Kevin Spacey, Bodies Exhibition, Little Italy och Chinatown..

Dalig uppdatering!

Sedan lordagen har egentligen inte sarkilt mycket hant, vi lag hemma hela sondagen och tittade pa film for att sedan ga ivag och handla lite mat, det var dags for grill. Jag och Petter kopte, kycklingvingar, kottbitar och laxkotletter och cirka hundra kilo potatis. Vi lagade for hela ganget och at en brakmaltid, jag, Gustav, Erik, Petter, Michelle, Dario och Renuschka, Darios tjej. Efter huvudratten var uppaten lagade Michelle lonnsirapstekta bananer med vanilj glass vilket satt som ett plommonstop. Vidare nar klockan narmade sig smatimmarna borjade folk att trilla in pa sina rum tills fyra av oss satt kvar och diskuterade praktisk filosofi, Rawls mestadels. Vi pratade om liberalism och hur man ska stalla sig till droganvandning och om ett ekonomiskt argument ar hallbart eller ej. Diskussionen var valdigt intressant och det roda vinet kandes som en valdigt bra inramning. Vi somnade narmare fyra och kande att dagen gatt snabbt.

Mandagen agnades at att speja ut over New York fran Empire State Buildings tinnar, vyn var magnifik och solen sken, vi kunde se anda bort till intillliggande staten Pennsylvania. Jag kastade ett pappersflygplan som flog over halva New York, det var coolt.


Tisdagen kom att bli riktigt intressant, jag och Petter flanerade som vanligt och letade efter intressant saker, forst pa listan var att skaffa biljett till en fin musikal till reducerat pris, man kan namligen, om man har tur fa tag i Broadway biljetter till halva priset om ar i tid a star i langa koer. Vi valde mellan Beauty and the Beast, The Phantom of the Opera och A Moon for the Misbegotten vars ena huvudroll skulle spelas av Kevin Spacey. Efter att han resonerat i kon under lang tid sa kom vi fram till att det vore coolt att se Spacey i en musikalroll sa vi kopte biljetter till fem av oss i huset. Jag och Petter gick och kopte kyckling och ris och begav oss ner till ostra Manhattan vid FN-skrapan alldeles vid floden som grensar mot Queens. Vattnet var ackligt men solen harlig och maten var valdigt trevlig. Sen var det dags for Broadway, vi kom dit en kvart innan och fann hundratals medelalders koande ikladda sina basta klader, dar stod jag i ett par slitna jeans, Converse och min lila satinjacka.
Pjasen borjade och sa snart Kevin Spacey skymtats fick han en staende ovation. Pjasen borjade trevande och jag satt och vantade pa att nagon skulle ta forsta tonen, men ack nej for efter en timme hade fortfarande ingen sjungit och insikten om att det nog inte var en musikal borjade komma. Berattelsen hade sin gang med en kansla av Beckett, kanslan av att sta och vanta och att inte komma nagonstans samt kanslan av att inte veta vad man vantar pa.
Missnojd eftersom det inte var en musikal men anda lite tagen av pjasen gick jag ut ihop med mina vanner som var totalt fortrollade av pjasens leda och brist av handling.
Val utan for teatern stod en fin bil och kantad av ett tjugotal manniskor, bland dem sag vi Kevin Spaceys ansikte sticka upp, det var autograftime. Vi gick over tid och fick ett foto av mig och Kevin nar han skriver I Love You pa mitt brost.






Efter pjasen forsokte vi glomma den genom att dricka Cocktails pa ett fancystalle massor av unga vackra tjejer ackompanjerade av inte lika unga och verkligen inte lika vackra man. Jag vann 40 dollar for att Gustav inte trodde att jag vagade slinka in mellan en gubbe och hans unga brud och forsoka ragga upp henne, min dansuppvisning fungerade bra men nar vi borjat prata sa sa hon att det inte var sa bra om jag fortsatte for hon var gift, jaja, inte latt att veta, jag fick ingen small i varje fall.

Klockan tre var det dags att leta sig igen om Pathtrain-djungeln, halv fem somnade jag.

Chinatown och Little Italy berattar jag om imorgon.

SVARTAREGNDROPPAR


 

Bloggtoppen.se



 

Nagra fotografier fran New York..

Random fotografier från första veckan i New York..


Bob Dylans adress i Greenwich, numera en porrbutik.


