Yerkes-Dodson

Yerkes-Dodson

Utkast: Aug. 24, 2016


Sötpotatis, grönkål, linser och tranbärsvinaigrette

https://www.coop.se/recept--mat/recept/s/soetpotatissallad-med-tranbaersvinaegrett/

Ordspråk

En vana börjar likt spindelväv och slutar som grenar och stammar.
- Kinesiskt ordspråk

Vem har designat tyget?

 

Filosofi och psykologi

http://bulletin.kenyon.edu/x4280.html

- David Foster Wallace

Präst mot popgrupp


Utkast: Feb. 10, 2016

"Jag brukade tro att hjärnan var kroppens mest fantastiska organ. Sen insåg jag att det var hjärnan själv som tyckte det".

- Emo Philips

En fisk som alltid varit under ytan kommer förmodligen aldrig att förstå att den simmar i vatten. På samma sätt är det svårt för oss människor att förstå att våra tankar bara är tankar. Vi tror att tankars bild och utsaga av verkligheten är själva verkligheten, precis som fisken inte förstår att det finns annan verklighet bortom vattnet. För att uppnå förändring i vårt liv behöver vi dels förstå att våra hjärnor förser oss med tolkningar som beror vad vi varit med om under våra liv, vad vi har varit med om under dagen, tolkningar av verkligheten som i vissa fall inte stämmer överhuvudtaget. Därefter måste vi öva upp vår förmåga att titta och lyssna på tankarna utan att ta deras förslag och tolkningar som sanningar.

Kom ihåg lista


Världens godaste vegetariska recept

Vegetarisk (vegansk) Boeuf Bourguignon, 8-10 personer (Dela receptet på hälften för en vanlig middagsservering)

•3 paket á 300 g Anamma Vegobitar
•5 dl rödvin
•7 dl vatten
•2 msk grönsaksfond (jag använde min favorit, brynt schalottenlöksfond från Touch of Taste)
•1 msk kinesisk soja
•4 msk tomatpuré
•3,5 msk vetemjöl
•ca 15 små steklökar
•2 stora morötter
•500 g medelstora skogschampinioner
•5 lagerblad
•1 tsk råsocker
•2 tsk torkad timjan
•1 dl hackad bladpersilja
•Frivilligt: 1/2 tsk malen kryddpeppar
•Frivilligt: 2 vitlöksklyftor (jag glömde dem när jag lagade mitt och de behövs inte för att garantera en väldigt god gryta)
•Frivilligt: 150 g rökt tofu (jag glömde den här detaljen också, men det blev som sagt gott då med)
•Salt och Svartpeppar efter smak
•Rapsolja att steka i

Börja med att bryna vegobitarna (och om du vill rökt tofu) i en stekpanna och lägg därefter över dem i en stor gryta. Tillsätt mjöl, timjan, lagerblad och tomatpuré och blanda väl. Tillsätt direkt därefter salt, peppar, (kryddpeppar), vin, socker, soja, vatten och fond och låt därefter koka under lock i 1,5 timme.

Skala steklökarna hela, skala och skiva morötterna grovt och halvera champinionerna. När grytan kokat i 1,5 timme tillsätter du morötterna. Låt koka i 10 minuter till. Bryn under tiden löken och svampen i en stekpanna tillsammans med vitlöken (frivilligt) och tillsätt sedan dessa till grytan. Rör om så att allt täcks och låt koka i 15 minuter till. Smaka av med salt och peppar, tillsätt bladpersilja och servera! Jättegott med en stor sallad och alla sorters potatis, gärna något som kan ta upp såsen.
 
http://www.javligtgott.se/vegetarisk-boeuf-bourguignon/

Gräddstuvade vegetariska köttbullar

300 g quorn eller sojafärs
1,5 dl ströbröd
1 gul lök
2 ägg (kan bytas ut mot lite mer vätska och 2 msk potatismjöl tror jag, fast jag har inte testat det själv ännu)
1,5 dl vispgrädde (eller havregrädde)
1,5 msk grönsaksfond (se ovan)
1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn
1 msk potatismjöl (för extra konsistens, skippa om du inte använder ägg)
Salt och svartpeppar
Massor av smör till stekning

Finhacka löken. Stek den på medelvärme i en stor klick smör tills mjuk och genomskinlig. Ha i färsen och kryddpepparen och låt steka med några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter tills färsen blandats rejält och fått en fin, inte för blöt konsistens. Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig.

Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och ha därefter ner färsen i brödblandningen. Blanda rejält så att all brödmix har blandats ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelvärme i mycket smör. Du vill både ge dem rejält med yta och se till att de blir genomstekta och ganska mycket vätska avdunstar från dem.
 
http://www.javligtgott.se/graddstuvade-vegetariska-kottbullar-med-hasselbackspotatis-pressgurka-och-rarorda-lingon/

Vegetarisk "Flygande Jakob" med cashewnötter (4- 6 portioner)

* Två gula lök
* Ett paket Fejkon
* Ett paket (600g) vegetariska grytbitar (Anamma eller Quorn)
* 5 dl grädde (T.ex. Hälften visp och hälften matlagning)
* Rökig hickory grillolja (alternativt Liquid Smoke)
* 2 msk Grönsaksfond
* 3 st bananer
* 2 msk Chili + Cayenne(starkt pulver)
* 2 msk Honung
* ½ Lime- eller citron (saft)
* 3 msk Tomatpuré
* Cashewnötter eller Mandel

Stek fejkon i rökig hickory grillolja och salta lätt. Lägg åt sidan. Stek grytbitarna. Lägg åt sidan. Hacka lök, stek, lägg åt sidan. Hacka bananer. Lägg åt sidan. Häll i grädde matberedare tillsammans med tre skedar tomatpuré, två matskedar honung, två matskedar grönsaksfond, citronsaft och chili. Mixa tills grädden är lagom fluffig för att kunna hälla/smeta ut. Lägg i alla ingredienser blandade i en ugnsfast form och häll på grädden. Grädda 20 minuter på 225 grader. Servera med ris och smulade cashewnötter.

(Eget recept)

www.loopia.se

Drömmer du om att bo på lyxhotell 365 dagar om året. Här är din chans att göra det för endast 84 kronor per månad. Loopia är webbhotellet för dig som redan lockat 10 000 gäster. Loopias webbhotell har ett oändligt antal rum där du såväl kan sälja saker som locka besökare till din företagshemsida.


j

du är livrädd
för något du inte minns

du springer på fötter
som sjunker ner i jorden

bland trädkronorna susar blå små himlar förbi

du har varit ute länge nu
under dagarna du flyr
på nätterna försöker du att minnas varför

marken är täckt av moln av mossa
tittar fram mellan dina tår

du orkar inte längre
du börjar bli gammal

blodiga knän

"låt dem komma" tänker du
"det är ändå för sent"

du blundar för första gången i ditt liv

först blir det mörkt
sen blir det tyst
du minns

jägarens ansikte
träder sakta fram:

öga för öga
tand för tand

speglar sig i dina ögonlock.

en ovanlig bok - novell

Du känner hur spaden går igenom de senapsgula och rostfärgade löven som glänser på den fuktiga jorden. Ett långsamt regn gör dig sällskap där du sammanbitet gräver en grav. Det droppar från dina kinder men du gråter inte. Himmeln är ljus med ett flor av metall och viol.

Din hund Patrius dog för fyra dagar sedan av att oförklarligt ha sprungit in i en vägg. Det kändes som att din hud blev alldeles slät när du såg hans huvud ligga i en onaturlig vinkel. När den sista strimman av gnista drog sig tillbaka in hans ögon förstod du något utan att begripa. En tomhet uppkom i din mage och du blev åksjuk som om du hade färdats baklänges i en droska.
Om livsdriften vore en regndroppe som hålls ihop av att den är på väg på mot något i hög hastighet så hade ditt regn just slutat falla.

