffat varandra när de var femton år gamla och funnit varandra redan då. De hade gift sig 1961. fått barn samma år samt tre år senare. Sedan några år senare hade de gått åt skilda håll och varit i från varandra i ungefär trettio år tills de mötts och förälskat sig igen, gift sig åter och kommit överrens om vissa ödesmättade saker, att de skulle försöka njuta av det heliga med livet och att de skulle ge varandra en likadan brudbukett som hon fått vid det andra bröllopet, champagnerosor och brudorkidéer när det var dags att ge sig av.

Tillsammans med sina barnbarn och i varandras sällskap satt de i en stuga och åtnjöt en sista afton ihop, med en brudbukett vid sidan, ett älskat barnbarns händer i sina och en förlorad men återfunnen och ack så älskad fru i sin famn tog Rolf sitt sista andetag.

Sig-Britt var lite äldre än femtio år gammal, som ni nog förstod hon var dryga sextio, hon bar på enorm sorg men även en oövervinnerlig livsglädje och optimism, hon kunde inte se någon annan mening i det som skett än att det varit tvunget att de skulle träffas igen för att Rolf skulle få dö i hennes närvaro, hur livets trådar som en gång flätats samman åter letar sig tillbaka till den varma trygga fläta den en gång varit.

Vid denna tid hade jag för länge sedan stått stilla utan för mitt hus med klotformade tårar hängande i mina yttersta ögonfransar, Sig-Britts historia grep mig som en örn av ömhet. Världens finaste historia kom till mig så här via radion en helt vanlig torsdagskväll vid halv tolv snåret på kvällen. Stina på P4 sa åt Sig-Britt att om hon såg henne i Uppsala så skulle hon lova att ge sig till känna och krama Stina, jag blev alldeles sentimental ihop med de två kvinnorna. När Sig-Britt lade på luren så hörde jag tonerna av Anna Ternheims "Today Is A Good Day" och jag satt kvar och njöt under skenet från gatlampan på den lilla vägen utanför, imma på min fönsterruta och varm inombords.

"When the hours forget me and
The waiting awaits me
and voices of madness
from my subconscious
singing songs of the sadness
Today is a good day."




SVARTAREGNDROPPAR

En fantastisk mormor och en Flygande Jakob...

Gott med riktigt mat...

Kanske är den största fördelen med att flytta hem, att få hemmalagade fantastiska kulinariska utsvävningar, gastronomiska uppenbarelser. Kanske för många superlativ, idag ska jag i varje fall till min mormor och äta Flygande Jakob, det ska bli gott men det ska bli ännu roligare att känna sig så uppskattat som hon kan få en att känna. Min mormor är en av de människor som får mig att vilja bli en bättre människa, ibland kanske det kan kännas som ett krav från mig själv, men hon är godheten personifierad. Det var bra att jag ska träffa henne idag för då får jag lite inspiration till mitt tal som jag ska hålla för henne när hon fyller åttioett.

Jag kommer ihåg när en SO-lärare frågade vilka våra förebilder var, vi gick i åttan tror jag. Min mormor var den första som jag kom på, sen så var det Jesus, jag var den ende som svarade honom, men visst vore det ett bra mål att försöka idka den kärleken och altruismen han delade ut?

Hoppas jag kan skriva en liten dikt till henne också.

SVARTAREGNDROPPAR

Telefonkö, tur jag har Razorlight..

Jag håller på att spy på det här snart..

Usch och fy för att sitta i telefonköer och inte lyckas åstadkomma ett enda dyft. Ännu värre när det handlar om pengar som jag ska erhålla.

"I Can't Stop This Feeling I've" - Razorlight



SVARTAREGNDROPPAR

Våfflor till frukost...

Vaknade lite för sent idag också..

Frågan är dock; Vad vaknade jag för sent för? Det är helt enkelt för mitt samvetes skulle som jag vaknade för sent, att jag inte går upp i ottan som Margaret Thatcher, som endast sov fyra timmar per dygn och fick gjort en massa saker om dagarnar. Å andra sidan så är inte mina åtaganden av samma dignitet plus att jag föredrar att sitta uppe på natten, för då är jag lyckligare. Skönt i varje fall att det finns våfflor till frukost. Kanske ska sticka in till stan en sväng idag, Helsingborg.
våfflor










Bloggtoppen.se

SVARTAREGNDROPPAR

Måste lukta gott när jag ska sova...

Kanske inte är helt normal, men föga nytt...

Innan jag går och lägger mig så brukar jag spruta på mig lite parfym, egentligen av två skilda orsaker: 1. För att jag tycker om när min säng doftar blomstrande sommaräng/hav. 2. För att musiken når ytterligare än nivå om ännu ett sinne retas.

Ni ska veta att det beror på vilket humör jag är på vilken parfym jag använder. Var väldigt längesen jag köpte parfym nu, kan vara för att när jag jobbade och hade råd så köpte jag lite för ofta, tio olika var lite att ta i tyckte jag. Favoriten att sova i är Kenzo - Air. Lite tung vid första förnimmelsen för att sen verkligen bli atmosfärisk!

Sen är jag väldigt ledsen över att min Ipod gått sönder, somna till musik är/var det bästa! Sov gott!


SVARTAREGNDROPPAR

RSS 2.0