Promenad från Newark till Penn Station.


Jag bland massa kändisar på musikväggen i Dylans hemtrakter.


Innan den ganska lyckade utekvällen i lördags, lägg märke till skinnhandskarna.


Andres Esteche (Petter men visst är de lika?) på en bar innan vi gick till Groove.


Ganska lyckliga över de nyinförskaffade Rangersbiljetterna.

SVARTAREGNDROPPAR


Cain, Marquee, Bungalow 8 och Pink Elephant pa en kvall..

Vi gillar polska modeller...

En bra forfest hemma at vart place i lördags ihop med en massa brasilianare och amerikanare startade kvallen, vi tog en stor Cadillac Escalade ner pa stan och dundrade uppkladda till tanderna in pa Studio 54, eller som det nu heter Marquee. Ikladd svarta jeans, turkos skjorta, schysta manchetter och slipsnal samt en smal vit skinnslips under min svarta klubbblazer, svarta myggjagare och ett par nya svarta skinnhandskar a la Patrick Bateman så kande jag mig som en kung, allra helst med min nyinforskaffade solbranna.

Jag, Petter och Gustav spatserade ganska enkelt förbi kön och blev insläppta direkt, även om vakten verkade ha tröttnat på Gustav efter hans upptåg där tidigare. Väl inne på stället blev jag ganska överväldigad av själva känslan på klubben, galet mycket vackra människor, stekig inredning och tuff Housemusik. Vi röjde på dansgolvet ett par timmar och stod och dreglade efter modellerna som stod och visade upp sig på dansgolvet. Plötsligt skedde något riktigt intressant, i en vip-hörna stod det några riktiga skönheter och dansade uppe i en soffa och tyckte de var coolast i världen tillsammans med några nördiga killar, när den ene fångar min blick och ler, jag skrattade till och fortsatte dansa, några minuter senare så tittade jag på henne igen och hon log fortfarande mot mig, grejen nu var bara att likt vilken kunglighet som helst pekade på mig och vinkade till sig mig. Jag tvekade lite men efter att ha försäkrat mig om att det verkligen var mig hon pekade på gick jag över dansgolvet och började prata med henne, det visade sig att hon var en polsk modell som var en riktigt partyprinsessa, vi pratade lite allmänt innan hon tog mig i handen och sprang över dansgolvet ut utanför stället, väl där frågade hon om jag var sugen på att kolla in något annat ställe, jag blev lite osäker eftersom det kostade mellan två och trehundra spänn att komma in på alla dessa fancy ställen. Jag kände att det faktiskt vore ganska ballt så vi gick iväg till ett ställe som hette Pink Elephant, hon hälsade på gästliste-killen med ett par kindpussar och plötsligt var vi inne. Detta stället var inte riktigt lika bra som Marquee men galet mycket stek-folk, vi dansade till lite Fat Joe och tittade på lite människor innan vi begav oss iväg igen och stod utanför Cain istället, massor av folk kantade köerna men jag började förstå att det här med att komma in och betala inträde inte riktigt var min nya väns problem, väl här inne gick vi upp på något avskild del med massa smoking försedda män och lättklädda tjejer, plötsligt hade jag ett par drinkar i händerna och dansade med någon stor färgad kille och lite andra tjejer. Angenica hade någon kompis i Stockholm som hon undrade om jag kände, Marcus hette han, han hade tydligen varit med henne tidigare på Marquee men jag kom inte ihåg att jag sett honom, hon sa att han var den dummaste kille hon någonsin sett även om han var ganska snygg, Schenkenberg hette han tydligen, jag kunde knappt hålla mig för skratt. När glasen var tomma undrade min danspartner om vi skulle tillbaks till Marquee eller om vi skulle kolla in det bästa stället enligt henne, Bunga´low 8, jag som inte hade en aning sa att det vore kul att ha sett det stället också. Nu så här i efterhand så känns det lite coolt vi stack dit eftersom jag kommit på att det hängt där en del i Sex And The City. Stället var riktigt litet men fancy var det, ett lite smakprov på rysk kaviar kostade tolvhundra dollar plus att det mest verkade vara en värre jet-setare än på de andra ställena. Angenica sa att om jag ville se nördiga kändisar var det bara att titta runt omkring mig, sjukt dålig musik fick oss att dra oss tillbaka till där Petter och Gustav höll till, vi bytade nummer men sen försvann jag i gyttret och i dimman och dansade resten av natten och var riktigt nöjd med kvällen. I taxin hem såg vi solen gå upp och dagen morna sig, chauffören var från S:t Peterburg och tyckte det var kul att jag gillade Dostojevskij och Gogol, hon förstod dock inte hur jag kunde föredra "Idioten" före "Brott och Straff".