Plötsligt stöter spaden i. Du försöker ta dig förbi men det går inte. Du sätter dig på knä och sträcker dig ner i gropen som har hunnit bli en halvmeter djup och får tag i ett tunt rätblock av metall. När dina fingrar rör vid ytan för att skrapa bort jord är det som att en kylig vind av statisk energi glider ner över dig och lämnar dig naken och ömtålig. Det är en bok med ett omslag av tunt svartrispat stål. Det kan ha varit en association eller fantasi men när du förstod att det var en bok du höll i så fick du en tydlig känsla av att ha hållit i den för ett oändligt antal år sedan. Boken är ganska tung. Du lägger den till vänster om graven och fortsätter med spadtagen tills hålet är sju fot djupt; i er familj har ni alltid grävt en fot extra för att gravskändare och arkeologer inte ska kunna hitta er.

Patrius var en vacker varghund med päls av silver och snö. Han föddes samma dag som din mor dog i barnsäng. Det ofödda barnet hann aldrig få ett namn men din pappa envisades med att kalla honom för Andréa de gångerna han kom på tal. Din hund kom att bli både ditt enda husdjur och syskon. Du tror att era rutiner och liv tillsammans gjorde att din föreställningsvärld blev enklare och tydligare.
Ofta funderade du på hur Patrius såg på dig och världen. Du tror att han uppfattade dig som en märklig hund men som lät och såg annorlunda ut; näpen och upprättgående och som han var skyldig att beskydda men som också beskyddade honom. Du vet inte hur dessa kvalitéer avbildas utan språk. Kanske kan bilden av preverbal trygghet liknas med lugn; att hjärnan och således kroppen inte behöver vara på helspänn gällande vare sig fara eller kärlek. Vidare tror du att ditt utseende, din doft och minnet av dina handlingar skapade en bild i Patrius’ hjärna. Du tror dock att ordet bild är allt för fattigt för att beskriva hans föreställning; på samma sätt som en föreställning är alltför fattig för att beskriva hur han upplevde världen; och eftersom ni spenderade det mesta av er tid ihop och era instinkter klargjorde att ni för alltid skulle sörja för varandras liv och välmående så blev ni varandras förlängning; ni var en del av varandras både faktiska och emotionella synfält.
Du tror att djurens uppfattning av livet är abstrakt, att andra levande varelser och betingade föremål blir till gudomar eller historiska personer, väsen som anas även när de inte är närvarande. Människor inbillar sig att djurens upplevelser är mer konkreta och omedelbara när de egentligen är mer skugglika och vaga. Människan kan visserligen avsiktligt tänka abstraktare och skapa metateorier kring hypotetiska symboler men de kan även föreställa sig en bild eller ett förlopp på ett mer kausalt och linjärt vis; vilket skapar känslor av konkretion och sammanhang. Detta väcker så klart frågan om världen verkligen är kausal och linjär.

Boken som du fann i samband med begravningen gjorde att Patrius levde vidare likt en amulett. Boken fick bo i en tygpung som du hade kring midjan vart du än skulle. Du bläddrade i den en gång om dagen och läste den från pärm till pärm ett par gånger om året på samma sätt som när du åker till en utsiktsplats som varken överväldigar eller lämnar dig likgiltig utan ingjuter igenkänsla och trygghet. Boken blev din livskamrat.