SVARTAREGNDROPPAR

Två dagars rapport med mycket pleasure (särskilt uttal från någon film)

Liveband och Centralpark

Efter ytterligare flanerande i TriBeca och SoHo landade vi i Central Park med Takeout från Wendys, fyrkantiga burgare (väl medvetna om vår fantastilöshet i att alltd äta burgare) där satt vi och tittade på en Softballmatch och såg solen gå ner extremt tidigt i och med den höga skyskrapehorisonten. Efter det dajlade vi in på en halvtaskig bar och pratade med lite diverse människor, mestadels studenter, de tyckte det var duktigt konstigt hur vi kunde vara ute och resa och inte ta examen trots när vi var så gamla. Vi bestämde oss för att gå hem vid halv ett tiden men på vägen hem genom Greenwich såg vi ett ställe som vi la märke till häromdan men världens schystaste kändisgraffitti så vi tog chansen och gick in, och vilken bonus sen. På denna undergroundklubb spelade ett liveband i Soul/Blues-stil som ägde scenen så fullkomligt att det nästan var löjligt, gittarristen var så grym att jag tror ingen i baren vill spela mer. De blandade egengjorda låtar med Prince, Louis Armstrong, Eminem och Jay Z, jag satt med ett galet leende hela kvällen och klappade och gungade. Vi däckade illa kvickt när vi kom hem.

Pigga vaknade vi framåt lunch och gjorde ägg och bacon för att sen sprinta ut i solskenet, galet varmt såsom det kan vara i storstäder där avgasvioler växer i luften. Världens längsta promenad senare som vi utfört i hopp att få inta världens godaste Smoothies som vår rumskompis Bajje tipsade om, stod vi ganska vilse på 101st gatan, det slutade med att vi gick in på första bästa ställe i stället och köpte frukt och dricka.

Vi pallrade oss ner i Central Park med fotbollen i handen, hittade några bänkar knäppte upp skjortan och började att må. Gustav, Jag, Petter, Bajje och Michelle (tjejen som vi också bor med) satt och beskådade människor och drack lite champagne, nice. Michelle föresten jobbar som assistent till en känd makeup-artist som brukar sminka Victoria's Secret modeller, Gisele Bündchen m.fl så vi hoppas att få komma och och få en peek.

Sen siktade vi in oss på en gigantiskt bio på 68th och  6:th Avenue där vi skulle se "The 300", den var bra men ändå en klar besvikelse, jag gillade "Sincity" och visst var specialeffekterna och det tecknade fotografit snyggt men det var lite väl mycket machofasoner.

SVARTAREGNDROPPAR

Comedy Club i New York, att gora narr av allt som gar..

Dessa komiker var till och med varre an mig..

Redan fran borjat kandes det som att det skulle kunna bli mer pinsam humor an vanlig humor eftersom i lokalen for nagra hundra personer endast var bevistad av tio personer till att borja med.

De forsta fyra, tva tjejer och tva killar var allmant arga pa oss i publiken forsta timmen eftersom vi inte skrattade at ett enda skamt och inte heller gav dem nagot att jobba med. Det var nagon av dem som sa att stand-up var som sex, mutualistiskt, man maste ta och ge. Inte forran en stor svart kille kom in pa scenen och i stort sett borjade skalla ut oss borjade vi skratta at oss sjalva och nar han borjade fraga oss i publiken vad vi var for nagra sa borjade kvallen bli riktigt riktigt bra, en far och dotter fran Los Angeles satt bredvid oss och jag  vet inte hur manga ganger komikern refererade till hans sa kallade dotter och att han inte behovde skammas for att han hade en yngre tjej, han var sextio och hon tjugo. Nar det sen visade sig att det fanns manniskor fran Peru, Argentina och Filipinerna dar sa var det som upplagt for smarre rasistiska skamt som var riktigt bra. Men det basta hade vi att vanta, langst bak i morkret satt ett par, en stor hiphop kille med valdigt mork hudfarg som allmant sag valdigt farlig ut satt ihop med sin tjej, nar han fick fragan om vad han hette sa blev det tyst ett tag... till han svarade Hollywood med en riktigt baston och det blev tyst i en sekund tills hela publiken smallde av i ettt gapskratt, alla sag lite mindre radda ut men kunde inte halla sig. Och sen nar hans tjej svarade att hon hette Pussycat var det nog, komikern var overtygad om att de skojade och var duktigt nara att kollavippen av sitt skrattanfall. Sen efter nagra andrar halvrasistiska han mot resterande publik gick vi hemat. Vi fick vanta i nagra halvtimmar pa diverse subwaystationer innan vi kom till Newark, nattamathungriga gick vi till Atlas Whoras, brasilianska hamburgare med allt mojligt pa, det var sjukt gott men det var sjukt laskigt att ga darifran pga en man som i springande tempo forfoljde oss och sen nar det stod tre ghettokillar pa trottaren framfor oss blev vi riktigt radda, inte minst nar han hoppade fram och skramde skiten ur oss, han sag vall att vi sag ut som radda foreigners.