Det var först efter tolv år och en kämpig natt som du fick en annan relation till Boken. Du funderade kring hur Jungs modersarketyp skulle se ut i det omedvetna. ”Om ett tryggt spädbarn för stunden inte kan se sin mor framför sig så finns det förmodligen någon form av bild, rörelse eller sinnesintrycksliknande upplevelse som gör att barnet fortfarande känner förtröstan och inte får ett ångestpåslag och börjar skrika.”, tänkte du; faktiska erfarenhetsbaserade upplevelser av en moder ihop med evolutionärt tillskansade avbildningar som berättar för dig att Modern är någon som ger dig mat, värme och trygghet och inte någon arketyp av ondska som du evolutionärt har tvingats vara rädd för. I din trötthet befann du dig väldigt nära en grafisk upplevelsevärld. Du såg en kittel i ditt inre som bubblade rå, vars ångor steg upp genom sirliga fjärilshåvar och skapade Kafkaeska rökfigurer. Du såg Platonska Mödrar, Hästar och Kärlekar som ensamma men i ouppnåelig perfektion strålade ut eldskuggor på himlen. Kanske av rädsla, kanske av sömnbehov tog du fram Boken. Till en början läste du på rutin, avslappnat men uttråkat. Din blick blev en sömngångares men efterhand var det som om din distraktion och bokstävernas färd över hornhinnan hypnotiserade dig. Du följde med dit bilderna tog dig; orädd iakttog du världen som du så väl kände tills plötsligt nya personer och väsen flöt förbi i bakgrunden, färgskalan inverterades, försköts och blev dimmig, underlaget du gick på förändrades.
När solen gick upp slog du igen boken och blundade. Du hade funnit en berättelse som ingen tidigare sett. Känslan var väldigt lik den av att ha fått ett lyckligt besked en väntat länge på. Ens väsen kommer i balans; varken överskott eller underskott av känslor eller tankar. Även om jag inte tror på Schopenhauer så är dessa upplevelser påfallande lika bekräftelser på hans tes gällande livsekvationen.
”Hur kunde någon ha lyckats skriva in två olika berättelser i en och samma text?”, tänkte du. Berättelsen du hade funnit handlade om en blyertspenna som blivit vässad till sådan perfektion att den skrev så tunt att bokstäverna var för små för att ses men som samtidigt var så stora att endast någon av oändlighetens nästa dimension kunde se dem.
Förbluffad men lugn sov du som en död den natten.


Boken blev mer än en amulett. Du tillät dig sitta uppe på nätterna och genom självsuggererad läsning, finna nya berättelser. Men som när det gäller alla viktiga ting så går de inte att avsiktligt eftersöka; det var när du minst anade det som nya sagor trädde fram.
När du hade funnit din femte historia började du formalisera ditt letande. Denna historia handlade om två kvinnor som var bästa vänner. De var båda lärda. Den ene var den mest allmänbildade person som någonsin hade levt och den andre var den kunnigaste matematikern som någonsin hade funnits. När de dog så visade sig att den första kände till så många saker att hon inte visste något alls, men om allt. Den andra visste så otroligt mycket om en sak att hon visste allt om inget.
Du började skriva ner dina berättelser samt de system som bokstäverna var ordnade i. Du lyckades dissekera det som hade varit ett holistiskt läsande och fann mönster. Boken gick att läsa som en palindrom, den gick att läsa från höger till vänster likt ett semitiskt språk, samt om du bara läste var tredje ord, var fjärde ord, eller varannan bokstav så uppenbarades nya berättelser. Läste du första bokstaven på varje rad, sista bokstaven på varje rad eller bokstäverna som avslöjades när du läste symboliskt, spegelvänt, emblematiskt, binärt, hexa-decimalt, så avslöjades andra berättelser en efter en.
Du gjorde en innehållsförteckning som bestod av en beskrivning av hur bokstäverna hade pusslats ihop samt en sifferserie där varje bokstav numrerades: Boken var en labyrint. Karaktärer och öden låg insprängda i en intrikat väv som någon en gång pusslat samman. När du fann ett nytt mönster så var det som att finna ett omöjligt schackdrag. Samtidigt föll du varje gång djupare och friare inombords. Det fanns tillfällen när du var tvungen att stanna upp för att se efter om det var ett nytt mönster du hade funnit eller om du var på irrfärd i dig själv.