Nu ar vi en dag back med uppdateringen, men jag fortsatter senare for nu har solen slagit ut och vi ska till Central Park och lira fotboll och dricka lite vin.

SVARTAREGNDROPPAR

Greenwich, Bob Dylan, Henrik Lundqvist och Dormparty..

Handelserik forsta dag pa Manhattan..

Vi begav oss in till Manhattan efter att ha fortart en frukost bestaende av grot och lite mer grot, som visserligen smakade valdigt bra eftersom vi hade mycket mjolk och socker pa.

Efter att taget hade fort oss till station World Trade Center sa stod vi och kande pa hur enormt Ground Zero ar och forsokte forsta vidden av vad som faktiskt hade hant just pa den platsen. Vi gick soderut pa Manhattan for att komma ner till vattnet och for att kunna skymta Frihetsgudinnan, det var valdigt ratt och ganska gratt, vinden fangade fukten i luften och lat den pensla vara ansikten.

Sen vi sett gudinnan pa langt hall tog vi sikte pa Greenwich village dit vi kom efter en lite promenad i blasten. Val dar sa gick vi och letade efter Bob Dylans favorit-hang-out-stalle Gaslight, efter atskilliga varv sa borjade vi misstrosta sa vi gick in i en mysig liten skoaffar dar jag lyckades hitta ett par sjukt grymma damskor i min storlek, ett par orange lace-ups i skinn, ett genuint klipp. Sen flanerade vi kring bland varldens mest pittoresk-amerikanska byggnader och skona skivaffarer och diverse cafen, bland annat Figaro Cafe dar 50-60-talets Beatforfattare holl till, Kerouac, Patti Smith, Burroughs, Bukowski med flera. Kandes haftigt, i den coolaste skivaffaren nere i en kallare sa fragade vi om Gaslight vart det lag, han sa att det hade forsvunnit for langesen, kandes markligt ty det var anda Dylans andra hem. Skivaffarsagaren tipsade dock oss om West 4th Street 162 dar Dylan hade bott, en aning ironiskt eller kanske mer trist var att det som nu var inkvarterat i huset var en porraffar, viss humor dock!

Efter en macka sa borjade den lite langre promenaden mot de litte hogre byggnaderna, mot Times Square. Vi hade pratat lite om att det vore sjukt coolt att se Rangers spela i Madison Square Garden men eftersom vi inte var sa forsekomna att vi kopte precis nar de slapptes sa sag det morkt, pa ebay saldes de billigaste biljetterna for 150 dollar och da skulle vi knappt kunna se nanting alls, men vi gick upp till biljettluckan och skulle kolla om det mojligen fanns chans att fa biljett till de kommande matcherna men expediten sa att de var slutsalda allihop men vi kunde kolla om det var nagot aterbud till matchen ikvall men det var mikroskopiska chanser. Vi gick bort och fragade och lyckades fa tag i varsin superbra biljett for bara 100 dollar. Som i trans forstod vi inte riktigt vad som precis hade hant sa vi gick ivag och stannade var tioende meter for att paminna varandra om vad som hade hant precis, alltsa de biljetterna som vi fick tag gick loss pa Rangersauktion for cirka 4000 kronor sa vi gick och firade med en ol pa en naraliggande restaurang.

Matchen var fantastisk, nagot av det coolaste jag varit med om, 15 000 fans som bara skriker och ar sa lyckliga, de har inte spelat sa bra pa over tio ar, och nu sitter vi har i handelsernas centrum och ar svenskar tillsammans med de tva storsta stjarnorna i Rangers, Hank the Tank och Nylander, duktigt haftigt. Efter trettiotva sekunder hade redan Mikael Nylander presenterat sig med att hanga dit den. Vi fortsatte dricka ol pa matchen, skrika oss hesa och fick tillfalle att hoppa och hurra sju ganger, detta var den perfekta matchen, forsta slutspelsmatchen pa hemma plan, gor sju mal och haller nollan, alla fans var lyckliga till max, Steve Schrippa fran Sopranos var dar foresten. Det var coolt nar hela publiken skanderade Hen-rik Hen-rik.

Efter matchen gick upp till Times Square, och dar borde det var morkt for klockan narmade sig elva, men alltsa de overdimensionerade reklamskyltarna som stod och lyste dar gjorde att det var ljusare an pa dagen, den kvadratkilometern maste dra mer strom en vad Stockholm gor pa ett ar alltsa, galet.

Vi skulle ta taget hem, tog fel hamnade ute i Brooklyn mitt pa natten, inte sa tryggt sa vi hoppade pa forsta basta tag tillbaka, val hemma skulle vi pa fest i nagon kompis Dorm pa Campus, det var riktigt trakigt men det var coolt att fa dricka ur de klassiska plastmuggarna som man ser pa Highschoolfilmerna.

Blir val lite boklasande pa nagot cafe idag samt museebesok.

image54

SVARTAREGNDROPPAR

Resan till New York och kaenslan av att vara Pippi Laungstrump..

Min lilla resdagbok. En 24-timmars-resa

Med baten over till Danmark borjade resan for att sen ta taget till Kastrup Kopenhamn, vi var framme dar vid klockan kvart over tolv och vart plan skulle inte ga forran vid 05.55 sa det var bara att gilla laget och slagga lite pa golvet. Det gick typiskt nog inga tag ner till Kastrup sa tidigt pa morgonen sa det var darfor vi fick sticka kvallen innan.

Vi var ganska nervosa vid incheckningen av vara grejor och vid tullen pga att vi hade med oss Kalles randiga kaviar, Marabou mjolkchoklad och snus till var amerikanska van Gustav som vi skulle halsa pa.
Vi hade mellanlandning i Amsterdam dar solen stralade aven dar Schiphol Airport, aven dar sov vi pa golvet i ett par timmar for att sen boarda planet vid tjugo over tio, mamma horde av sig och undrade om aven vart plan var intstallt pga att manga plan till New York just igar vart installda.

Jag kunde inte ata nagot pa planet eftersom de inte kunde var helt sakra pa om jag talde maten sa Petter fick ata dubbelt medan jag fick halla mig till godo med Coca Cola och tuggummi.

Val framme sa var det dags for den okanda, alltsa inte okanda som i okanda utan okanda, han fragade ut oss en efter en varfor vi var i USA hur vi har finansierat resan och vad jag pysslade med hemma i Sverige, duktigt hog puls man hade. Men till sist slappte han in oss.

Sen tog vi taxin in till var kompis i Newark en bit utanfor New York efter att ha checkat lyan sa foljde vi med honom till han college dar han visade oss runt pa campus, efter som Gustav ar har pa scholarship kunde vi kaka pa hans matkort so nar vi kom in i matsalen och sag vad som serverades sa var det som nar Tommy och Annika far folja med Pippi och handla oandligt med godis, det fanns, Pizza, Hamburgare, Fajitas, Wokat, Vafflor, Bakelser, Fruktsallad, Svenska kottbullar, Korv med brod, tarta, lask, juice, saft, ja verkligen allt man kan tanka sig.

Efter varldens skrovmal sa begav vi oss och kopte lite ol och satte oss och snackade i lagenheten, ganska gott att vi klarat oss undan i Jetlagen m.h.a det vi sov pa flygplatserna och pa planet.

Sa nu har vi precis atit frukost och ska ner till Manhattan.

SVARTAREGNDROPPAR

New York om ett dygn, Köpenhamn om sex timmar, Razorlight nu..

Kim Novak och Paul Auster..