 

Det dröjde sextio år och närmare nio hundra berättelser, essäer och dikter innan du bestämde dig för att låta Boken få en ny ägare. Du visste inte om det var för att dela med dig av ditt livsverk eller om du ville ge en ny kraft chansen att utvinna konst och magi ur Boken. Du hade funderat många gånger på att lämna den men varje gång hade du funnit en ny berättelse som du var tvungen att läsa. Du fortsatte att skriva ner dem men det var mest av vana. Din behållning låg inte i skrivandet utan i att läsa de sagor som Boken berättade för dig, samt adrenalinkicken av att mentalt föreställa dig Den Okända som skapat Boken.
*

Du försöker komma på en lämplig mottagare men kan endast tänka dig en person. Du går runt i byn och frågar om någon har sett till henne. Ingen har hört talas om någon med det namnet. Du känner heller inte igen människorna du frågar. Efter att ha sökt ett tag ställer du dig i skuggan under ett fikonträd och försöker leta inombords istället. Du blundar och föreställer dig hur personen ser ut men endast konturen av ansiktet kristalliseras och ju mer du fokuserar på det innanför linjerna desto tommare blir det och desto djupare blir ansiktet tills du ser dig själv i en korridor med väggar av mörka fönsterrutor. För varje steg du tar hör du glas krossas bakom dig.
När du kommer hem slår du dig utslagen ner på din skrivbordsstol och öppnar Boken en sista gång. Personens namn står överallt. Bokstäverna lyfter likt svarta fjärilar från den gulbleka sidan och bildar en mörk gloria runt ditt synfält. Yrsel kommer över dig: är personen du söker en karaktär du funnit på eller lever hon inte längre? Om du hade kunnat se dig själv utifrån i den stunden så lyfte du från marken; känslan i din kropp kring båda de hypotetiska scenarierna fick din historia och livshandling att te sig lika fåfänga som en person som levt sitt liv i ett hermetiskt spegelrum.
När du är på väg att diffundera hör du en röst säga ditt namn. Tungt sittande på din stol vänder du dig om och möter ett ansikte som du antar är ditt barns även om du aldrig trott att du var någons förälder. De är flera lager av samma person; oskulden i en femårings pärlemorskimrande ansikte ligger inbäddad i enhärjad persons groteska ansiktsdrag. Du tittar ner på Boken på ditt skrivbord. Du drar dina naglar över omslaget. När du öppnar den för sista gången så ser du de fjorton orden. Boken du har läst under din livstid har bestått av endast fjorton ord; fyrtio stavelser. Berättelserna forsar plötsligt genom din hjärna som om någon öppnat en port till din inre sluss: himmelska toner och metalliska ljud, skratt och gråt och färger som du aldrig sett i verkligheten rinner, porlar och stänker ner dig.

Denna berättelse var den sista du fann i Boken. Du kom aldrig att öppna den igen. Kanske gömde sig din egen livsberättelse däri. Det fick du aldrig veta. Kärleken till Boken hade för alltid bytts ut mot sorg och svindel.

 

Nu ligger boken där Du fann den, men kom ihåg: varken du eller jag har funnits.

 


Kvarteret "Drömmen"

kvarteret "Drömmen" ligger i Malmö

där är husen byggda av gult tegel
halvt fallfärdiga
på flera ställen är cementen synlig

någon har målat en graffittigris i vitt på väggen

den går där och bökar
dag ut och dag in
för allas ögon att se

ingen vet att grisar också drömmer
både på natten och på dagen
när månen är i moln drömmer grisen om ett liv i rymden
på dagen om en värld där alla har ett värde

där alla tillåts gå på gatan
där ingen anses vara klotter

där "Drömmen" är mer än ett kvarter.

rödluvan & framtiden - dikt

------------------
tänderna är vassa
förändringen är stor
men ingen som vill lyssna
på någons lillebror

hon ser inte ut som förut
pälsen den är tjock
ögonen är svarta
blod på hennes ögonlock

vad är det som har hänt
det är nåt som inte stämmer
hon är inte moder jord
inte den jag känner

samvetet mitt ropar:
"du är del av denna skuld
du är en av alla dem
som brukar hennes guld"

vad ska jag göra nu
ska jag glömma det jag sett
blunda allt jag kan
eller döda detta djur

för vad är en dag i skogen
på väg till nån man känner
gräset är ju fortsatt grönt
trots att olja ständigt brinner

hur länge varar detta
när blir vargen vår diktator
när tröttnar marken under oss
när faller allt i bitar?

eller finns det någon mening
med en framtid utan färg
stod det kanske skrivet

att mormor ville bli en varg?
----------------------------------


RSS 2.0