Såg filmen om Kim Novak som aldrig badade i Israels vattenansamling, hemskt mysig den är äkta nostalgisk och sommarkvällspastell, har sett den innan men den är bra.

Sen har jag även börjat läsa Paul Auster trilogi om det stora syndafallets frukt, New York alltså. Känns lite som en Nick Hornby möter Ayn Rand i en postmodern deckare, visst lät det bra? Tror nog det kan bli en höjdare inför min lilla över-Atlanten-resa.

Om fyra timmar lättas det ankare härifrån för att sikta på Helsingborg som för mig till Köpenhamn där planet lyfter mot Amsterdam för att sen ruva flygplatsen i Newark norr om New York.

Var på disco igår, jag gillar ordet disco, jag kände mig cool i keps eftersom jag aldrig brukar ha det, långt neddragen och med väl tilltaget skägg, okej då inte så tilltaget. Många goda alkoholfria drinkar samt en fin kebab vid tre-snåret. Nu ska jag packa väskan och lyssna lite mer på Razorlight även om det bytas till Strokes och Stooges stup i kvarten.

SVARTAREGNDROPPAR

Vilket är Sveriges vackraste ord?






Vilket är Sveriges vackraste ord?
 Lagun
 Kärlek
 Svindel
 Norrsken
 Ocean
 Nyckelpiga
 Havsbris
 Regnbåge
 Trollslända
 Norrsken
  
 

Tanken var att man skulle kunna klicka på det ord som man ville rösta på och så skulle svaren komma upp i procent, men det vill tydligen inte sig riktigt så ni får gärna rösta via kommentar istället!

Jag har föresten målat hela dagen så jag har raderat mitt luktsinne totalt, och i med detta även mitt smaksinna, så efter att ha lagat mat i en timme blev jag tvungen att slänga min egen portion för den smakade så fruktansvärt, en blandning av målarfärg, urin och citron. Familjen intygade att maten var god dock, inte förrän jag åt digestive med philadelphiaost och det smakade lika illa som maten trodde jag på deras tycke.

Dags att sova nu, undervisa andraklassare imorgon! Lycka Till Fredrik!

SVARTAREGNDROPPAR

Sjöfartsnytt, Jostein Gaarder och "Livets Kyss" - En dikt om döden

Den norskaste författaren jag vet..

Idag har jag börjat läsa en bok av en av mina absoluta favorit-nöjes-författare: Jostein Gaarder, från Norge. Han har skrivit bland annat "Sofies Värld", "Maya" och "Spelkortsmysteriet", dessa har jag läst och fann dem fanatiskt fantastiska! Idag började jag på "I En Gåtfull Spegel" som handlar om cancersjuka Cecilia som pratar filosofi och religion med en ängeln Ariel.

I läspauserna så målade jag och min lillasyster vår nya brevlåda, kan nog allt bli ett litet mästerverk.

Sen hann jag även med att se Lasse Hallströms "Sjöfartsnytt" som jag också fann väldigt bra, nu låter jag riktigt billig eftersom jag verkar uppskatta allt jag tar för mig och till viss del är det kanske så eftersom jag bara försöker läsa eller beskåda filmer och böcker som jag har hört gott om, och då kan jag alltid försöka se ljusglimtarna som faktiskt gömmer sig i respektive verk. "Sjöfartsnytt" var en typiskt Lasse Hallström film om livets guldkorn som gömmer sig på de mest oväntade platser. Lagom mystisk och med väldigt vacker natur, och Kevin Spacey vet vi alla är en underbar skådespelare.

Tänkte jag kunde visa upp en av de senaste dikterna i min växande samling, "Livets Kyss":

Jag mötte någon idag,
någon jag väntat på väldigt, väldigt länge.
Han hade ögon bara för mig,
och log på ett alldeles eget sätt.

Jag mötte min utvalda idag,image53
han var väldigt lång och väldigt smal.
Han kom när jag mådde som sämst,
när jag behövde honom som mest.

Jag mötte min blivande idag,
han klädde så väl i svart,
han verkade så berest och erfaren.
Det kändes som han visste allt om mig.

Jag mötte kärleken idag,
hans smekningar fick mig att rysa av välbehag,
och jordens alla andra känslor.
Han tog mig med till sitt vackra hem.


Jag mötte
döden idag,
han var min själsfrände,

Han lovar att ge mig min första kyss ikväll,
när jag somnar mot hans axel..


SVARTAREGNDROPPAR

Rosebud, Thomas Dybdahl, tjurfäktning och ett öppet fönster..

Vilket fantastisk slut replik i min bok:

"-
Ja, sa jag. Är det inte en vacker tanke?" Avhugget mitt i en konversation och känsloyttring i "Och solen har sin gång" av Ernest H. Jag var helt mållös och betagen kan jag säga. Tredje boken med honom nu på en månad, ska jobba mig in i Beatkulturen istället nu inför New York om en vecka.

Annars har helgen bestått i ganska mycket film, godis och vin, en lagom helg. Jag har sett alla sorters filmer denna helgen känns det som; "Citizen Kane", "Mitt stora feta Grekiska bröllop", "Something's gotta give", "Christiane F" och någon mer som jag inte kommer ihåg, den sistnämnda var ganska tung att se så här en bakisdag, den är en tysk Trainspotting och handlar om en fjortonårig tjej i herointräsket, sjukt bra soundtrack och känsla i filmen, det spelades endast Bowie, men det tyska språket är inte det vackraste direkt.

Nu ska jag sova, ska inte ha fönstret öppet mer, för det första har jag fått ont i halsen sen har min sentimentalitet också blivit förkyld, jobbigt.

Thomas Dybdahl hjälper dock mig att må bra igen.


SVARTAREGNDROPPAR
Bloggtoppen.se

Landet för längesen är galet bra, fast gillar den engelska titeln bättre..

"The Land Before Time"

Tittade på den idag när jag åt frukost, man kan undra varför man kommer ihåg namnen på dessa små söta dinsosaurier femton år efter det man såg dem senast. Bra film i varje fall.
image52
Tanter och tragik.








SVARTAREGNDROPPAR

Regina Spektor, Converse, Oscar Wilde och Dekadens..

Ich heisse Gregor..

Regina Spektor sjunger om blommor i detta nu, jag skrev om blommor tidigare idag, om syrener faktiskt, vänta, nu fann jag ett litet mönster i dagen: I middags tittade jag på en film om Oscar Wildes´ liv där Jude Law spelade "Bosie", Lord Douglas, när jag läste Wilde för första gången läste jag "The Picture of Dorian Gray", som var fantastisk för övrigt, där sitter de utanför konstnärens atelje bland syrenerna. Idag så skrev jag klart en dikt som handlade om en flicka som satt bland syrener och äppleblomster och alldeles precis så såg jag på "Sex and The City" där Steve gav Miranda en bukett syrener. Galet, svårt att finna vad någon menar med dessa indicier, kom på nu också att jag inte kunde ha min lila satinjacka i stan innan ikväll appropå lila, näpp, omöjligt.

För att vara lite glättig och dekadent i stället så köpte jag två par riktigt schysta skor idag, ett par convisar och ett par riktigt fina vita canvasskor som kommer var mina favvoskor i sommar, ganska övertygad.

Var och fikade på ett libanesiskt ställe idag, sjukt bra mat men att de inte tar kort när de är så galet populära är konstigt.

Oj, jag han med och gymma och städa idag, vad händer?

Alltid känslor på kvällen, positivt idag, är lite kär i natten, tack Imogen Heap.


SVARTAREGNDROPPAR

Att läsa igenom gamla sms, en bra idé eller världens sämsta?

Ska nog sova helt enkelt..

Fy för granatäpplen och frusna gurkbitar, vissa sms är bara dåliga men vissa är lite tunga att läsa också. Dessa hör ändå till min närmsta förflutna nutid däremot läste jag några år gamla sms på en gammal mobi härom veckan och det var bara roligt, eller okej då lite vemodigt, eller väldigt vemodigt till och med.

Nu somnar jag och Tomas bredvid varandra. Jag tycker om honom även om han är väldigt kristen den där Wij.

SVARTAREGNDROPPAR

Mårdens Marsch - En Dikt Om Naturens Framtid

Honung, anis vän jasmin,
värmen målar drömsk magi.image52

Vindens balsam mot min kind,
smeker mig som ingenting.

Mården vandrar mol allena,
mörkgrönt smeker ljusets lena.

Ni mjuka mörka morgonland,
som man mystiskt vandrar bland


mår inte längre som en gång,



människan hämmar grönskans sång.






                                                                                          SVARTAREGNDROPPAR

RSS 2.0